The Big Show, part 2
Då var det dags att presentera något nytt och något stort på denna blogg och vi håller oss fortfarande kvar vid vår senaste resa till Finland. De som vi har kvar från Barcelona börjar bli lite luddiga i minnet men de kommer någon gång när andan faller på. Nu så till det stora, nämligen The Big Show, världens största (storleksmässigt) idrottsman enligt WWE.
The Big Show ser inte alltför munter ut när han kliver in i ringen. När han hade fått sova en natt var det desto muntrare!
Ni som följer bloggen kan redan allt om var vi varit och var vi stått så vi hoppar över detaljerna. Sonen och jag har alltså placerat oss utanför hotellentrén när vi ser The Big Show genom ett av fönsterna. Mannen är enorm, med betoning på enormt enorm. Vi följer honom med blicken, så där blasé som bara vi kan så att det inte ska se ut som om vi råstirrar. De finska säkerhetsvakterna, som inte är blasé utan snarare sagt malplacé, råstirrar istället på oss och försöker se tuffa ut. Som vanligt låtsas vi inte om något utan lallar på i vanlig ordning.Vi ställer oss lite på sidan, till höger sett utifrån (jaja, några detaljer ska ni ju ha), och väntar i spänd förväntan på att någon ska komma ut. Säkerhetsvakterna står nästan direkt vid entrén så vi känner att det är lite onödigt att stå så nära dem. Plötsligt kommer The Big Show ut och han ser ännu större ut i verkligheten än vad han gör i ringen, och genom hotellfönster. Vi har ju träffat mannen förut men vi blir lika förvånade ändå, The Giant var inget dåligt smeknamn i WCW!
The Big Show är så stor så han får inte ens plats på fotografiet, eller så är jag en usel fotograf! Men ni ser i alla fall storleksskillnaden på honom och MVP som han mötte i Helsinki Finland.
The Big Show står och andas lite morgonluft och i ena näven har han en vattenflaska, vi står som sagt till vänster och efter hans inandningar, som sänker syrenivån runt flygplatsen med 50 %, väljer han att gå till höger (skit samma, detaljer är roligt!). Som de mycket målmedvetna och organiserade människor vi står vi kvar och velar om vi ska följa efter, om vi bara ska stå där vi står, om vi ska plocka upp en Big Show-skylt eller om vi ska göra något överhuvudtaget. Eftersom vi inte kan komma fram till ett beslut börjar vi misströsta när Big Show gått en sisådär 15-20 meter från hotellet och hänger lite med våra huvuden som inte riktigt fungerar vid denna arla morgontid.
Ok, han får plats, och det är jag som är en usel fotograf!
Den store, och det skulle väl i och för sig kunna vara jag men det är det inte, stannar upp när han gått sina 20 meter, vänder om och går tillbaka mot hotellet. Vi glor på Big Show, han verkar inte titta på någonting och vakterna glor på oss. När han, den gigantiska, nästan kommit fram till vad sonen och jag snabbt kommit överens om är vår "striking range", den plats då vi ska slänga oss fram likt skrikande småflickor på en E.M.D-konsert, stannar han upp igen och öppnar sin medhavda vattenflaska som han helt sonika tömmer ut på några av de gröna växterna som finns på sidan för att pigga upp betongen. Här tar vi äntligen ett beslut, det får bära eller brista så vi tar ett par raska och modiga steg framåt för att genskjuta den garguantiska innan han går in på hotellet igen. Vårt avancemang uppmärksammas av säkerhetsvakterna och vi ser hur de börjar korsa vägen mellan oss och Big Show samtidigt som de bröstar upp sig ännu mer. Läget är kritiskt men vi kliver på som vi inte sett dem och försöker snedda oss förbi. Då ser vi att Big Show har sett oss och vi får ögonkontakt med honom, vakterna som har ryggen mot honom ser det inte utan ställer sig som en mur ett par meter framför oss och vår framfart. 
MVP och The Big Show i en slagduell i matchen som världens största idrottsman vinner tämligen enkelt.
