Julmat bra för diabetiker
Snart är det jul och med julen kommer en hel parad bekymmer för en diabetesfamilj. Förväntan ligger i luften och det bakas, kokas kola och förbereds för julmaten i varje hem. Just sötsakerna kan ställa till det, speciellt om man, som vi gjorde innan Moira blev sjuk, har godis konstant tillgängligt i skålar här och där i huset, smidigt att sno åt sig en kola eller knäck när man går förbi. Nu njuter vi av mindre mängder godis och i mer kontrollerade former. Efter julmaten blir det några godisbitar som man verkligen kan njuta av.
Det mesta på julbordet är dock kalasmat för en diabetiker. Fett och protein, precis vad man behöver. Julskinka (helst med en härlig fettrand), sylta, köttbullar, sill, leverpastej ... det enda man får se upp med är alla kolhydrater som finns i Jansson, brödet och den kokta potatisen. Moira har beställt potatisgratäng till julbordet (vi fick alla välja en favoriträtt som vi verkligen ville ha med på julafton) och det ska hon få förstås. Och så tackar vi produktutvecklarna på Carlsberg för Apotekarnes julmust light. God jul till er alla!
Rektorn frågar
Idag har jag haft ett mycket givande samtal med en rektor för en skola där det finns barn med diabetes. Han ville ställa några frågor om hur skolan bäst bemöter föräldrar och barn med diabetes, hur skolan kan stötta på bästa sätt för att både föräldrar och barn ska känna sig trygga. Bara det att rektorn engagerar sig och själv söker information om diabetes gör att jag jublar inombords. Tänk om alla familjer med barn med diabetes bemöttes så! Jag hoppas att de kommer att få ett bra samarbete mellan diabetesfamiljerna och personalen på den skolan, och efter att ha lyssnat på rektorns tankar och funderingar idag så tror jag nog att det kommer att gå riktigt bra.(Bild: http://www.nutriweb.org.my/general/diabetes/index.php)
På väg att bli sjuk?
Bandy bandy
Motion är bra. Motion sänker blodsockret och det är bra. Men intensiv träning kan vara svår att kompensera med mat och insulin, det är lätt hänt att man inte minskar tillräckligt på insulinet med känningar som följd.
Idag var Moira med i en bandyturnering. Högt tempo hela dagen och varken mamman eller pappan kunde vara med utan vi höll telefonkontakt med jämna mellanrum (hur vi klarade oss när vi växte upp, långt före mobilernas tid kan jag inte förstå). Och allt gick bra! Så skönt! Hennes blodsocker har snällt legat mellan 4 och 8, vi minskade måltidsinsulinet och fyllde på med lite extra energi i form av mandariner, smörgåsar och sportlunch. Dessutom vann hennes lag, och Moira gjorde till och med mål i finalen (om vi får skryta), så lyckan var fullkomlig.
Saftkalas
Moira gillar inte att använda midjebälte för pumpen, utan förvarar den i byxfickan på dagen (nytt krav vid byxshopping: det måste vara bra fickor!) och så ligger den lös i sängen på natten. Vi försöker komma ihåg att sätta en liten tejpbit som fäster en ögla av slangen på magen för att förhindra att nålen rycks ur när hon snurrar omkring i sömnen, men eftersom hon själv inte gillar den där tejpen så påminner hon oss inte heller när vi glömmer ...
Vi kollar fortfarande blodsockret mest varje natt och det är både upp och ner, men inatt fick jag helt andra bekymmer. Fröken välte ut ett saftglas som stod på nattduksbordet (i sömnen, hon märkte ingenting) och det som förmodligen bara var en centiliter vätska kändes som en hel ocean när jag låg på knä och torkade golvet klockan 04.00. Men blodsockret var ju bra i alla fall, man får vara glad för det lilla.