In genom det ena, ut genom det andra
Jag kan inte låta bli att skriva om våra vidare äventyr med skolan. Tidigare har jag uttryckt min åsikt om det konstanta sockerintaget som tycks pågå när något ska firas i skolan. Eftersom jag även deklarerade högt vad jag tyckte på skolan så blev det ett möte mellan personalen och oss föräldrar. Det gick, tyckte vi, ganska så bra. Personalen lyssnade och var så förstående. Givetvis skulle vi bli meddelade om något sockerfirande planerades och givetvis skulle de tänka på att inte göra det alltför ofta. Fyllda med tillförsikt (lite överdrivet) gick vi ifrån mötet. Inte för att vi trodde att allt skulle bli bra direkt men det var skönt att få ventilera sig lite och samtidigt så trodde vi faktiskt att personalen lyssnat. Men icke, det tycks ha gått in genom ena örat för att snabbt ta sig ut genom det andra.
Igår gick jag upp till köket i skolan efter skoltid. Vi hade inte fått någon meny för sista veckan (en av de saker som vi poängterade var viktigt) så jag fick i vanlig ordning ta reda på vad som skulle serveras. Väl uppe i köket pratade jag med den köksansvarige som sa att hon precis var på väg att ringa oss! Lite sent med tanke på att tisdagen redan var förbi, men OK. Hon kanske skulle ringa oss, inte för att hon ringt oss förut men chansen fanns ju. Vi diskuterade veckans meny och hon berömde min dotters klass. De var minsann aldrig uppe och hämtade saft i köket. De andra klasserna var där jämt och hämtade saft och det var ju inte så bra. Då tänker jag; Om det nu inte är så bra, varför får de hämta saft överhuvudtaget? Vore det inte bättre att barnen drack vatten istället? Och eftersom du är köksansvarig, varför köper du in saft till att börja med? Men jag sa inget för jag orkar inte. När jag var på väg att gå därifrån säger hon till mig,
- Förresten, vilken sorts glass ska Moira ha på fredag?
- Glass? säger jag, vad då för glass?
- Jo, det är ju avslutning och alla barnen ska få glass.
Det är ingen av personalen som berättat för mig att glass ska serveras men jag antar att de tycker att jag borde förstå det. Det är ju avslutning och givetvis ska det firas med något gott. Mötet vi hade spelade alltså ingen roll. Personalen som har hand om Moira har fortfarande inte sagt något till oss och de har garanterat ingen aning om att jag har pratat med köket. Det ska bli intressant att se hur de löser det här på fredag.
När vi pratade med rektor sa hon bland annat att det finns så mycket frestelser utanför skolan och att Moira kanske måste vänja sig. Vi föräldrar pratade om skolans ansvar och att det inte inte var skolans roll i samhället att vänja vår dotter vid frestelser. Hon ska inte behöva känna sig utanför i skolan. Men så tänkte jag, kanske rektor har rätt, det kanske är bra att hon får vänja sig redan där. Därför tänkte jag föreslå vid vårt nästa möte att de ska börja diskriminera alla flickor som går på skolan. Låt pojkarna ta över (än mer vad de gör idag) och ta all plats. Låt pojkarna fatta alla beslut. Se till att införa mer våld i skolan, diskriminera även invandrare (och speciellt om de är av det kvinnliga könet) och sälj alkohol, tobak och narkotika till barnen. Jag menar, detta sker redan ute i samhället och vore det inte bra om alla barnen blev vana vid det innan de kliver ut i vuxenlivet!
Klart är att jag överdriver, men ibland blir man blir så arg. Givetvis ska barnen få sig en glass på avslutningen, jag säger egentligen ingenting om det. Poängen är att ingen lyssnar och ingen bryr sig om vad vi säger. Det enda personalen behövde göra var att förvarna oss om glassen men nej, det är sådant jag får ta reda på själv. Fredag hade kunnat bli ännu en överraskning för dottern om det inte hade varit för oss föräldrar. Och visst är det kul med överraskningar, då kan man ju fira med socker!
Så drastiskt måste man inte se på diabetes. Det är inte lika med döden att äta en glass eller en tårtbit någon gång.