-Whooooaaa, ta det lugnt, det är bara två dem, säger den gigantiska Big Show till vakterna, jag tror att jag ska klara av det! Seger, tänker vi båda och vi ser hur vakterna inte riktigt vet hur de ska bete sig. Big Show har ett stort, vad annars, leende på läpparna och nästan skrattar lite åt vakterna. Vi kliver runt och går fram till den store mannen. Det var ett väldigt komiskt ögonblick och båda jag och sonen var mycket roade och dessutom var det perfekt att detta hände just då. Under hela tiden vi var kvar där var vakterna det också men de vågade inte gå emellan som de gjort mellan oss och Show efter hans tillsägelse. Och varför skulle de egentligen göra det? De flesta vi träffat har inte haft något som helst problem med att stanna till.
The Big Show lämnar ringen efter att ha gjort processen kort med MVP.
Hur som helst, vi klev fram till Big Show och han sa, -How are you doing guys? Vi svarade bra och och jag sträckte fram albumet för att få den signerad. Mycket snygg, och stor, autograf blev och under tiden han skrev småpratade vi lite, det vill säga Show och jag, om showen. När han var klar frågade jag om ett foto med honom och sonen så att jag kunde göra en till scrapbooking layout med honom och sonen. Big Show, som inte tittat i albumet, lyfte på ögonbrynet intresserat och frågade vad? Jag förklarade och bläddrade snabbt upp den jag gjort från vårt möte i Åbo. Show nickade gillande och sa, -Cool, nice job, och så vinkade han till sig sonen med sina jättefingrar och tog tag i sonens hand. - Why are you so quiet? frågade Show sonen som svarade, -You are big and I am a bit scared of you, halvt på skämt, halvt på allvar. Big Show skrattade hjärtligt och poserade glatt för fotot. När det var taget så frågade jag snabbt om inte jag också kunde få stå bredvid honom för att förevigas på foto, det gäller att ta chansen när man har den, och givetvis fick jag det. Han tog tag i min näve, som fullkomligt försvann i hans, och sa flinande, -Whats up bro, are you scared as well? Och därmed, i min lilla värld, så är jag och och Big Show inofficiellt släkt. Jag svarade i alla fall att jag inte är lika lättskrämd som sonen och ställde mig bredvid Show som fortfarande höll ett fast tag om min hand. Ett foto senare tackade vi så mycket och Show svarade inga problem. Vi bockade och bugade och drog oss tillbaka till hörnet medan Show sa att det var trevligt att träffas, igen, och att vi skulle ta det lugnt. Det fanns inte ett uns "heel" i mannen utan han var god helt igenom. Mycket trevlig och ett riktigt proffs och dessutom ett riktigt roligt kort att ha.
The Big Show och min 1.83 långe son. Man undrar lätt vad Show har i skonummer och varför den lätt löjlige vakten, som speglas i fönstret bakom min son, verkade anse att Big Show borde skyddas från de "hysteriska" fansen.
Jag och en av världens största nävar. Kolla in fingrarna på den andra näven som greppar den tomma flaskan. Huj! Trevlig person Big Show som både såg snällare ut iförd sina glasögon och uppförde sig bra mycket snällare än hans elaka ringpersonlighet.
John Cena
John Cena som under en tid prenumererade på WWEs mästarbälten och det lär väl inte dröja länge innan han får ett nytt!
Vare sig jag eller sonen är särskilt förtjust i Cena men det var ändå en av dem som vi hade högst upp på vår "träff"-lista. Först och främst för att vi aldrig träffat honom förut (även om vi befunnit oss i samma hotell-lobby och stått någorlunda nära) men också för att han är en av de större stjärnorna, vare sig vi vill eller inte. Dessutom har Cena altid gett ett sympatiskt intryck när man sett honom interagera med fans på Youtube-snuttar och andra klipp.
En något suddig John Cena tittar åt vårt håll men ger inget som helst tecken på att han sett skylten.
