MacGregor - att leva med diabetes

Huset lutar. Eller i alla fall köks- och hallgolvet, ordentligt. Häll inte i för mycket mjölk i glaset, för då rinner det över på ena sidan, typ (Dock inte riktigt lika illa som det kända tornet på bilden). Lutar har det tydligen gjort sedan långt innan vi köpte huset, men förra ägarna glömde visst bort att berätta den lilla detaljen när vi köpte huset. Det är därför det finns en försäkring som hjälper till vid avslöjandet av dolda fel.

Den försäkringen håller vi som bäst på att nyttja, genom att anlita en firma som sliter ut allt - jag menar ALLT - ur köket och hallen, spacklar upp golvet och lägger på ett nytt, jämnt och rakt golv. Vilket himla jobb! Men vi är djupt imponerade av den lilla firman, än så länge i alla fall. De har t.o.m. planerat in snickarens älgjakt nästa vecka, så att övriga resurser förbereder golvet när han är ute skogen och slaktar älg och så att allt är klart för återmontering av köksskåpen när han är tillbaks igen.

Det enda man tycks höra om byggjobbare är spruckna tidsplaner och dåligt gjorda jobb, men vi hoppas få höra till skaran som istället hyllar dem. Våra "killar" har dessutom visat sig ha sinne för detaljer och har kommit med goda smakråd när det gäller val av nytt kakel och klinkers. När jag sluter ögonen så kan jag se det framför mig - hur det kommer att se ut när det är färdigt om några veckor. Vi får väl se om jag känner igen mig när jag öppnar ögonen och skådar ut över det färdigreparerade golvet. Att leva mitt i en renovering vänder förstås upp och ner på saker för oss, men förhoppningsvis kommer det att vara värt det.