MacGregor - att leva med diabetes

Veckorna bara springer förbi. Jag, mamman, jobbar heltid och efter jobbet är det en hel del praktiska saker som pockar på uppmärksamhet. Det ska handlas, lagas mat, tvättas, städas, packas matsäckar för morgondagen, fixa gympapåsar och mycket mer. Vi bor i villa, med en gräsmatta som ska klippas, blommor som ska vattnas, ja listan är hur lång som helst och jag kan ge mig den på att ni har en precis likadan själva! Vi är ändå två vuxna som delar på eländet, men framåt niotiden på kvällen är vi ganska urlakade. Särskilt den som haft nattskiftet kvällen innan. Då lockar kuddarna kan jag lova.


Så när ska vi hinna bara "vara"? Mysa med barnen, spela lite spel, somna i soffan eller varför inte i solstolen på altanen? Plocka lite kantareller och baka ett gott matbröd, inte för att jag måste, utan för att det är kul? Just nu har vi bestämt oss för att njuta lite. Pappan har varit duktig och klippt gräs och grävt upp ett gammalt barrträd som jag muttrat om sedan svägerskan inspirerade mig (bara mig - inte maken, han suckade bara för att han vet vem som får göra jobbet) att det skulle bort. Jag har varit lite halvnyttig, bäddat sängarna och lagat mat. Men nu ligger pappan bekvämt i TV-soffan och spanar på fotboll, barnen har installerat ett gammalt bortglömt dataspel på andra datorn och jag går omkring i mysbrallor med Gällivarehäng och bara njuter. Och det är hel dag kvar på helgen! Ljuvligt!