MacGregor - att leva med diabetes

Det börjar att likna en följetong det här, och det är inte diabetesen jag tänker på då utan det är vädret. Jag vet egentligen inte varför jag ältar om vädret (troligtvis är det åldern och brist på diskussionsområden, hur har vädret varit?) men jag måste faktiskt delge er de senaste utvecklingarna på väderfronten. I går så var jag och frun på en kort promenad innan middagen och solen sken över Falun. Det var till och med så ljuvligt att vi vågade oss in i skogen ovanför oss och där knoppade träd och buskar och man kunde riktigt känna hur våren var i antågande. Tidigare under veckan var vi också och bytte till sommardäck på både vår bil och svärföräldrarnas bil som vi har till låns. Skidorna och sparkarna har magasinerats och cyklarna har pumpats, oljats och putsats upp. Jag har också legat i startgroparna för den årliga introduktionen av mina shorts och alla vinterkläder har stuvats undan (två gånger) i en mörk garderob längst bort i huset. I morse när jag var uppe vid 06.00 efter dagens första blodsockerkontroll så låg gräsmattan ännu grön. Två timmar senare såg det ut så här:



På fredag fyller dottern år, hon har planerat för en massa utomhusaktiviteter med sina kompisar på kalaset, studsmatta och boll-lekar bland annat. Hoppas att hon inte blir besviken när hon får veta att det blir snöbollslekar och snögubbetävlingar istället. Jag tror att jag än en gång drar mig åter och låter frun berätta de goda nyheterna. Själv måste jag gå och leta reda på snöskyfflarna igen.