MacGregor - att leva med diabetes

Moiras knä är lite bättre nu. Hon har legat i soffan i ett par dagar och blivit uppassad och buren dit det behövts, både till sängen och toan. Vår egen lilla prinsessa. Men när filmförrådet tog slut idag och datorabstinensen blev för svår så överkom hon smärtan och kravlade sig upp och hoppade på kryckor till arbetsrummet. Det gör fortfarande ont, men mest kliar det under bandaget och det kan vi inte göra så mycket åt. Hon kommer till och med att kunna gå till skolan i morgon, sen får vi väl se hur länge det dröjer innan hon ringer till mamman och vill bli hämtad.

Ibland undrar man hur man är funtad egentligen. Dagen efter Moiras förskräckliga olycka beställde vi en ny cykel till storebror och en studsmatta till dem båda. En cykel till brorsan var planerat och behövligt. Men en studsmatta??? Har MacGregors fullständigt tappat omdömet och planerar att skaffa klippkort på akuten eller? undrar ni säkert. Men faktum är att förra sommaren bodde Moira praktiskt taget hos en kompis med studsmatta och hennes blodsocker låg jättefint när hon hoppade. Så nu tänkte vi att hon skulle få fortsätta hoppa (när knäet väl har läkt) men under uppsikt av föräldrarna den här sommaren.

Förresten har Moiras blodsocker aldrig legat så jämt och fint som det gjort när hon legat i soffan hela dagarna. Nu när hon är uppe och skuttar igen så gör blodsockret detsamma. Hmm ...