Kanin på rymmen
Inatt var det kaos, och då pratar jag inte om snöstormen som yrde utanför vårt fönster, det var mycket allvarligare än så. Angelina var borta!
Vid halv två inatt väcktes jag av en upprörd dotter. Mina tankar går direkt till diabetesen, är hon låg nu? Håller hon på att falla i koma? Är hon hög? Har ketonerna övertagit hennes kropp? Inte särskilt smidiga tankar men halv två på natten fungerar inte min hjärna riktigt bra (ibland undrar jag om den överhuvudtaget gör det).
- Vad är det älskling, säger jag samtidigt som jag fumlar med blodsockermätaren och en del av min kropp redan är ute i köket och hämtar Coca-Cola.
- Jag kan inte hitta Angelina, säger dottern och sitter rakt upp i sängen.
Är det inte allvarligare än så kan man tänka sig att fråga men det gör jag inte. Jag förstår att det är allvarligt för dottern. Inte kan man sova utan Angelina, och det menar jag verkligen. Angelina är den sötaste och knubbigaste gosekaninen som finns. När jag och min fru köpte henne så paketerade expediten henne i ett trångt och ogästvänligt paket. Dotterns födelsedag var flera månader framåt i tiden men jag kunde inte låta bli när jag såg den något knubbiga och dyra (det var troligtvis kilopris) kaninen. Väl hemma gömdes paketet i en garderob men det tog inte många timmar innan jag krävde att kaninen skulle släppas fri från sitt trånga fängelse.
- Stackaren får ingen luft där, som jag sa till min fru.
Veka som vi är båda två bestämde vi oss för att frigöra kaninen och snabbt ge henne till sin nya mamma, Moira. Sen dess är de två oskiljaktiga när det är nattetid så jag inser allvaret med att Angelina är borta.
Eftersom jag vet att Angelina gick och lade sig samtidigt som Moira (hon gör oftast det) så räknade jag snabbt ut att hon inte kunde ha gått någon längre bit ifrån sängen. Vi började leta och och upptäckte att Angelina satt på golvet bredvid sängen (hon tyckte väl att det blivit för varmt där). Jag plockade upp henne och de båda sötnosarna somnade direkt. Själv var jag nu vaken och förblev så till klockan tre då jag kontrollerade dotterns blodsockervärde. Det blev lite mjölk och en halv smörgås till den något yrvakna dottern. Angelina ville inte ha något utan vände ryggen mot mig och sov vidare.