Årets första cykeltur
Så var det dags igen, att ta fram cyklarna för första gången. Moiras cykel var på gränsen till för liten redan i höstas, så igår bar det iväg till cykelaffären för att köpa en modell större. Röd och fin är den nya cykeln och en viss dam skulle kunna spricka av stolthet. Storebror Sean cyklade före och Moira kom vinglande bakom. Tänk att det är samma sak varje gång - lite pirrigt och nervöst, lite vingligt som om man glömt hur man gör och så känslan av frihet när man susar iväg!
Största problemet med gårdagens cykeltur var egentligen inte själva cyklandet. Det gick hur fint som helst. Det blev värre när det var dags att stanna. Bromsa, hur gjorde man det nu igen? Trampa bakåt? Eller ta i handbromsen? Det blev ganska många tvärnitar så dammet yrde, några försök till avstigning under rullande färd och ett par krokodiltårar i ren ilska. Men detta avskräckte inte alltför mycket, för om en liten stund ska vi ut idag igen. Bromsträning står på schemat.