Äntligen badväder för hela familjen
Det är varmt ute idag (en av anledningarna till att jag sitter framför datorn) och solen skiner. Hela familjen packade ihop badgrejorna och åkte upp till Lugnets badanläggning. Det var första gången i år som vi åkte allihopa. Det är så trevligt att få göra saker tillsammans som en hel familj. Så länge mamman arbetar i veckorna blir det lite tråkigare men nu på helgen sken äntligen solen så nu skulle vi få umgås ute.
Väl uppe på badet så byttes det om (och eftersom mamman var med så smordes även alla in med solskyddsfaktor, jag, pappan, har en tendens till att glömma sådant). Båda barnen sprang rakt ner i poolen, doppade sig och åkte i vattenkanorna. Vi föräldrar satt kvar vid vår plats för mamman vill inte åka kana och jag anser mig för stor för att göra det. Svallvågorna som skapas när jag kommer ner efter en färd är inte att leka med! Någon måste hålla ett litet öga på dottern så jag blev kvar ensam när mamman gick iväg och simmade ett par längder. - Kul att göra saker tillsammans, tänkte jag. När mamman var klar så var det min tur att försöka ta sig över 50 metersbassängen utan att drunkna. Barnen hängde på och hjälpte till att bogsera mig 100 meter. Efter det så tröttnade de och började i vanlig ordning att kontrollera hur länge jag kunde vara under vattnet utan att dö. Det var nära idag att de fick veta exakt hur länge.
De fantastiska vattenrutschkanorna på Lugnet.
Det blev lunch också, åtminstone för barnen. Korv och pommes frites till den lilla och hamburgare och pommes frites till den stora. (Tack för tipset Emma, nästa gång blir det pastasallad, idag hann vi inte fixa lunchen själva!). Varsin dricka fick de också men vi vuxna valde att hoppa över. Jag fick stå inne och vänta på maten till barnen i en kvart medan de andra tre umgicks med varandra. När maten väl kom slukade barnen den snabbt och sen ville de bada igen. När vi föräldrar var små så fick man alltid vänta ett tag (alldeles för länge) efter maten innan man hoppade i igen. Vi vuxna och moderna människor tror inte på sådana amsagor om farligheten när man kombinerar mat och bad. Moira hittade en kompis från skolan och lekte med henne i poolen. Mamman och Sean hoppade i den stora poolen och jag vaktade alla väskor med insulin, kontrollapparater, kläder och annat samtidigt som jag höll ett öga på Moira. Det var härligt att umgås som en familj!
50-meters bassängen där pappan nästan dränktes.
Det blir så, mycket på grund av diabetesen, att vi föräldrar måste vara på olika platser. Barnen har olika lekbehov, som alla barn i deras ålder, men Moira vågar vi inte lämna utan uppsikt. Hennes första känning kom när hon badade och bara på någon minut blev hon blek och mycket låg från att ha varit sprudlande glad och energisk. Så någon förälder är alltid stationerad kring henne när hon badar. Men trots att vi inte var tillsammans så mycket så hade vi en väldigt trevlig dag. Moiras värden har varit bra, trots lunchmenyn, och alla har haft roligt. Vi hoppas att solen skiner även nästa helg så att vi alla kan umgås som en enda stor familj.