Herregud, låter jag verkligen så där?
Så har man gjort radiodebut i direktsänding då. Suck. Inte ett av mammans bästa stunder kanske, men vad gör man inte. Radio Dalarna hade fått nys om att jag och Anette engagerar oss på olika sätt i diabetesfrågor så vi blev inbjudna till studion för att prata om hur det är att ha barn med diabetes. "Klart vi ställer upp" sa vi och gick med skallrande knän och begynnande tunghäfta uppför trapporna till Sveriges Radios hus här i Falun. Vi blev väl emottagna och det var riktigt avslappnat inne i studion. Vi var ju nervösa förstås, och efter sändningen visste vi knappt vad vi hade sagt, men förhoppningsvis gick budskapet fram i alla fall: det går att leva bra med diabetes men det kräver en himla massa arbete och planering, och framför allt behövs inte bättre behandlingar nu utan ett BOTEMEDEL. (Jag har frågat andra om vad vi sa egentligen, för helst vill jag inte lyssna igenom intervjun igen. Kan liksom inte förlika mig med att DET DÄR verkligen är min röst!?)
Om du vill så får du gärna lyssna på intervjun, den börjar ca 5 min in i sändningen. Detta sändes alltså den 24 januari, kl 10.00. Sveriges Radio har ett 30-dagars arkiv, så jag vet inte om länken fungerar efter den perioden.
Skrev ett inlägg tidigare men det verkar inte ha kommit fram. Jag lyssnade på radiosändningen och tycker att inlägget var mycket bra. Jag har själv typ 1 diabetes och tycker att det är mycket värdefullt att verkliga kunskaper om diabetes når ut, istället för exempelvis kvällstidningarnas uppslag "så botar du din diabetes" etc.
Hej på er! Vilken intressant blogg! Jag har just startat en egen blogg, kolla gärna in den och lämmna en komentar. Gillar ni den får ni jätte gärna länka till den som jag ser att ni gjort här på sidan till andra bloggar!
Min blogg handlar om mig själv, en tonåring med diabetes. Den handlar om tips och erfarnheter till alla med diabetes eller med barn som har sjukdomen!
Mvh Angelica
Ni har fått en award!! Hämta den hos mig.
Gillar era blogg och får mycket tröst, råd och energi av att läsa den.
Hej! Va bra att jag hittade din sida. Vet kanske inte om du kan hjälpa mig med detta men min pojkväns kusin har lite bekymmer och jag är väldigt orolig för henne, så tänkte om du kanske hade några goda råd för jag vet inte hur jag ska gå till väga längre och vill gärna hjälpa henne på bästa sätt. Hon är tonåring, och fick sin diabetes för 2,5 år sedan. Hon hatar det mer än allt och vägrar acceptera sin sjukdom. Jag vet att hennes familj har försökt med allt, verkligen allt för att hjälpa henne. Men jag vet ju själv hur jobbig bara tonåren kunde vara och jag tror hon ser detta som en utväg då hon heller inte vill leva. Tacksam för svar <3 Mvh/ Gisela [email protected]