MacGregor - att leva med diabetes

Ibland är jag riktigt glad över att ha fastnat med ändan i soffan framför TV:n. Som igår, när jag frossade i den svenska versionen av Nanny-jouren. Den omedelbara reaktionen blir: Gud, vilka underbara ungar jag har! Deras små försyndelser med kringslängda kläder och en och annan uppstudsighet känns i jämförelse med monsterbarnen på TV som en frisk fläkt. Finns de här familjerna verkligen på riktigt?

Sen var det dags för nästa soffvärmare: Desperate Housewifes. Alla tycker något om denna serie - så även jag. I love it.

Som avslutning ännu ett program som förbättrar min självkänsla som mamma. Kanske mina ungar inte har så dåliga matvanor ändå, åtminstone inte om man jämför med skolungdomarna i Jamie Olivers lunchprojekt. Herregud! Jag ska aldrig mer klaga på att mina barn "bara" äter gurk- och morotsstavar när det gäller grönsaker. Det är OK att de ratar broccoli och blomkål. De äter åtminstone inte pommes och soggiga hamburgare varje dag. Men visst känner man igen sig i Jamies förtvivlan och besvikelse när ungarna ratar hans kulinariska läckerheter (på mini-budget) med ett "it's disgusting". Kanske hade det fungerat bättre om han tagit bort alla dåliga matalternativ och endast erbjudit nyttig och god mat?

Vi har sorg i familjen. Katten är död. Visserligen var han lite knäpp redan från början, men vi älskade honom ändå. Grå och vit och alldeles väldigt söt.

Inte fullt så söt var han dock vid de otaliga kamikaze-attackerna, som bara blev fler och fler ju äldre kissen blev. Framförallt verkade Moira vara hans måltavla, kanske för att hon är minst i familjen och mest skuttar och hoppar fram - månne tro en jaktsignal för en liten tiger? Men även vi andra fick känna på hur det är att ha hål i hälsenorna. Sofforna i vardagsrummet har en kappa längst ner - perfekt för en kisse att gömma sig bakom bara för att kunna sätta både klor och tänder i första bästa rörliga måltavla.

Kastrering skulle kunna lugna ner en tossig kisse. Men inte våran skulle det visa sig. Han var skygg redan från start (familjen han kom från sa senare att han var den enda av 10 kattungar som inte kom fram och hälsade frivilligt, utan höll sig alltid i bakgrunden) och lät oss bara klia och mysa lite sådär på nåder ibland om han hade lust just den dagen. Vi blev alla saliga om han någon gång ibland ville vila I soffan istället för UNDER. Jo, förresten, han brukade hoppa upp i soffan när han var säker på att vi alla gått och lagt oss för kvällen. Vi kunde se honom sträcka ut sig där i månskenet när vi var upp och drack vatten eller kollade Moiras blodsocker på natten.

Osäker kisse som inte skulle må bra av omplacering, det skulle enligt veterinären bara göra honom mer osäker. Så efter en lång tids funderingar och försök av alla upptänkbara metoder för att få katten att känna sig lite mer trygg och lugna ner sig så beslutade vi tillsammans med veterinären att det bästa för katten var att få somna in.

Så på skärtorsdagen fick pappan årets värsta uppdrag: ta med katten på den sista färden. Han var den som uppskattade katten minst, men han var ordentligt skakad efter den upplevelsen. Tack och lov att mamman slapp vara med! Glad påsk till hela familjen …

När värsta sorgen lagt sig ska vi titta efter en ny kattunge. Det är så väldigt tomt hemma nu, trots att han som sagt inte var sällskaplig alls. Men han var ändå där. Vi saknar honom och barnen vill förstås inte ha en ny katt, utan vill ha Sam tillbaka. Men det går ju inte. Förhoppningsvis kommer det att bli så spännande med den nya kattungen att de kommer över sorgen och kan glädjas åt en ny kompis som är frisk istället. Någon som känner till kattungar för leverans i mitten av juni, i Falu-trakten?

