Saftkalas

Det är lite upp och ner med pumpen, men överlag är vi nöjda. Vi har fått en lugnare tillvaro, trots allt. Vi har fått utöka diabetesförrådet med ett par lådor - det är inte klokt vad med pryttlar och doningar det behövs när man har pump! Det är fortfarande lite pyssligt med nålbytena, men när väl det är gjort och nålen sitter som den ska så har vi ett par dagar av lugn framför oss, om allt går som det ska.

Moira gillar inte att använda midjebälte för pumpen, utan förvarar den i byxfickan på dagen (nytt krav vid byxshopping: det måste vara bra fickor!) och så ligger den lös i sängen på natten. Vi försöker komma ihåg att sätta en liten tejpbit som fäster en ögla av slangen på magen för att förhindra att nålen rycks ur när hon snurrar omkring i sömnen, men eftersom hon själv inte gillar den där tejpen så påminner hon oss inte heller när vi glömmer ...

Vi kollar fortfarande blodsockret mest varje natt och det är både upp och ner, men inatt fick jag helt andra bekymmer. Fröken välte ut ett saftglas som stod på nattduksbordet (i sömnen, hon märkte ingenting) och det som förmodligen bara var en centiliter vätska kändes som en hel ocean när jag låg på knä och torkade golvet klockan 04.00. Men blodsockret var ju bra i alla fall, man får vara glad för det lilla.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits