Fest igen!
I förmiddags när jag var ute och klippte gräsmattan så råkade jag höra ett par av våra grannars samtal. Föräldrarna skulle åka någonstans med det minsta barnet och kommer att vara borta i en vecka eller så. Ganska så omgående gick jag in till frun och berättade att vi har en sömnlös natt framför oss.
- Vad menar du, svarade hon, har vi inte alltid sömnlösa nätter?
- Jo, i och för sig, sa jag, men det brukar alltid vara en av oss som får sova. Inatt blir vi nog uppe båda två.
Hon tittade först undrande på mig, sen såg jag att hon förstod.
- Grannarna där nere har åkt bort och nu är det bara barnen kvar, FF! sa jag.
- Inte nu igen, sa min fru.
Så fort våra grannar åker bort, och de gör det med jämna mellanrum, så är det fest ute på deras altan. Mycket hög musik, mycket fulla ungdomar och mycket sent. Nu är klockan i och för sig endast 21.45 men det brakade igång vid 20.00 och chansen att de slutar vid 22-23 tiden är ungefär lika stor som att George Bush aldrig använt sig av en vit lögn.
Inte nog med att det är fest, det är kräftskiva! Och det betyder att vi kommer att vaggas till sömns av så fina godnattvisor som "Helan går" och andra klassiker. Ett och annat "AAAAAAAAAAAAARRRGGGHHHH, FY FAN VAD JAG ÄR FULL!!!", "Ska du ha stryk?" och "Jävlar vad hon spyr" är också sådant som kommer att ljuda över nejden inatt. Imorgon kommer uppfarten vara täckt med fimpar, glassplitter, ihopknycklade burkar och halvt nedbrända kräftlyktor. Jag är, i grund och botten, en fredligt lagd människa men vid sådana här tillfällen älskar jag verkligen inte våra grannar och hade jag en pansarvagn så skulle jag gladeligen jämna deras altan till marken och bränna deras stereo på bål. Jag har full förståelse för att folk vill festa och att de vill festa länge. Men vore det inte omtänksamt om man flyttade in festen vid en viss tidpunkt för att visa lite hänsyn mot sina grannar? Inte krävs det en Einstein för att räkna ut att grannarna inte uppskattar tonåringars vrålskrik på uppfarten vid 03.00-tiden och allsång till "Sommartider, hej, hej sommartider..." när tidningsbudet kör sin runda.
Ni som undrar, vi har varit nere vid andra tillfällen och bett dem dämpa sig en aning. Det håller oftast i ett par minuter innan man hör "NU ÄR DET FEST" från någon och sen är allt igång igen. Eftersom vi bor i ett villaområde så finns ingen störningsjour och om man verkligen skulle tröttna och ringa till polisen (vilket är slöseri med deras knappa resurser) så är patrullen som är i tjänst på väg till Hedemora eller något annat exotiskt ställe som fått sina polistjänster avpolleterade. Det skulle säkerligen ta ett par timmar innan de skulle kunna vara här och då är det i alla fall nästan slut. Vi får bita ihop inatt igen och ta ett snack med föräldrarna när de återkommer från sin semester.
Detta känner jag igen! Fast nu har våra grannars festungar flyttat hemifrån. (På ett sätt skönt - på ett annat blir vi påminda om hur gamla vi börjar bli!) Vi har nog haft tur med att det bara varit skrän och tjo och tjim till framåt 02 när det var fest. Inte så mycket supande.
Utom den gången det var totalfest hos den andra grannen och varenda granne ringde polisen när det var vilda slagsmål på tomten och på gatan - hu, så läskigt det var. Och våran son satt där inne, han var bjuden på ursprungsfesten som spårade ur... han och kompisarna vågade sig knappt därifrån.
Men nu är här så tyst och lugnt....
Bloggblad: Fy så obehagligt för din son!
Vi bor ganska trångt här i villaområdet, och det verkar som om vi är "omringade" av ungdomar i åldrarna 13-20. Några är väl på väg att flytta hemifrån men än dröjer det några år tills det blir TF (tonårsfritt).
Svårt att förhålla sig till allt festandet - visst måste de få ha kompisar hemma och ha roligt, men det går ju överstyr varenda gång! Skrik och skrän och fylla, dunka-dunka musik över hela nejden. Eller är det ett tecken på att det är vi som har blivit gamla? Gulp!
Sen har vi då våra egna kära barn som väl också kommer att ha sin beskärda del av festerna, men nej förresten, inte mina änglar, de skulle väl aldrig bete sig så ;-)