MacGregor - att leva med diabetes

När man lever med diabetes så lär man sig en massa nytt, jag tänker speciellt på hur man skall äta och sköta om kroppen men det är även ett flertal nya ord som man aldrig använt sig av förut. Innan Moira skaffade pump hade jag ingen aning om vad ocklusion var, vi kan väl säga att min intressesfär inte sträckte sig så långt. Ocklusion, det låter egentligen som någonting drastiskt, någonting farligt helt enkelt. Och det är det väl också antar jag men eftersom jag nu vet vad det betyder så hetsar jag inte upp mig nämnvärt när det inträffar.

Så vad är då ocklusion kanske några sitter och undrar när de läser det här. Ja, det är inte vad jag föreställde mig första gången jag hörde ordet. Jag såg en rejäl härdsmälta framför mig, ett nytt Tjernobyl fast tio gånger värre och ett landskap som är obrukbart i tusentals år. Kanske det blir så också om en ocklusion skulle inträffa i ett kärnkraftverk men nu var det ju inte det som jag lärde mig. Ocklusion blir det när det är stopp någonstans i pumpen/slangen som Moira använder. Katastrofläge ska vi väl inte kalla det för, om man nu upptäcker i tid, men något bör göras fort. Idag har Moira legat bra hela dagen men vid kvällis, två och en halvtimma efter den senaste blodsockerkontrollen så hade hon 22,8 i blodsockervärde. Min fru, som inte är lika hysterisk som jag, tog genast pumpen och tryckte fram ett par enheter. Då kom det där nya fina ordet upp, ocklusion. I vanliga fall så hade jag troligtvis sprungit i cirklar och skrikit om jordens undergång men nu när jag visste vad det var så kunde vi agera lugnt och fint.

Nu väntar bara en lång och sömnlös natt eftersom det blir flera blodsockerkontroller och små åtgärder till och från när sådant här inträffar. Visst blir det jobbigt men ändå känner man ett visst lugn och det är alltid något sa han som ingenting fick. Vi får se hur jag känner imorgon när jag ska jobba hela dagen med min nya klass. Ungarna får kanske slå upp ordet ocklusion i ordlistan och förklara det medan magistern sätter sig och blundar i ett hörn.

De senaste dagarna i Falun har varit alldeles underbara. Våren har kommit rekordsnabbt och i princip all snö hade tinat bort (om man bortser från högen som var kvar efter pappans enorma snöhaj). Vinterkläder har stuvats undan och både färg och leenden har kommit tillbaka i människornas ansikten. Speciellt dottern har uppskattat detta väderomslag. Hon har hela vintern tyckt att det varit jobbigt med vinterkläderna för det är alltid någonstans det klämmer och drar i slangen hon har till pumpen. Men nu när solen tittade fram så kunde hon knäppa upp jackan och allt kändes bra igen, hennes bekymmer med pumpen försvann lika fort som snön tinade bort. Även jag, pappan, har uppskattat att snön försvunnit på ett naturligt sätt. Snöskyfflarna har packats undan och min rygg har rätats ut, alldeles underbart har jag också tyckt att det varit.

I morse när jag klev upp så var jag mycket trött, natten hade varit ganska jobbig så ögonen ville inte riktigt vara med. Jag försökte desperat gnida liv i ögonen men hur jag än försökte så låg ett vitt dis kvar. Frun kom gående i köket och såg mig stå vid köksfönstret och sa, -Har du sett? Jag ser inte så bra just nu tänkte jag men sedan så vaknade även hjärnan till, det var inget fel på mina ögon. Utanför så var det halv snöstorm och gräsmattan som hade börjat lysa grön låg nu igen under ett djupt snötäcke. -Jag går och lägger mig, sa jag till frun, väck mig när våren kommer! Jag tänker inte berätta för dottern att hon måste ta fram vinterkläderna igen, det får frun göra, jag är upptagen med att förfina min björnimitation, åtminstone till nästa blodsockerkontroll.

Idag är vi extra glada och tacksamma för att Moiras fröken är så om sig och kring sig när det gäller Moiras diabetes. Imorgon ska Moira på utflykt, barnen ska få pröva på curling. Fantastiskt roligt tänkte vi och önskade att någon av oss kunde följa med, men eftersom mamman måste jobba och jag, pappan, ska riskera livet med min egen klass i Lugnets skidanläggning så blir det inget av det. Det är en timmes promenad från skolan till curling-hallen så det är en bit att gå. Moiras fröken tänkte till själv och ringde upp mig sedan. Hon sa, - Om Moira promenerar dit med oss och dessutom spelar curling så kanske det blir lite mycket. Jag har ordnat så att skolans vaktmästare (som rycker in och hjälper till ibland) kommer upp till hallen när vi är klara och kör Moira tillbaka till skolan, är det en bra lösning för er?

