MacGregor - att leva med diabetes

Inatt 03.05, det stod så på klockan i alla fall, så vaknade jag pappan upp ganska så abrupt. Jag fick ett helt glas med vatten hällt i ansiktet. Man kan väl säga att det blev ganska så blött, det kändes ungefär som om jag satt under Niagarafallet och jag vaknade fortare än kvickt med ett skrik. Jag såg mig snabbt om för att se vem som gjort detta mot mig men det enda jag såg var min egen hand som höll i ett tomt glas ovanför mitt huvud. Dottern hade också vaknat till och frågade med ganska så stora och uppspärrade ögon, - Vad gör du?

Jag kunde inte riktigt svara på dotterns fråga utan lugnade henne med att allt var OK så hon kunde somna om. Själv fick jag slita bort både kuddar, madrass, lakan och täcke och hänga dem ute i köket på tork. När min fru klev upp i morse och såg resterna av mitt vattenkrig måste hon ha trott att jag var galen, och helt fel har hon nog inte.

Jag har funderat under dagen varför jag gjorde som jag gjorde och det enda vettiga svaret är att jag stängt av väckarklockan för nattkollen kl. 03.00 och somnat om. När min hand upptäckte att jag inte kollat dotterns blodsocker så tog den ett eget beslut och väckte mig på snabbaste sätt. Någon annan förklaring finns inte förutom den att man är så otroligt trött jämt så man ska inte förvånas över att man gör korkade saker. Dottern förresten, jo, hon var lite hög så hon fick också lite vätska. I det fallet nöjde sig min hand med en enhet insulin, det fanns ju ingen anledning till att väcka henne igen.