På resande fot
I fredags kväll kom jag hem efter en tjänsteresa, kantad av en envis migrän, till huvudstaden. Jag kommer aldrig att resa utan Imigran i framtiden, det är för himla jobbigt att vakna med sprängande huvudvärk i flera dagar och att genomlida arbetsdagarna i en treo-dimma. (En mycket märklig känsla uppstår i kroppen efter en så där sju-åtta treo. Hörseln förändras och allt sker liksom på distans. Skumt, men huvudvärken lättar något i alla fall.)
Målet med resan var ett suveränt seminarium om användarvänlighet på webben, med gurun Jakob Nielsen i spetsen, men bäst av allt var nog att träffa de gamla trogna vännerna Ji, S och V. Vi käkade fantastisk mat på Tre indier och bara snackade. Supermysigt! En promenad genom Stockholm i den ljumma vårkvällen fick mig att längta tillbaks till storstaden. En stund i alla fall.
Det känns lite tufft att lämna maken hemma med allt ansvar, om än bara i några dagar. Det är absolut inte så att jag tvivlar på hans förmåga att ta hand om hus, hem och ungar, tvärtom. Men jag lämnar honom ensam med all oro och alla beslut som ska fattas i tid och otid. Visserligen är jag ju bara ett telefonsamtal bort, men jag känner mig lite hjälplös när jag bara kan råda per telefon, det är han som får ta hand om konsekvenserna om vi beslutar fel.
Nästa resa går till Tyskland, jag blir borta i fyra dagar och det ser jag verkligen inte fram emot. Visserligen är det trevligt med fina hotell, ostörd sömn, smaskig frukost och bäddad säng (som genom trolleri!) men jag skulle hellre vara hemma med familjen. Särskilt i dessa tider av musöron och solstrålar.
En annan solstråle som jag fick träffa både i Stockholm och sedan här hemma i Falun i går är min lilla guddotter. Hon har nyss fyllt ett år och är helt fantastiskt söt och charmig! Vilket osökt leder mig in på andra charmtroll - ikväll ska vi hälsa på vår framtida kattunge. Tar med kameran så att vi har en bild att titta på när längtan blir för svår!
Hej min trogna vän!
Jag är glad att du kommer resandes hitåt lite då och då och att vi hinner ses, även om jag till fullo förstår att det kan kännas lätt kymigt att vara en bit ifrån familjen. Men T är en klippa - icke att förglömma.
Och nästa gång får du ringa om du behöver äkta migrändopning när vi ska ses så kan jag langa lite till dig. Treo får man ju hår på tungan av!
Kram Ji