MacGregor - att leva med diabetes

Snart är skolan slut för det här läsåret. Vårt första läsår med ett diabetesbarn. Som ni har läst tidigare så har det inte alltid varit så lätt att få skolpersonalen att förstå allvaret i att ta hand om ett barn med diabetes. Eftersom hon ser helt normal ut och allra oftast också mår bra så glömmer man lätt bort att hon har en "livsfarlig" sjukdom. Vad man inte heller ser är allt jobb som vi i familjen lägger ner på att hålla Moiras värden fina, så att hon ska må bra och kunna vara med i skolan som alla andra barn.

Det är alldeles för mycket fokus på fika och godis på skolan, inte minst vid avslutningar och som pris vid tävlingar. Har inte vi vuxna en övertro på att barnen "behöver" sötsaker som belöning? Är det inte så att de skulle bli minst lika glada för ett fat exotiska frukter - physalis, jordgubbar? - eller snygga pennor, suddgum, klistermärken etc om de nu måste få någonting? Kanske är en femkamp sista lektionen en mer uppskattad belöning än en polkagris efter en väl genomförd skoldag?

Det här kunde rektor instämma i under vårt senaste samtal. Dock finns en motvilja till att "förneka" de friska barnen fika och godis, bara för att Moira inte får äta så ska väl de andra kunna få det. Och hon kommer ju ändå att tvingas utsättas för att det finns godis och kakor i hennes närhet någon gång, så det är väl lika bra att hon vänjer sig? Det är alltså vad rektor sa och då blir man ju alldeles förtvivlad. Det är faktiskt inte skolans uppdrag att vänja vårt barn vid att omges av frestelser! Det är väl för f-n inte skolans uppdrag att förse några ungar med socker och fikabröd, enligt vår erfarenhet så fixar de det alldeles utmärkt på egen hand på fritiden! Har skolan helt missat sockerdebatten som pågår just nu?

Nyckeln är som vanligt måttfullhet. Vi har redan informerat personalen om att det är OK för Moira att fika ibland precis som alla andra, men inte för ofta och vi behöver få veta om det i förväg för att kunna planera för Moiras mat och insulin den dagen. Några godisbitar som slinker ner utan kompensation av insulin kan höja blodsockret ganska ordentligt, och i vårt senaste samtal med en av våra rektorer försökte vi förmedla vår oro för att personalen inte förstår hur allvarliga följder det kan få. Inför hösten måste vi sätta bättre rutiner på plats, speciellt eftersom hon nu börjar trean med nya klasskamrater och ny lärare.

Trots allt så verkade rektor lyssna och ta in vårt budskap. Om inte annat så tror jag att vi har lagt ännu en av grundstenarna för en fortsatt diskussion i ämnet. Kanske kan skolledningen rentav nappa på en hälsosammare inriktning för hela skolan, det tror jag skulle uppskattas av både föräldrarna och inte minst av barnen.