Ute på showen viftade vi med en Cena-skylt men han vare sig såg eller la märke till den när han kom in. Det blev ett nytt försök efter matchen, som han vann komfortabelt mot The Miz, och sonen viftade på.
Cena och The Miz i en match som var någorlunda komedibetonad samt till stor del dominerad av Cena
Som vanligt sprang Cena omkring i ringen efter sin vinst och kastade ut sina svettband till publiken. När han väl kom till vår hörna och ställde sig på repen såg vi att han såg skylten. Cena och jag fick ögonkontakt och han siktade ett par gånger med svettbandet innan han kastade det alldeles för kort. Han gjorde en liten "sorry"-grimas, ryckte på axlarna och vände sig mot andra i publiken och så var det med det. Hur vet jag med säkerhet att han försökte kasta mot oss? Läs vidare.
Fortfarande suddig och nu tittar han inte ens åt vårt håll!
Den första gången vi såg Cena på flygplatshotellet var när vi alldeles nyligen skilts från Lilian Garcia och blivit dissade av Hornswoggle. Vi var borta vid frukostmatsalen men eftersom WWE-brottarna hade ett privat rum för sin frukost på andra sidan lobbyn behövde Cena inte passera oss. Någonstans här tog vi det mogna beslutet att röra oss utåt. Vi tänkte att inne på hotellet kunde man gå om varandra men förr eller senare så skulle alla gå ut.
Men det var väl själva f-n! Titta på skylten!
Vi tog i alla fall vårt pick och pack och drog ut eftersom vi hade sett en annan brottare gå ut för att ta en ciggarett (mer om det senare och det var inte Big Show). Innan Cena kom på tapeten träffade vi på ett par andra brottare och ett par finska säkerhetsvakter. Meningen var väl att de skulle hålla horderna av fans borta från brottarna men eftersom det bara var vi två och att de blev tillsagda av en av brottarna att hålla sig lugna när vi gick fram (mer om det senare också och här pratar vi Big Show) så nöjde de sig med att kasta onda ögon på oss istället. Men eftersom både jag och sonen är immuna mot sådant stod vi kvar och fånlog så fort de tittade.
Frågan är om han gör det med meningen? -Här är vi, titta hit då!
Cena kom i alla fall ut från frukosten och satte sig i lobbyn där han spelade kort med ingen mindre än Hornswoggle. Vi stod kvar utanför och tänkte att vi skulle få chansen förr eller senare. När han väl kom ut var vi beredda men han styrde stegen mot en van som körde lite väskor och annat i skytteltrafik till själva flygplatsen. Väl framme vid vanen frågade han hur långt det var till flygplatsen och när han fick svar vände han sig om och bestämde sig för att gå.
Hur i hela ... kan man missa skylten? Till och med en av medlemmarna på SW lyckades få med den från andra sidan ringen. Ni ser den bakom stolpen, varför gör inte Cena det?
När han var på våg att gå förbi oss sträckte jag fram albumet och bad om en autograf. Cena stannade upp, sa absolut ingenting, tittade sig omkring och sedan satte han dit en någorlunda trött och tråkig kråka. Han gav tillbaka pennan och jag frågade om ett foto varav Cena bara nickade. Jag klämde in mig bredvid honom och trots att han kanske inte ser så stor ut på fotot så var hans biceps och nackmuskler inte att leka med. Fortfarande helt tyst från Cenas håll och jag frågar om jag kan ta ett med honom och sonen också? Cena halvnickar och ställer sig bredvid sonen. Nu när jag blivit av med album så blir det lättare för mig att kommunicera. Jag tar fotot, tackar så mycket och säger något trevligt om showen. Sedan frågar jag om han såg vår skylt, "Simply fasCENAting since day one"? Då får jag äntligen Cena att prata.
-Var det ni? Kul, riktigt snygg skylt, såg ni att jag försökte slänga ett svettband till er? Den kom inte fram riktigt men jag försökte verkligen!
Helt plötsligt gick det inte att få stopp på karln, och han hade ju faktiskt till slut lagt märke till skylten. Han frågade om vad det var i albumet, var vi var ifrån och så vidare. Konstigt det där egentligen, många av stjärnorna är riktigt blasé men får man in en fot, en kommentar eller liknande så öppnar många av dem upp. Riktig tur att man jobbat med samtalsterapi i sitt yrke. Nåja, lite snack till med John Cena och sedan tog han sina väskor och rullade iväg till flygplatsen med en finsk säkerhetsvakt i släptåg. Vi stod kvar och väntade på flera men det får ni läsa om en annan gång. Nu blir det tyst en vecka eller så eftersom jag ska iväg på det årliga diabeteslägret med dottern men jag lovar att försöka skriva ned en till när vi återkommer.
Bagage, John Cena, sonen och mer bagage
John Cena och hans krallige kompis med sitt album i högsta hugg.
Lilian Garcia, part 2
Sonen på vid brottarentrén på arenan på vår senaste wrestlingtripp till Helsinki Finland
Först ut denna runda blir damen som var sist ut sist, Lilian Garcia. Hon är som alla vet vid detta lag presentatör/konferencier på showen RAW och dessutom sångerska. Förutom det så är hon helt otroligt trevlig. Det tog ett tag innan vi träffade henne, och ett tag innan vi träffade någon överhuvudtaget!
Lilian Garcia talar om för Helsinki Finland vad som komma skall.
Eftersom vi haft tur på vårt hotell tidigare så höll vi oss där ett tag men efter att jag frågat i receptionen blev vi på det klara med att brottarna inte skulle bo där. Vi tog då och strosade ut på Helsingfors gator men det gav ingenting. Det var folktomt, brottartomt och trist, om man bortser från alla högljudda ryssar som gjorde stan osäker. Inte ens de finska måsarna orkade skrika ikapp med ryssarna så de la sig tillrätta längs kanalen och väntade på bättre tider.
Två finska måsar som gett upp kampen mot den röda faran!
Vi hade bott inne på Hilton i Helsingfors stad över natten där brottarna bott förut men det fanns inte en trikå, dvärg eller biceps där så långt ögat nådde. Hotellet var fullt av ganska så skräniga och intoxikerade ryssar som var där för att se VM-kvalmatchen mellan Finland och Ryssland. Ryssarna vann med 3-0 och det gjorde dem ännu skränigare.
Vårt hotellrum där vi försökte gömma oss undan alla segerrusiga ryssar!
Vi gick på showen på kvällen som kanske inte var en höjdare men eftersom vi hade bra platser och dessutom fick lite uppmärksamhet från några av brottarna/divorna för våra skyltar så kändes allt inte bortkastat men det var ändå rätt tomt att inte träffa på några av dem på hotellet.
Sonen och ringen innan showen började. Tyvärr var det inte särdeles mycket folk så vi får se om WWE dröjer i fyra år till innan de kommer tillbaka till Finland.
På morgonen efter showen var vi uppe tidigt och drog i tristessen ut till flygplatsen för att vänta på flyget och se om vi kanske skulle ha lite tur där. Vårt flyg till Stockholm gick 09.30 och första flyg till Prag, som WWE skulle till, gick också 09.30. Vi checkade in vår resväska men behöll mitt album med scrapbooking LO´s och våra skyltar ifall vi skulle stöta på någon. Tanken var att vi skulle in till gaten men eftersom vi var ute alldeles för tidigt beslöt vi oss för att ta en titt på det nya Hilton-hotellet som öppnat vid flygplatsen. Fem minuters gångväg från terminalerna så klev vi in i ett mycket modernt och stilfullt hotell. Jag gick fram och presenterade mig i receptionen och undrade om det var OK om vi tittade runt lite. Inget problem sa de där och sonen och jag tog oss en liten tur runt lobby, restaurang och bar. Ett fåtal gäster var nere och åt frukost men annars var det tyst och stilla. Efter att ha spenderat en liten stund där, tagit en kopp te så beslöt vi oss för att gå ned till flygplatsen igen och se om inte något hände där. När vi passerade hissarna i lobbyn plingade det till och ut klev Lilian Garcia med alla sina väskor. En halv minut senare och vi hade missat henne. Mr Matjord slår till igen!