Man blir glad när skolan tänker till och hittar förslag till lösningar. Vi hade själva funderat på olika lösningar men bestämt oss för att Moira kunde gå både fram och tillbaka så länge vi skickade med extra energi i form av matsäck till henne. Hon var helt införstådd med det men när hon hörde att hon skulle få vara en hel timme själv med favoriten vaktis så blev hon eld och lågor så vi kunde inte säga nej till erbjudandet. Det är så trevligt och skönt när någon tänker till och agerar, även om det nu inte var nödvändigt denna gång. Man kan dra en lättnadens suck och faktiskt så försvinner de där spänningarna man har i ryggen lite. Tack snälla fröken, det känns så mycket bättre. Hoppas nu att dottern får en glad dag på den hala isen och att hon får sopa mycket, både på banan och när hon är med vaktis!

Att äta nyttigt är bra, det vet i princip alla. Att många ändå inte äter nyttigt, det vet vi också. Media har uppmärksammat detta på sistone, det är artikelserier om sockerberoende, skrämmande rubriker som skriker ut att vi håller på att äta oss till döds och det ena och det andra förslaget om hur man skall lägga om sin kost. Det är inte bara tidningar utan även TV-program som ska hjälpa oss till ett bättre liv, och det tycker jag, pappan, är bra. Innan vår dotter fick diabetes hade i alla fall inte jag någon större koll på vad vi i familjen petade i oss, och inte kände jag något behov av att ta reda på det heller. Allt mediapådrag fungerar som en väckarklocka och hjälper till att skapa debatt och kunskap om maten vi äter, något som kanske saknats förut.

Även livsmedelskedjorna har uppmärksammat detta och man försöker följa trenden. Jag skriver trenden för att det är så jag tror att kedjorna ser på saken, inte är det för att de är rädda om vår hälsa. Vår familj handlar hos de flesta livsmedelsbutikerna men oftast blir det Hemköp eftersom det ligger på vägen hem från skolan. Hemköp är en av kedjorna som verkligen vill visa att de bryr sig. De har byggt om i en av butikerna och på ett flertal platser i butiken så ser man stora gröna utropstecken. Utropstecknet är Hemköps vägvisare till moderna och sunda matvanor skriver de i en liten folder som finns att få och där står det också att man kan hitta enkla hälsotips på skyltar runt om i affären. Man har dessutom en godisfri kassa (som ligger precis vid glassboxen i vår butik) men tyvärr är den inte alltid öppen. Sedan har man en helt ny produktserie som heter Hemköp Nyttiga, nyckelhålsmärkta varor som kyckling, skinka, ärter och skorpor. För att visa att man nu verkligen menar allvar med hälsosatsningen står det i foldern att personalen har fått en grundutbildning i frågor som rör mat och hälsa och de som har ett extra ansvar för den biten har knappar som det står Fråga mig om Hälsa! på. Än så länge har jag inte hittat någon sådan personal, för att vara helt ärlig tycker jag det är svårt att hitta personal överhuvudtaget i butiken förutom de stackars stressade medarbetarna som sitter i kassan. Däremot hittade jag det här när jag letade som bäst för att fråga en hälsofråga:



Garanterat fria från fullkorn! Ja, det låter ju bra. När jag tittade på innehållsdeklarationen så stod det, Socker, veg fett (delvis härdat), mandel, vetemjöl och en massa annat jag inte kommer ihåg plus fem olika E med en massa siffror. Enligt allt jag nu lärt mig om kost så insåg jag att detta kanske inte var så nyttigt så jag vände mig om och hittade istället det här;



Såklart man vill ha ett gott hjärta, det får man ju när man äter nyttigt! Innehållsdeklarationen här var lika bra som den förra, Vetemjöl, socker, veg fett (delvis härdat), emulgeringsmedel och E 450, 471, 500.

Givetvis hittade jag ingen för att fråga om de här produkterna var hälsosamma så jag bestämde mig för att inte köpa dem. Jag förstår att butikerna lever på att sälja just sådant här och att konsumenten faktiskt måste ta ett eget ansvar. Det jag retar mig på är den nya profilen där man talar vitt och brett om hur hälsosamt det är att handla på Hemköp och när man vänder sig om i butiken så är den fylld med mer onyttigheter än hälsosam mat. Det kanske bara är jag men jag tycker nog att man bör leva som man lär, åtminstone lite!