Skulle jag kunna få titta på menyn tack?
Nu måste jag få lätta mitt hjärta med ett problem som tyngt oss under ett par veckor (eller snarare sagt under hela detta skolår av och till): skolmaten. Eftersom dottern har diabetes är inte all mat så passande för henne. Potatisbullar, potatismos och stuvade makaroner är sådant som kan få blodsockernivån att rusa iväg. Fisk, tunna buljongsoppor och annat kan göra att blodsockernivån dalar betänkligt efter ett tag och dottern får då lågt blodsocker. Allt går ju givetvis att lösa med rätt mängd insulin men är man nio år är det inte alltid så enkelt att räkna ut vad som är rätt. Vi har instruerat dottern att ringa oss varje dag vid lunchen så att vi kan konferera över vilka åtgärder som bör tas. So far, so good!
Vi har dock ett problem. Det är väldigt sällan som vi vet i förväg vad som serveras i skolan. Under det här skolåret så har vi under vissa perioder fått matsedeln veckan före, och under vissa perioder har vi inte fått någon alls. Om jag inte missminner mig så är det fyra veckor sen sist. Kökspersonalen är väldigt duktiga på att laga mat och de är också duktiga på att ta beslut, men är det för mycket begärt av oss att viljal ha matsedeln några dagar i förväg? Jag tycker inte det. Idag traskade jag upp till köket och svaren var desamma som de brukar vara.
- Det är något fel på våran mejl så vi kan inte skicka, vi har gett en kopia till läraren.
Läraren har som vanligt ingen aning, har inte sett någon kopia och skulle de ha gjort det så skulle de självklart gett en till oss.
Jag har jagat menyer under de här två terminerna och jag har många gånger själv fått upplysa lärarna om vad det blir för mat under veckan, är detta rimligt? Mitt svar: ett rungande nej.
Något som är viktigt för dottern är att hon får en bra, nyttig och varierad kost. Men det här är inte bara ett diabetesrelaterat problem. Tänk er själva att ni fått spaghetti & köttfärssås till lunch och så kommer ni hem. Där står mamma/pappa/frun/maken och lagar mat och ni frågar:
- Vad blir det till middag?
- Jag svängde ihop lite pasta och köttfärssås, det är strax klart.
Hur kul är det på en skala? Nej just det, inte särskilt kul.
Nu har jag tröttnat på att springa som en jojo mellan kök och klassrum. Jag har tröttnat på att ringa och mejla. Nu vill jag faktiskt ha menyn serverad! Imorgon är det jag som stegar upp till rektorn och kräver att hon ordnar till detta, jag har gjort mitt och orkar inte mer. Den lilla energi jag har vill jag lägga på annat. Måttet är rågat och skopan är full, det är dags att skolan tar detta på allvar.