Min syn på saken

Det var länge sedan jag, pappan, skrev något i bloggen och det förklaras bäst genom att läsa mammans tidigare inlägg idag, trötthet! Visst händer det saker dagligen som man skulle kunna dryfta här men när man väl kommer hem från studier och arbete så strejkar både ögon och ork, precis som för mamman i morse.

Man vaknar fort när dörren till lekrummet (den vuxna som inte har nattvaket sover där) flyger upp och mamman ropar,
- Du måste hjälpa mig med Moira, hon har fått sju enheter NovoRapid i benet av mig!
Tankarna börjar direkt att snurra och man hinner föreställa sig en massa innan man lyckats ta sig upp för att se vad som står på. Det är allt från "Varför gjorde du så?", "Där rök den sovmorgonen" till "Ligger hon död där inne?". Man vaknar som sagt fort men det tar ett tag för hjärnan att anpassa sig till verkligheten.

När jag tagit mig in i sovrummet ligger dottern där och proppar i sig skumtomtar och ser allmänt normal ut, om än lite trött. Det blir både en och två chokladbitar också, läsk, saft och annat innan hon deklarerar att hon inte orkar få i sig mer. Under tiden som dottern intar sin något sockerrika frukost  försöker mamman förklara för mig i ena andetaget att hon var så trött så hon såg inte skillnaden på pennorna (sprutorna) och i andra andetaget så ber hon dottern om ursäkt för sitt misstag. Man skulle väl kunna säga att min kära fru, mamman, är en aning uppjagad och stressad. Dottern verkar vara allt annat än stressad där hon ligger och tuggar skumtomtar.

Efter ett tag har allt lugnat ner sig och vi blir så normala som vi kan bli. Dotterns värden. som vi kontrollerat ganska så många gånger, är bra och mamman har börjat andas någorlunda normalt igen. Jag säger,
- Det är lugnt, det kan hända vem som helst.
- Lätt för dig att säga, säger mamman, du har ju inte gjort ett sådant misstag.
- I och för sig inte, säger jag, men det är precis vad du sa, ett misstag och det kan hända vem som helst med tanke på vår sömnsituation. 
Jag menar verkligen det jag säger också men jag misstänker att mamman känner sig ganska så skyldig ändå. Vi kommer i alla fall överens om att den akuta situationen numera är under kontroll och att vi kan ta det lite lugnare.

Jag förstår min frus upprördhet och jag är inte direkt förvånad över att det som hände hände. Jag har nämligen också varit nära att ta fel vid flera tillfällen. Sömndrucken som man är vid 06.00 på morgonen efter ett nattvak och med grus och annat i ögonen och en hjärna som inte riktigt är med är det inte lätt att se skillnaden på grönt och orange. Det som förvånar mig mest är att det inte var jag som lyckades med detta konststycke först. Det är definitivt dags att byta ut den nuvarande Levemir-pennan vi har till den nya modellen. Inte för att vi är säkra då heller men vi minimerar risken ändå, det är min syn på saken. 

Kommentarer:
Postat av: Dollface

Om man får komma med ett litet tips hade ju det varit att ha pennorna skilda från varandra, t.ex. i varsin låda i byrån.
För övrigt tack för en bra blogg, många av misstagen kan man känna igen sig i, fast jag nog har gjort "värre" grejor än ni.

Postat av: Trent på denna blogg

Tack för tipset Dollface och tack för uppskattningen av bloggen. Nu har vi ordnat en annan penna så det går inte att ta fel (ta i trä!). Vår Levemir-penna är nu av en nyare modell som man vrider upp på ett annat sätt och helt i silver så det ska mycket till nu för att samma misstag ska begås igen. Tack igen,
med de vänligaste hälsningarna,
Trent

2006-01-24 @ 13:09:14

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits