Bara ben
Jag har köpt ett par nya kortbyxor. Det är inte vilka kortbyxor som helst utan det är ett par som jag sneglat på under en längre period. I helgen har det varit varmt här i Dalarna, musöronen på björkarna har slagit ut och allsköns växter har poppat upp i rabatterna. Våren är här och sommaren är bara runt knuten. Åtminstone trodde jag det.
Efter den verkligt fina helgen bestämde jag mig för att slå till och mannekängade för frun när hon kom hem från jobbet i måndags. Där gick jag och visade stolt mina nya kamouflagefärgade shorts som jag planerade att bosätta mig i fram till september. Frun var kanske inte fullt så lycklig som jag men hon klagade åtminstone inte.
Imorse vaknade jag, trött men lycklig över att få dela med mig av mina lurviga ben till resten av befolkningen. Jag tog mig sakta upp och styrde stegen mot duschen. När jag passerade köket så hajade jag till och stannade. Det var vitt ute. Ett täcke av snö hade lagt sig över vår tomt. Första tanken, har jag sovit över hela sommaren? Inte omöjligt men inte troligt. Andra tanken, mina shorts!
Det är den sjuttonde maj idag och det borde rimligtvis vara kortbyxeväder. Det är det inte, långt därifrån. Kanske är det Gud som försöker säga något till mig. Har jag överskattat tron på mina smäckra ben? Vem vet? Det enda jag vet är att jag får krypa in i långbyxorna igen och hoppas på att vädrets makter nyktrar till. Det är inte bara mina ben som längtar till sommaren.