Kitty-katten har anlänt
Så är hon då äntligen hemma, vår kattunge Kitty! Efterlängtad och mer än välkommen. Gosigare och mysigare än vad vi hade kunnat drömma om. Och busigare. Alla gardinlängder är numer utbytta till kappor, eftersom Kitty gillar gardiner. Klorna glider liksom så lätt igenom tyget och det är så lätt att klättra så högt och en kattunge tycker ju att det är så roligt. Men inte matte.
Hon har gnällt en smula efter sin mamma på nätterna, men vi är ju ändå uppe med Moira några gånger varje natt, så det är helt OK. Rent av trevligt med lite sällskap så där vid tre-tiden. Då stryker hon sig kring benen och purrar och purrar ... Väl i sängen igen har hon puffat och buffat, förmodligen letandes efter mamma för en slurk mjölk. Men mattes armhåla har inte mycket att erbjuda (inte drickbart i alla fall) och det har inte heller Moiras gosedjurskanin Angelina. Men försöka duger.