Vi delar något

Käkade lunch med en mamma som också har ett barn med diabetes. Vi kände inte varandra tidigare och skulle förmodligen aldrig ha träffats om det inte vore för att vi delar det unika att våra barn har diabetes.

Samtalet över lunchen handlade givetvis mest om insulinsorter, pumpar, HbA1c-värden, stickmärken på armar och ben och annat diabetesrelaterat. Med avbrott klockan 13 när mamman ringde till sitt barns skola för att kolla hur han låg till. Hon ringer klockan 9 och 13 varje dag. Helt naturligt för en annan diabetesmamma, mycket underligt för arbetskamrater och vänner.

"Ringer du varje dag?" frågar de tvivlande.
"Ja, varje dag klockan 9 och 13" svarar hon trött.
"Men, menar du varje dag? Att du orkar!" säger de fortfarande tvivlande.
"Bara på ojämna onsdagar eller vad tror du? Pucko!" skulle hon kanske vilja säga men behärskar sig och svarar milt "Ja, varje dag, det går så bra så".

Trots att det mesta av lunchen handlade om en obotlig sjukdom så hade jag spänst i stegen på väg tillbaks till jobbet. Visst, livet med sjuka barn suger rejält emellanåt, men vi föräldrar delar något som andra inte ens får glänta på dörren till under sin livstid. Vi delar en sorg, men också en himla massa glädje. I vårt samtal fanns hopp om framtiden (botemedel så småningom, tills dess bättre hjälpmedel), engagemang och förståelse. Diabetes är en djävulsk sjukdom, men den har fört med sig många bra saker trots allt. Nya vänner inte minst.

Kommentarer:
Postat av: Bloggblad

Visst är det skönt när man får prata av sig med någon som vet vad man pratar om!!!

Jag tänkte på er i dag när det ÄNTLIGEN på min skola är en (1) förälder som vågat reagera mot att allt som är "mys" med, ska vara sockrat. Och "plötsligt" (?!) var det fler lärare som tyckte att det var dumt och började tänka efter. Jag frågade om inget barn har diabetes och blir utesluten, men faktiskt, av 150 barn finns det ingen just nu.
Jag har varit borta från skolan i ett par år - men lovar att jag inte höll på med godismys när jag hade klass. Jag är anti att vi föder upp barn med skräp öht.

Postat av: Ulrika på den här bloggen

Bloggis: Först: skönt att inga av barnen på din skola har diabetes.

En av mina kollegor har också reagerat på detta godisätande i skolan (faktiskt samma skola som Moira går på) och föreslog häromsistens i sitt barns klass att priserna de skulle ha till tävlingar på en klassresa INTE skulle vara godis utan andra roliga saker. Han hade tänkt på det här tidigare, men blivit extra uppmärksam på det efter att jag berättat om Moira. Kändes skönt att en förälder utan diabetesbarn tog initiativ till att säga nej till godis, det är ett steg på vägen i kampen mot sockret!

Tack för att du också reagerade! Och ett extra litet tack för att du tänkte på oss, fantastiskt vad detta "bloggande" kan leda till positiva saker!
Kram!

2005-09-15 @ 22:15:13
URL: http://macgregor.webblogg.se

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits