Det växer väl bort?
När folk får reda på att Moira har diabetes så kan samtalet ibland ta vägen över följande "myter" om diabetes (andra föräldrar till barn med diabetes kanske känner igen sig):
- Jaså, hon har diabetes. Då har hon väl ätit för mycket socker då?
- Nej. Diabetes typ 1, som Moira har, kan man inte "äta" sig till. Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens försvar går till angrepp på de egna cellerna, i det här fallet betacellerna i bukspottkörteln som producerar insulin. Insulin är ett hormon som behövs för att släppa in socker (kolhydrater) från blodet till cellerna. Finns inget insulin stannar sockret i blodet och koncentrationen av socker blir högre i blodet. Högt blodsocker helt enkelt. Då får man ge kroppen insulin i form av sprutor eller pennor med insulinampuller som nog de flesta använder idag. Man måste ha anlagen för diabetes för att kunna få diabetes typ 1.
Diabetes typ 2, däremot, är kostrelaterat. Övervikt, felaktig kost och för lite motion ökar risken för diabetes typ 2. En viss ärftlighet finns också.
- Oj då, men hon är ju så liten, det växer väl bort?
- Nej, det växer inte bort.
- Men det finns ju så fina insuliner idag, så det går väl att leva precis som vanligt ändå?
- Det finns jättefina insuliner idag, vilket har underlättat diabetikernas vardag och minskat risken för följdsjukdomar. Men det innebär ändå en kontinuerlig kontroll av blodsocker och fall-till-fall bedömning av hur mycket insulin som behövs, beroende på vad man ska äta, hur mycket man ska äta, om man räknar med att röra sig mer eller mindre strax efter måltiden, om man har en infektion i kroppen … listan är nästan oändlig!
- Men forskningen går ju så fort framåt - du ska se att det snart finns ett botemedel!
- Den som väntar får se. Transplantation av insulinproducerande beta-celler eller stamceller verkar vara det hetaste tipset. Transplantationer görs redan idag, ett av problemen är att man då måste äta medicin mot avstötning istället. Även om forskningen går framåt så kommer det att ta ett antal år innan det finns en metod som kan användas för att bota diabetes.
- Men, hon har ju bara haft diabetes så kort tag, du ska se att bara ni får ordning på inställningarna så borde det bli lite jämnare värden.
- Jovisst, ju mer vi lär oss om sjukdomen och hur just Moiras kropp fungerar så blir det bättre. Men speciellt barn, som ju rör på sig olika mycket olika dagar och har olika stor aptit från en dag till en annan, kräver täta kontroller. Sedan kommer puberteten med andra hormonsvängningar som påverkar värdena. Kanske att det blir jämnare nivåer i vuxen ålder, det vet inte jag ännu. Sen har vi förstås de där konstiga topparna och dalarna i blodsockret som bara dyker upp utan förklaring. Vi kontrollerar Morias blodsocker sent på kvällen innan vi går och lägger oss, och beroende på vad hon har för värde då så beslutar vi om vi behöver kontrollera värdet igen senare på natten. Kanske vid ett-tiden, sedan vid tre och om det behövs så blir det en koll vid fem också. Men har vi tur så får vi sova från elva till sex - men det är en sällsynt lyx nu för tiden!
- Då ska jag se till att köpa sockerfria kakor när ni kommer på besök nästa gång!
- Tack, men det går bra ändå. Det är inte sockret i sig som ställer till problem, det är kolhydraterna. Och kolhydrater finns även i mjöl, så "sockerfria" kakor påverkar också blodsockret. Moira tar hellre en "riktig" kaka, istället för två "sockerfria" som smakar lite konstigt. Det går att kompensera för det mesta i matväg med insulin, bara man vet i förväg vad som ska serveras, och när. Och ibland måste det få vara fest, även om man har diabetes!
- Jaså, hon har diabetes. Då har hon väl ätit för mycket socker då?
- Nej. Diabetes typ 1, som Moira har, kan man inte "äta" sig till. Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens försvar går till angrepp på de egna cellerna, i det här fallet betacellerna i bukspottkörteln som producerar insulin. Insulin är ett hormon som behövs för att släppa in socker (kolhydrater) från blodet till cellerna. Finns inget insulin stannar sockret i blodet och koncentrationen av socker blir högre i blodet. Högt blodsocker helt enkelt. Då får man ge kroppen insulin i form av sprutor eller pennor med insulinampuller som nog de flesta använder idag. Man måste ha anlagen för diabetes för att kunna få diabetes typ 1.
Diabetes typ 2, däremot, är kostrelaterat. Övervikt, felaktig kost och för lite motion ökar risken för diabetes typ 2. En viss ärftlighet finns också.
- Oj då, men hon är ju så liten, det växer väl bort?
- Nej, det växer inte bort.
- Men det finns ju så fina insuliner idag, så det går väl att leva precis som vanligt ändå?
- Det finns jättefina insuliner idag, vilket har underlättat diabetikernas vardag och minskat risken för följdsjukdomar. Men det innebär ändå en kontinuerlig kontroll av blodsocker och fall-till-fall bedömning av hur mycket insulin som behövs, beroende på vad man ska äta, hur mycket man ska äta, om man räknar med att röra sig mer eller mindre strax efter måltiden, om man har en infektion i kroppen … listan är nästan oändlig!
- Men forskningen går ju så fort framåt - du ska se att det snart finns ett botemedel!
- Den som väntar får se. Transplantation av insulinproducerande beta-celler eller stamceller verkar vara det hetaste tipset. Transplantationer görs redan idag, ett av problemen är att man då måste äta medicin mot avstötning istället. Även om forskningen går framåt så kommer det att ta ett antal år innan det finns en metod som kan användas för att bota diabetes.
- Men, hon har ju bara haft diabetes så kort tag, du ska se att bara ni får ordning på inställningarna så borde det bli lite jämnare värden.
- Jovisst, ju mer vi lär oss om sjukdomen och hur just Moiras kropp fungerar så blir det bättre. Men speciellt barn, som ju rör på sig olika mycket olika dagar och har olika stor aptit från en dag till en annan, kräver täta kontroller. Sedan kommer puberteten med andra hormonsvängningar som påverkar värdena. Kanske att det blir jämnare nivåer i vuxen ålder, det vet inte jag ännu. Sen har vi förstås de där konstiga topparna och dalarna i blodsockret som bara dyker upp utan förklaring. Vi kontrollerar Morias blodsocker sent på kvällen innan vi går och lägger oss, och beroende på vad hon har för värde då så beslutar vi om vi behöver kontrollera värdet igen senare på natten. Kanske vid ett-tiden, sedan vid tre och om det behövs så blir det en koll vid fem också. Men har vi tur så får vi sova från elva till sex - men det är en sällsynt lyx nu för tiden!
- Då ska jag se till att köpa sockerfria kakor när ni kommer på besök nästa gång!
- Tack, men det går bra ändå. Det är inte sockret i sig som ställer till problem, det är kolhydraterna. Och kolhydrater finns även i mjöl, så "sockerfria" kakor påverkar också blodsockret. Moira tar hellre en "riktig" kaka, istället för två "sockerfria" som smakar lite konstigt. Det går att kompensera för det mesta i matväg med insulin, bara man vet i förväg vad som ska serveras, och när. Och ibland måste det få vara fest, även om man har diabetes!
Kommentarer:
Trackback