CM Punk
Det var ett tag sedan sist men här kommer i alla fall lite nytt till bloggen och först ut är CM Punk.
Det här var första gången sonen och jag såg CM Punk och eftersom han har, under de få år han varit i WWE, vuxit fram till en av våra favoriter i ringen så var det något vi såg fram emot. På galan i Barcelona gick han i mainevent tillsammans med Shawn Michaels mot Chris Jericho och Lance Cade. För att fatta oss kort, vi blev inte besvikna!
CM Punk i Barcelona
När vi stod i lobbyn och väntade på att wrestlers skulle passera oss var vi smått nervösa över hur vi skulle närma oss CM Punk om han dök upp. Vi hade tidigare läst på Internet att han kunde vara den mest charmerande personen, men också den jävligaste! Bland annat så var det ett fan som skrev om sitt möte med Punk att hon från att ha dyrkat honom hade gått över till att avsky honom eftersom han var den mest otrevliga och arroganta person hon träffat. Det här var ju känslor som vi inte ville framkalla hos Punk så när vi väl såg honom komma släntrandes i lobbyn så darrade vi till.
Punk och Shawn Michaels efter matchen i Barcelona
Vi stod så där lite tillbakadraget som vi alltid gör, fast ännu mer tillbakadraget i detta fall. Eftersom vi alltid vid dessa tillfällen har WWE T-shirts på oss så kan vilket pucko som helst räkna ut att vi är fans när de ser oss och det gjorde även CM Punk (som inte är ett pucko) också. Man kan se på blicken när brottarna har upptäckt en och man kan också oftast se om de är mottagliga eller inte. Vid ett flertal tillfällen har vi sett folk som nästan trängt sig på och det slutar oftast med att de inte får vare sig autograf eller foto. Antingen blir det ett ignorerande från brottarna eller i sämsta fall, en otrevlig kommentar. Nåväl, Punk såg oss och vi stod där och halvlog med nästan bedjande ögon, jag med kameran i handen och sonen med autografblocket. Punk lyfte vänligt på ögonbrynen, som om han sa, - Kom igen då om ni vill något, på ett trevligt sätt. Vi trevade oss fram, lika ursäktande som alltid och bad om foto och så vidare. Punk var mer än trevlig när vi ursäktade oss att vi störde och hade bara gott att säga om fans. Det är alltid lika roligt att höra att det är vi fans som gör att brottarna tycker yrket är så roligt och givande, även om det nu bara är något de säger! Punk tjattrade på lite och vi sa mest ingenting, troligtvis för att vi bara var glada för att upptäcka att han var precis lika trevlig som de flesta andra brottare vi träffat. Vi gillar fortfarande CM Punk med andra ord, kanske hon som skrev det där ovan inte var så smidig som man bör vara!
Sonen och CM Punk, båda straight edge!
Det här var första gången sonen och jag såg CM Punk och eftersom han har, under de få år han varit i WWE, vuxit fram till en av våra favoriter i ringen så var det något vi såg fram emot. På galan i Barcelona gick han i mainevent tillsammans med Shawn Michaels mot Chris Jericho och Lance Cade. För att fatta oss kort, vi blev inte besvikna!
CM Punk i Barcelona
När vi stod i lobbyn och väntade på att wrestlers skulle passera oss var vi smått nervösa över hur vi skulle närma oss CM Punk om han dök upp. Vi hade tidigare läst på Internet att han kunde vara den mest charmerande personen, men också den jävligaste! Bland annat så var det ett fan som skrev om sitt möte med Punk att hon från att ha dyrkat honom hade gått över till att avsky honom eftersom han var den mest otrevliga och arroganta person hon träffat. Det här var ju känslor som vi inte ville framkalla hos Punk så när vi väl såg honom komma släntrandes i lobbyn så darrade vi till.
Punk och Shawn Michaels efter matchen i Barcelona
Vi stod så där lite tillbakadraget som vi alltid gör, fast ännu mer tillbakadraget i detta fall. Eftersom vi alltid vid dessa tillfällen har WWE T-shirts på oss så kan vilket pucko som helst räkna ut att vi är fans när de ser oss och det gjorde även CM Punk (som inte är ett pucko) också. Man kan se på blicken när brottarna har upptäckt en och man kan också oftast se om de är mottagliga eller inte. Vid ett flertal tillfällen har vi sett folk som nästan trängt sig på och det slutar oftast med att de inte får vare sig autograf eller foto. Antingen blir det ett ignorerande från brottarna eller i sämsta fall, en otrevlig kommentar. Nåväl, Punk såg oss och vi stod där och halvlog med nästan bedjande ögon, jag med kameran i handen och sonen med autografblocket. Punk lyfte vänligt på ögonbrynen, som om han sa, - Kom igen då om ni vill något, på ett trevligt sätt. Vi trevade oss fram, lika ursäktande som alltid och bad om foto och så vidare. Punk var mer än trevlig när vi ursäktade oss att vi störde och hade bara gott att säga om fans. Det är alltid lika roligt att höra att det är vi fans som gör att brottarna tycker yrket är så roligt och givande, även om det nu bara är något de säger! Punk tjattrade på lite och vi sa mest ingenting, troligtvis för att vi bara var glada för att upptäcka att han var precis lika trevlig som de flesta andra brottare vi träffat. Vi gillar fortfarande CM Punk med andra ord, kanske hon som skrev det där ovan inte var så smidig som man bör vara!
Sonen och CM Punk, båda straight edge!
Kommentarer:
Trackback