Majstång? Nä, Puckstång
Midsommar i Dalarna, kan det bli mer svenskt och traditionellt än det? Solen sken och det var en härlig dag, precis som det ska vara på midsommar. Många människor hade klätt upp sig i folkdräkter och Små grodorna ljöd från spelmännen. Det var fullt med folk och stämningen var precis som den ska vara på midsommarafton. Det var egentligen bara en sak som irriterade mig, Majstången!
För det första missade vi själva resningen av Majstången, bara detta en höjdpunkt i sig. Firandet skulle börja 15.00 och vi anlände, som det fina folk vi är, 15.05. Då var allt redan igång och Majstången redan rest. Det måste ha gått fort. En riktig majstångsresning ska ta tid! Publiken ska hjälpa till med synkroniserade åhej-rop, resningspersonalen (eller vad det nu heter) ska ta ett par pauser och torka sig symboliskt i pannan innan själva stången sätts på sin plats och fixeras. Det ska vara så nära Las Vegas som man kan komma i Sverige, alltså en riktig show. För det andra så var Majstången som fanns vid festplatsen liten, ja på gränsen till minimal. Ni vet sådana där små majstänger som man köper och sätter på köksbordet (eller om man nu väljer ovanför TVn, balkongbordet etc), den här var större, men inte mycket.
Den lilla Majstången, som jag måste erkänna faktiskt ser större ut på bild!
Den var som sagt, en besvikelse. Men allting annat runt omkring var lyckat så det var ändock en trevlig tillställning. När vi var på väg att gå därifrån inträffade något riktigt trevligt. Moira ville ha en glass. Det var varmt, det var midsommar, så det var hon värd. Vi gick till serveringen och Moira smet in genom dörren först med pappa i släptåg. Hon började att gå igenom glassboxens innehåll medan jag lutade mig över henne. Då hör vi i en röst som en säger,
- Här ska ni inte vara, ni har gått fel. Det här är köket.
Jag tittar upp och ser mig omkring och upptäcker att rösten faktiskt har rätt. Vi är i köket! Jag tar tag i Moira och retirerar ut samtidigt som jag stoppar resten av familjen i dörren. Vi får snällt vandra runt byggnaden och ställa oss i den långa glass/fika/dricka/godis-kön. Det tar tid och irritationen börjar växa när alla framför oss ska beställa en kaffe, en äppelpaj med lite vaniljkräm och en halv kula glass, men pajen är väl inte vara för varm? Och så en godisbit och kan du värma den här vällingen och ...
Men väl framme vid kassan förbyttes irritationen till ren glädje. De hade en glass som såg ut som Puckstång, ni vet den där som GB sålde som antingen var vanilj- eller jordgubbssmak. Pappan gjorde en Homer Simpson och började drägla mer än vad som var passande,
- Aaaaarrrrrrrrggggggghhhh!
Det var himmelriket. En riktig glass. Kommer ni ihåg när GB var svenskt och det fanns olika sorters glasser i normal storlek att välja bland. Puckstång, Top Hat, Smuggler, Päronsplitt, Igloo. Goda glasser med smak av barndomen. Nuförtiden äger något multinationellt bolag GB så det finns 47 sorter Magnum, 17 sorter Cornetto och ingen glass är sig lik den man själv växte upp med (dessutom räcker en glass till ett halvt u-land). Nu var det här inte en GB-glass utan det var en Sia-glass, den hette inte Puckstång utan Lill-Per och det var inte en smak utan två men den var som en smekning i munnen, en fläkt av svunna midsomrar och ren skär lycka. Nu fattas bara att pappan hittar Salta Tigerhuvuden som verkligen smakar som Salta Tigerhuvuden gjorde i hans barndom. Då är hans liv komplett.
Moira med den berömda Lill-Per - fast i pappans huvud heter den fortfarande Puckstång.
Det var alldeles utomordentlig midsommar för vem behöver en Majstång när det finns Puckstång?
Åh, jag saknar också Puckstång! Jag fattar inte varför de tog bort den! :( Och Lill-Per är typ omöjligt att hitta eftersom det inte finns så många som säljer SIA-glass.