Det går utmärkt att ta mer insulin innan liknande saker ska ätas.
Nej Claes, du har så rätt. Det är inte lika med döden att äta en glass eller en tårtbit. I sista stycket i inlägget ser du att det inte är själva glassen som är problemet. Det är informationen från skolan som brister och mängden av godsaker som serveras. Jag är fullt medveten om att man kan ta extra insulin vid speciella tillfällen men vet också att man inte ska göra detta för ofta. Min dotter är inte road av att ta extra stick i magen på grund av att man firar i tid och otid och under de tre sista veckorna i skolan så har det varit glass, godis eller fika 8 dagar av 13 möjliga. Det är åtta extra insulininjektioner, åtta gånger till som nyfikna barn försöker titta när hon vill vara i fred. Det är också 8 gånger som vi föräldrar inte blivit informerade trots att vi bett om det. Men tack för tipset!
Återigen tycker jag det är ett mycket märkligt beteende från skolan.
Varför ska er dotter vänja sig vid att "motstå frestelser". Är det inte bättre att få med sig de andra barnen och deras föräldrar in i ett mer hälsomedvetet tänkande? Att dricka saft ofta, fika en majoritet av dagarna är väl inte vad föräldrar till barn utan diabetes ska vänja sig vid? Frågan är väl om det ens alltid är barnen som frågar efter godis, glass, kakor för att fira något eller om det är vår generation som vant oss vid att det är så något firas för att det var något mer sällsynt när vi växte upp än det är idag? Idag är ju ändå godisintaget en vardag för många. Som du var inne på, ett snyggt upplagt fruktfat med exotiska frukter osv borde ju egentligen vara ett mer festligt alternativ.
Är väl inte vad föräldrar till barn utan diabetes vill att deras barn ska vänja sig vid skulle det vara.
Snälla Åsa, kan inte du börja jobba på vår dotters skola? Då skulle livet vara så mycket enklare för ett par överbeskyddande föräldrar ... Skönt att höra att fler delar vår uppfattning.
Åh vad jag blir arg på skolans beteende! Varför kan de inte få in detta och ta hänsyn och informera er, Moiras föräldrar! Visst man kan leva gott med diabetes, det är inte det, utan det handlar ju om planering, justering och framförallt sunt förnuft! Jag menar det vita sockret, vetemjöl osv är ju lika farligt, för allt som skapar ett högt blodsocker är ju vad man vill undvika som förälder till ett barn med diabetes! Dagens barn får på tok för mycket socker i sig och det skulle nog inte skada med ett annat tänkande kring socker och vetemjöl! Det finns mycket annat som är gott!
Många kramar och jag hoppas att skolavslutningen gick bra ändå!
Nettan
Hej Nettan,
Tack för din kommentar. Skolavslutningen gick finfint. Någon glass serverades aldrig, så det kändes ju skönt. Det känns bra att det är sommarlov nu, så slipper vi bråka med skolan på ett tag.
Vi kastas mellan att vilja kämpa för Moiras rättigheter i skolan och en känsla av tvivel - driver vi detta för långt, har vi för höga krav? Men det är ingen annan som kämpar för henne, och det är vår skyldighet och plikt som föräldrar att göra det, även om personalen tycker att vi är obehagliga och jobbiga. Och ärligt talat så tycker jag inte att vi kräver några omöjliga saker - bara lite sunt förnuft!
Tack för ditt stöd!
Kram,
Ulrika
Stå på dig!! Underbar text om diskriminering i skolan. Fortsätt med ditt "hälso-tjat", det vinner alla skolbarn på, inte bara de med diabetes. Saft i skolan, på vardagar? Varför då??
När min lillasyster fick diabetes (typ 1) var hon 21 år, jag förstår att det måste vara jobbigt när man är så liten som Moira. Syrran har börjat plugga till dietist, underbart skönt för en orolig storasyster som nu sover bättre på nätterna... nu är det snarare hon som tjatar på mig när vi ses.
Kramar!
Lisa
Det blev fel adress till min blogg nyss... här får du den riktiga om du skulle vilja titta förbi. /Lisa