Kom barn, vi åker till IKEA!
Det har varit tyst här på bloggen ett tag och det beror på att vi har varit på en minisemester. Förra sommaren när Moira fick diagnosen diabetes så vågade vi oss knappt utanför dörren. Nu är vi mer vana, har fått lite mer självförtroende och vågar mer. Vi beslöt oss för att åka till Furuviksparken, kanske inte så långt från hemmet men vi stannade i alla fall borta en natt. Sommaren vi flyttade upp till Dalarna var vi också i Furuviksparken. Vi hade bokat en stuga på campingplatsen och skulle sova över där. När vi checkat in och fått vår stuga åkte vi dit och packade upp. Stugan var ett förfallet ruckel med madrasser som levde, mögel, skit och annat mindre trevligt höll ihop själva konstruktionen. Det var hemskt! Barnen ville verkligen sova över där men vi föräldrar kände ett visst obehag över att spendera natten i huset som rengöringsmedlen glömde. Eftersom vi lovat var det svårt att ta sig ur men efter att barnen fått göra allt de ville inne på Furuviksparken, och vi dessutom lovat dem att de skulle få köpa vad de ville på BR-leksaker i Falun dagen därpå mjuknade barnen och gick med på att åka hem. Vi lovade att vi skulle göra om trippen och sova över (någon annanstans) en annan gång. Den första Furuviksresan blev dyr tack vare våra mutor men det var väl värt de extra kronorna att få åka hem och samtidigt slippa det dåliga samvetet man får när man lovar barnen något men inte håller det.
Den lilla resan vi var på nu var mer välplanerad. Vi hade bokat ett Furuvikspaket med inträde till parken och en minisvit på Scandic Hotel Väst precis utanför Gävle. Vi berättade dock ingenting för barnen vis av misstag från förr. Till dem sa vi att vi skulle åka till IKEA i Valbo och handla lite där. Kvällen innan så packade vi föräldrar iordning allting och smög ut det till bilen. Barnen var väl inte sådär överexalterade över att åka till IKEA men de klagade inte i alla fall. När vi passerade IKEA säger Moira,
- Men, ska vi inte svänga här?
- Jo, svarar pappan, fast först ska vi bara inåt stan för att jag ska fixa en sak.
Lite trötta blev de över detta men som de snälla barn de faktiskt är så godtog de pappans vita lögn. Väl framme vid Scandic så säger pappan att han skall in och hämta en sak och undrar om alla vill hänga med in. Barnen började nog ana någonting här för de såg förväntansfulla ut. Vi släppte hemligheten precis innan vi gick in på hotellet och lyckan man såg i deras ansikten var obetalbar. Vi förklarade vad vi skulle göra och försäkrade barnen om att Kitty, vår kattunge, skulle klara sig då mormor lovat att åka och titta till henne ett par gånger. Efter att vi checkat in och hämtat Furuviksbiljetterna så åkte vi ut till parken och var där hela dagen. Det var en fantastiskt lyckad dag och vi återkommer med lite berättelser från själva parken. Efter en hel dag där så åkte vi tillbaka till hotellet, fick vårt fina rum och åt middag. Efter middagen var det bad i hotellets pool och MacGregors pingismästerskap innan vi alla somnade som stockar och sov gott hela natten (om man bortser från några blodsockerkontroller som vi föräldrar gjorde på Moira). I fortsättningen bokar vi aldrig in oss på några campingstugor om det finns ett hotell i närheten av vart vi ska!
Sean njuter i fåtöljen på hotellrummet - det var annat än loppbitna madrasser!
Dagen efter så åkte vi faktiskt till IKEA, Valbo köpcentrum och alla dess butiker. Barnen skötte sig exemplariskt och gnällde inte en enda gång över att pappa skulle pröva alla fåtöljer eller att mamma skulle titta på tyger och kläder. Det var så mycket mer lyckat än vår första Furuviksresa och dessutom så kom vi faktiskt billigare undan!