Krisplan för Livet
Mormor ringde lagom till mellis, för att prata blodsocker och insulin, som vanligt när hon hämtat Moira på skolan. Samtalet avslutas med ett "Jo, förresten, det var brandövning på skolan idag. Ingen kom ihåg att ta med Moiras svarta väska ut (innehåller blodsockermätare, druvsocker etc. mammans anmärkning) och Moira fick en känning på skolgården, men ingen fick gå in igen för att hämta svarta väskan förrän brandövningen var över."
Iskyla breder ut sig i kroppen. Eftersom Moira befinner sig välbehållen hemma hos mormor så inser jag att det måste ha ordnat sig på något sätt, men jag ser scenariot framför mig och det knyter sig i magen när jag inser vilken ångest min lilla flicka måste ha fått. Hon därute på gården, med en insulinkänning. Räddningen, druvsockret, ligger i en låda i klassrummet. Så nära men ändå så långt borta. Katatstrofläge med möjlig dödlig utgång.
Moira hade druvsocker i fickan, så det löste sig den här gången. Men det ansvar vi föräldrar till barn med diabetes har sträcker sig oändligt mycket längre än vad vi ibland klarar att hantera. Vi måste tänka på ALLT, vi ska vara övermänniskor som ska kunna fundera ut alla tänkbara och otänkbara händelser, vi ska sätta upp en krisplan för Livet. Så fruktansvärt tröttsamt.
Skolans personal fick nog lite skrämselhicka, för nu har de redan planerat för hur de ska agera vid utrymningar, tagit med på listan att den som är ansvarig för klassen också är ansvarig för att få med Moiras svarta väska. Skönt. Men oron gnager - vad är det nästa gång?
Diabetes är inte så krångligt när man lärt sig...
Man har ju ett naturligt skydd mot lågt blodsocker så om man inte har tagit grymt mycket insulin så klarar man sig bra. Visst mår man lite pest och det kan vara farligt men oftast är det bara obehagligt.
Skönt att höra att det blir lättare med tiden! Det är just att hitta balansen och varken ge för mycket eller för lite insulin som är det svåra för oss.
Kanske speciellt svårt när det gäller någon annan än en själv, jag har ju inte fördelen att känna hur en känning känns eller hur det är att ligga högt.
Kanske också speciellt svårt när det gäller barn och deras varierande rörelsemönster och matintag.
Det är ju inte heller så kul när ens barn mår pyton vid en känning, det vill man ju helst undvika ...