Flugornas herre
Pappan i familjen, jag, har som sagt börjat ett nytt liv och stavgången fortsätter framåt i god takt. Idag var första gången som det gicks i nästan tropisk värme, det kändes faktiskt så, och det var utan tvekan den jobbigaste gången (haha) sen detta sattes igång.
Det var varmt och det var svettigt. Jag svettades ut fler liter än vad B-kändisar dricker på en bjudfest. Detta gjorde mig mycket attraktiv. Så pass att jag var omsvärmad under hela promenaden. Aldrig har jag skådat så många flugor i sitt liv och då ska man betänka att jag spenderat en del tid i Afrika och även snubblat över ett ko-kadaver i Österrike mitt i högsommaren. De låg som ett moln runtomkring mig ivrigt attackerandes alla synliga håligheter. Det var hemskt. När jag väl fått upp farten så är det svårt för mig att stanna, gör jag det kommer jag aldrig igång igen, så jag hade ett väldans sjå att freda mig själv från Kamikazeflugorna som stördök mot mig . Folk tittade en anings konstigt på mig när jag gick förbi Lilltorpet, en badstrand som ligger på sista biten på min runda. De måste ha undrat över om det var någon ny slags stavgång som praktiserades eftersom stavarna roterade som propellrar i luften istället för att putta på och ta fart på vägen.
- Nu lyfter han snart, var det säkert någon lustig person som sa.
Men det enda jag gjorde var att försöka skaka av mig alla Faluns flugor som förföljde mig. Väl hemma fick jag vila i några minuter innan jag skickades ut igen. Inte för att jag tog med mig flugorna in, nej, det fanns annat som skulle göras.
- Du är ju så svettig i alla fall och gräsmattan måste klippas snart.
Så sant som det var sagt, svettig var jag och gräset hade vuxit sig en anings för långt så det var bara att ta sig ut och dra igång den nya motorgräsklipparen. Ljudet skrämde inte flugorna, snarare tvärtom. Faluns alla flugor hade nu fått sällskap av Borlänges också och om det var gräs eller flugor som yrde var svårt att se.
Flugornas herre fick efter förrättat värv gå och duscha så att jag kunde sitta med resten av familjen på altanen när middagen intogs. Vid det laget luktade jag bra mycket bättre och flugsvärmarna övergav mig för att söka nya jaktmarker. Dock sitter viftreflexen kvar så det är bäst att jag inte fattar tag i några stavar när någon finns i närheten.