När folk får reda på att Moira har diabetes så kan samtalet ibland ta vägen över följande "myter" om diabetes (andra föräldrar till barn med diabetes kanske känner igen sig):

- Jaså, hon har diabetes. Då har hon väl ätit för mycket socker då? 
- Nej. Diabetes typ 1, som Moira har, kan man inte "äta" sig till. Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens försvar går till angrepp på de egna cellerna, i det här fallet betacellerna i bukspottkörteln som producerar insulin. Insulin är ett hormon som behövs för att släppa in socker (kolhydrater) från blodet till cellerna. Finns inget insulin stannar sockret i blodet och koncentrationen av socker blir högre i blodet. Högt blodsocker helt enkelt. Då får man ge kroppen insulin i form av sprutor eller pennor med insulinampuller som nog de flesta använder idag. Man måste ha anlagen för diabetes för att kunna få diabetes typ 1.

Diabetes typ 2, däremot, är kostrelaterat. Övervikt, felaktig kost och för lite motion ökar risken för diabetes typ 2. En viss ärftlighet finns också.

- Oj då, men hon är ju så liten, det växer väl bort?
- Nej, det växer inte bort.

- Men det finns ju så fina insuliner idag, så det går väl att leva precis som vanligt ändå?
- Det finns jättefina insuliner idag, vilket har underlättat diabetikernas vardag och minskat risken för följdsjukdomar. Men det innebär ändå en kontinuerlig kontroll av blodsocker och fall-till-fall bedömning av hur mycket insulin som behövs, beroende på vad man ska äta, hur mycket man ska äta, om man räknar med att röra sig mer eller mindre strax efter måltiden, om man har en infektion i kroppen … listan är nästan oändlig!

- Men forskningen går ju så fort framåt - du ska se att det snart finns ett botemedel! 
- Den som väntar får se. Transplantation av insulinproducerande beta-celler eller stamceller verkar vara det hetaste tipset. Transplantationer görs redan idag, ett av problemen är att man då måste äta medicin mot avstötning istället. Även om forskningen går framåt så kommer det att ta ett antal år innan det finns en metod som kan användas för att bota diabetes.

- Men, hon har ju bara haft diabetes så kort tag, du ska se att bara ni får ordning på inställningarna så borde det bli lite jämnare värden.
- Jovisst, ju mer vi lär oss om sjukdomen och hur just Moiras kropp fungerar så blir det bättre. Men speciellt barn, som ju rör på sig olika mycket olika dagar och har olika stor aptit från en dag till en annan, kräver täta kontroller. Sedan kommer puberteten med andra hormonsvängningar som påverkar värdena. Kanske att det blir jämnare nivåer i vuxen ålder, det vet inte jag ännu. Sen har vi förstås de där konstiga topparna och dalarna i blodsockret som bara dyker upp utan förklaring. Vi kontrollerar Morias blodsocker sent på kvällen innan vi går och lägger oss, och beroende på vad hon har för värde då så beslutar vi om vi behöver kontrollera värdet igen senare på natten. Kanske vid ett-tiden, sedan vid tre och om det behövs så blir det en koll vid fem också. Men har vi tur så får vi sova från elva till sex - men det är en sällsynt lyx nu för tiden!

- Då ska jag se till att köpa sockerfria kakor när ni kommer på besök nästa gång! 
- Tack, men det går bra ändå. Det är inte sockret i sig som ställer till problem, det är kolhydraterna. Och kolhydrater finns även i mjöl, så "sockerfria" kakor påverkar också blodsockret. Moira tar hellre en "riktig" kaka, istället för två "sockerfria" som smakar lite konstigt. Det går att kompensera för det mesta i matväg med insulin, bara man vet i förväg vad som ska serveras, och när. Och ibland måste det få vara fest, även om man har diabetes!

Så var det påsklov. För barnen. Kul för dem med lite ledighet, men ett evigt pusslande för oss föräldrar att få vår egen semester att räcka till för höstlov, sportlov, påsklov, sommarlov, jullov och studiedagar hit och dit. Nu har mormor ryckt in, så barnen får plåga henne istället för oss med turneringar i UNO och annat kul. Sen har ju mormor och morfar en cockerspaniel som heter Elvis som är helt bedåååårande, så det är inte så svårt att få barnen att klä på sig på morgonen för att åka dit.

Moira kollar sitt blodsocker själv när hon inte är hemma, och så ringer de till oss för en snabb överläggning: vad ska ätas till lunch, hur hungrig är hon, vad ska de göra på eftermiddagen? Så brukar det bli 1 enhet insulin, kanske 1,5 eller 2 om det bjuds på pannkaka (kryllar av snabba kolhydrater).

Just idag verkar hennes blodsocker åka berg-och-dalbana. Förstår inte riktigt varför, men just nu till middagen ligger hon bra igen. Hoppas på en lugn natt.