På tåget
I går åkte jag tåg, först från Falun till Stockholm på morgonen, sedan hela vägen hem igen på kvällen. Att åka tåg är ett ganska behagligt sätt att resa, man har händerna fria att läsa, jobba eller dricka en kopp kaffe. Man kan sträcka på benen lite emellanåt och man kan sova en stund när tågets dunk känns alldeles väldigt sövande.
Jag hade gärna slumrat en stund, eftersom natten innan inte gett mig många minuters sömn på grund av Moiras blodsockervärden. Men tji fick jag, för till att börja med satt en man snett framför mig som bestämde sig för klippa naglarna. På tåget! Jag är inte särkilt kräsmagad, och stör mig sällan på vad folk pysslar med runt omkring mig, men det här var ju äckligt! Klipp, klipp ... Kunde helt enkelt inte låta bli att med obehag studera hans manikyr-övning, utan min blick drogs hela tiden till hans lilla nagelsax. Undrar var han gjorde av alla gamla nagelbitar?
När den pinan var avklarad började nästa. En annan man hade bestämt sig för att avverka dagens möten per telefon på tåget. Till saken hör att mobiltelefonnätets täckning under sträckan Falun-Stockholm är riktigt risig, vilket denne affärsresenär var noga med att tala om för alla han ringde upp. Med mycket hög stämma. "Täckningen är så dålig här ... jag sitter på tåget ... så om det bryts menar jag inte att vara otrevlig!". Men varför ringde du då! Jonas Söderström på Blind höna har skrivit om varför vi blir så stressade av att bara höra den ena parten av en dialog.
Mellan Falun och Stockholm finns inte längre X2000. Under en period kallade man vanliga InterCitytåg för X2000 och då kunde det gå som för en av mina kollegor. Han sprang runt med andan i halsen på Centralen i Stockholm och letade efter X2000-tåget till Falun utan att hitta det, han hade en bild framför sig av ett sådant där futuristiskt, slimmat tåg som normalt sett trafikerar X2000-turerna. Fångade i farten en SJ-anställd som glatt meddelade att tåget på samma perrong var det han letade efter. "Men jag ska ju åka X2000!" invände kollegan. "Ja, det här är X2000." svarade den SJ-anställde. "Men, det är ju ett InterCity-tåg ..." tvekade kollegan. "Ja, det är ett InterCity-tåg, för vi kan inte köra X2000 upp till Falun, men du kommer fortare fram än med InterCity för vi stannar inte på så många stationer. Och så får du varm mat i första klass också." Kollegan klev på tåget men kunde inte riktigt få ekvationen att gå ihop. Samma gamla tåg, stannar vid färre mjölkpallar, serverar varm mat till affärsresenärerna och tar ut tredubbelt biljettpris. Det är business det!