Puh!
För ett par veckor sedan gick årets diabetesläger för barn och ungdomar i Dalarna av stapeln. Syftet med lägret är att låta familjer med barn med diabetes träffas för att utbyta erfarenheter och öka sin kunskap om diabetes genom föreläsningar. Jag och en annan mamma hade ordnat veckans program och alla aktiviteter för drygt 100 deltagare. Tur att jag hade semestern inbokad direkt efter lägret, för när lägerveckan var slut så var jag det också! Den som någon gång varit med och anordnat något event vet vad jag pratar om. Tusen saker som ska fixas, både innan lägret och sedan på plats. Bland annat så hade vi ordnat olika föreläsningar för föräldrarna, utställning med diabetesrelaterade läkemedelsföretag, besök av brandkåren, trollkarl, tonårsfest, småstjärnorna, besök till en kennel, bowling och en hel del annat.
Det var första gången vi ordnat lägerveckan och vi har definitivt samlat på oss en hel hög med lärdomar inför nästa år, om vi hittar energi att genomföra detta igen. Framförallt ska vi se till att delegera ut arbetsuppgifter till andra föräldrar, vare sig de vill det eller inte, för det håller inte att två personer ska ordna med precis allting. Vissa vuxna erbjuder sin hjälp precis hela tiden, men majoriteten väljer att glida undan och vill ha allt serverat utan egen insats. Vi har satt upp en hemsida där det bland annat står om lägret och den kommer vi att använda inför nästa år också: http://www.diabetesvardag.se. Sidan är inte uppdaterad efter lägret, men det ska den bli så småningom med lite bilder och annat smått och gott.
Trots allt var det en underbar vecka med vackert väder och frisk fjälluft. Såvitt vi kunde se så hade barnen roligt och det är ju det som räknas! Men det är tur att det är ett helt år kvar till nästa gång.
Tanden gick av
Naturligtvis händer detta en söndag kväll mitt i semestertiderna. Min tandis är i Haparanda, meddelade hans medkännande hustru igår när jag ringde. Det är ju inte direkt nästgårds, så nu väntar jag på att klockan ska bli 9.00 då en annan tandläkare som jag blev hänvisad till öppnar för dagen. Jag ber en liten bön om att han har tid att ta emot mig. Annars lär jag bli smal och snygg i alla fall - flytande föda tills jag får tanden fixad. Men inte för kallt eller varmt för då ilar det.
Tilläggas bör att jag har en mild släng av tandläkarskräck. Någon ordentlig sömn har det inte blivit i natt, så fort jag kommit åt tanden med tungan har jag sett framför mig en jättekrater som behöver rotfyllning och bergis en ny krona. Det kommer att krävas massor av bedövningssprutor och en massa lidande i tandläkarstolen. Så här i dagsljus känns det något bättre, men jag är mycket spänd på att få ett första omdöme om vad som behöver göras. Håll tummarna!
Uppdatering några dagar senare:
Tandläkaren tog emot mig samma dag och både han och jag var jätteduktiga! Han lagade tanden så fint så fint, så nu håller vi bara tummarna för att det inte blir någon infektion som kräver rotfyllning och för att lagningen ska hålla länge så jag slipper sätta dit en krona. (Jag äter bara mjuka saker nu.)