Sluttningen del 1
Vi är omringade av grannar, det är hus åt alla håll och kanter så egentligen är det ett mirakel att vi lyckas köra med bilen ända fram till vårt hus. Trädgårdsintresset hos våra grannar är inte direkt brinnande men trädgårdarna är ändock välskötta. Det vill säga om man bortser från de som bor i backen ovanför oss. Deras trädgård är inte välskött, den är mer än så. Den är så nära perfektion som man någonsin kan komma. Vi har ett visst intresse för vår trädgård men tiden och orken räcker inte alltid till. Efter att ha vilat blicken på allehanda blommor och växter hos dem så sänker man blicken och ser vår vildvuxna plätt. Då skäms man en aning.
Sluttningen, skalad och redo för stensättning.
Vi har en sluttning som angränsar till deras trädgårdsland och den är inte rolig. Några halvdöda vinbärsbuskar, ett och annat spröt som spridit sig från hallonhäcken och en massa långt bångstyrigt gräs växer där. Det ser inte vackert ut! Nu när min semester börjat så har vi bestämt oss för att göra något åt denna skamfläck. Igår så tog pappan tag i själva röjningsarbetet och var ute hela dagen med spade, hacka och skottkärra. Sluttningen skalades av och ett otal skottkärrelaster kördes bort till den allmänna dumpningsplatsen i skogen cirka 500 meter ifrån oss. Eftersom vi bor i Falun så finns det gott om sten och rester från gruvbrytningen som ligger och skräpar i naturen och där vi dumpar trädgårdsavfall finns det hur mycket som helst. Perfekt för vårt tilltänkta stenparti som ska byggas i sluttningen. Kanske inte riktigt lika perfekt för pappans armar som fick släpa tillbaka skottkärran fylld till bredden med sten varje gång efter att han dumpat gräs, jord, rötter och annat. Vädrets makter var dessutom emot honom. Det var ömsom regn, sol och åska. Drivis var väl det enda som fattades. Trots att dagen var regnrik så kunde man tydligt avläsa på hans rygg var hans linne hade suttit när han stapplade till duschen efter förrättat arbete. Sluttningen är nu klar att iordningställas men vi väntar en dag tills vi börjar med detta. Pappans armar orkar nämligen inte lyfta stenarna han forslade hit igår. Vi väntar till imorgon när han förhoppningsvis är så pass återställd från sina påstådda krämpor så att vi kan sätta igång med att sudda ut skamfläcken mellan oss och våra grannar.
Stenar i väntan på att få bli ett parti.
Jag tycker det låter som en sund inställning till trädgårdsarbete. Man ska arbeta med den lustfyllt, tycka om det man gör och känna att den inte är ett måste eller at man ska leva upp till någonting för någon annan skull. Jag tycker bilden med era stenar i hög är mycket vacker!
Tack! Vi tycker också att stenhögen pryder sin plats i trädgården. Åtminstone hävdar min man det men jag misstänker att det grundar sig i träningsvärk och olust att ta i och börja bygga stenparti ... Men det är helt OK, nu är det semester och tid att vila upp sig. Trädgårdsarbetet sköter våra övre grannar så bra så.
Här kör vi numera med det (som jag hört på tv) trendiga "Wild Gardening". Stenhård lerjord som äter upp all vanlig jord och gör det till ett omöjligt jobb att sköta rabatter. Som väl är har vi så höga häckar att ingen ser eländet. Det året vi klippte ner dom (för att få dom tjocka och ogensynliga igen) fick vi många spydiga kommentarer från en sån där äckligt perfekt granne.
Nej - nu måste jag ut och gå.
Wild gardening! Det gillar vi! Så fräckt av grannen att ondgöra sig över ER trädgård! Våra duktiga grannar uppför sig exemplariskt, delar med sig av plantor om vi vill ha och är allmänt trevliga. Det enda som stressar oss är den ständiga åsynen av deras solbruna ryggar när de står böjda över trädgårdslandet i jakten på ogräs, men det är ju inte deras fel att vi får dåligt samvete. Nu kan vi dessutom hävda att vi är trendiga och att det är med mening vi låter trädgården växa igen ...
Du är duktig som är ute och går så mycket! Pappan i huset har fortfarande paus efter ryggknäckararbetet med stenpartiet. - Kanske i morgon, säger han.