Lilian gör reklam för WWE.programmet, så klart föll vi för den och spenderade våra surt förvärvade pengar på något vi inte behövde!
Kvickt som attan hälsade vi på ms Garcia och frågade om hon kunde tänka sig att signera mitt album. -Absolut, med glädje, svarade hon och började att sätta dit sin "John Hancock". När hon höll på med det, för övrigt en mycket stilig sådan, så berättade jag att hon faktiskt fanns i albumet. Hon ville genast se och jag bläddrade upp min LO på henne. Jag saknar faktiskt lite ord över hennes reaktion men en sak är säker, hon gillade det hon såg, hon gillade det hon såg jättemycket! Hur kan jag nu veta det? Ja, ord som jag älskar detta, det var det vackraste jag sett och en drös med andra superlativer är någorlunda avslöjande.
Framsidan på mitt album med LO´s (allting handskuret) och autografer från några som vi träffade.
Baksidan på albumet och några fler autografer. Lilian hittar ni högst upp till vänster.
Lilian frågade sedan mig om hon kunde få titta på mina andra små alster och vad svarar man på det? Hon började titta igenom dem och hade små kommentarer till de flesta. Jag kan avslöja att Stacy Keibler är någon hon saknar, jättemycket, och att Stacy är Lilian absoluta favorit bland divorna som passerat under de senaste åren. Molly Holly, Trish och Victoria var några hon saknade mycket också. När hon kom fram till min Rey Mysterio-LO så stannade hon upp länge och sa att det var otroligt synd att Rey inte var med. Han hade älskat den och det hade bara varit ett måste för honom att se. Under tiden hon bläddrade så pratade vi på om Finland, om varför vi åkte runt till olika länder och följde WWE, varför de bodde vid flygplatsen och när deras flyg gick. Hela tiden var hon mer än trevlig och hon luktade precis lika gott som hon gjorde sist vi träffade henne. När hon var klar med albumet strödde hon ännu mer ros över mina små kreationer (som ni kan hitta här http://trentscissorhands.blogspot.com/ ) och sa att detta utan tvekan var den snyggaste "fan-creation" hon någonsin sett och det vackraste scrapbookingalbumet som någonsin gjorts (med detta menade hon innehållet även om hon gillade både fram och bak på albumet).
Lilian Garcia, leendet, albumet med Lilian och en gammal Big Show uppslagen. Lilian gillar min "konst"!
Sedan var det dags för fotografi och jag fick först ta ett foto på Lilian när hon höll upp mitt album med sidan på henne uppslagen samt ett foto med sonen. När jag sedan frågade i all blyghet om även jag kunde få vara med på ett så svarade hon att hon med stolthet skulle fota sig med en sådan artist som mig. Jag blev lite längre den dagen!
Jag och den alltid lika trevliga Lilian Garcia!
Den alltid lika trevliga Lilian Garcia och den inte alltid lika trevliga sonen!
Vi skildes åt i lobbyn och sonen och jag drog oss tillbaka till lobbyn. När vi sitter där kommer nästa person ut, Hornswoggle, och sonen reser sig upp och frågar om en autograf. Hornswoggle svarar, -Later, och går vidare varav vi bestämmer oss för att skita i dvärgen. Vi tar också det mogna beslutet att gå ut och ställa oss utanför hotellet efter att vi missat både Regal och HHH som gick en annan väg ut ifrån hissarna. Detta visar sig vara det bästa beslutet vi tagit på länge men mer om detta i andra inlägg. Som vanligt är kommentarer något som vi tacksamt tar emot.
Och vi avslutar detta lilla inlägg med en bild på dvärgen som dissade oss! Vi kan dock meddela att han tvättat ansiktet och att han var kortare än sin resväska!