Lilian Garcia
Vissa personer man träffar på våra wrestlingresor är trevligare än andra och lämnar bestående minnen bara genom att vara sig själva. Lilian Garcia är en sådan person och hennes perfekta Colgate-tandrad kommer att för alltid vara etsat i våra minnen. Det här skriver jag absolut inte för att vara elak, Lilian log, som den sångfågel hon är, under hela vårt korta lilla möte och det kändes mer än äkta. De flesta vi träffar ställer liksom upp frivilligt, en del mer frivilligt än andra, och man känner ofta på sig om det verkar obekvämt eller inte. Med Lilian var det lika bekvämt som soffan i lobbyn på Hilton, hon strålade verkligen ut kärlek och tacksamhet! Jag vet att det låter konstigt men det blev betydligt varmare och trevligare i lobbyn när vi stod och snattrade med henne (inte för att det var kallt innan).
Lilian med sitt bländande leende på väg mot ringen i Barcelona
När vi träffade Lilian var jag med för en gångs skull, jag var alltså vaken! Och hade jag nu sovit så hade jag garanterat vaknat av klapprandet från hennes stilettklackar när hon gled över marmorgolvet i lobbyn. Redan när hon närmade sig oss kunde man känna doften av hennes parfym och värmen runt hennes person.
Lilian Garcia, utan tvekan den bästa kvinnliga annonsören inom sportvärlden
Som vanligt så ursäktade vi oss för att vi störde när vi stoppade henne men hon bara log och sa att det gjorde vi inte alls det. WWE-fans störde aldrig enligt henne (vilket rimligtvis måste vara en sanning med modifikation). Hon frågade oss var vi kom ifrån (vårt ospanska utseende måste ha avslöjat oss) och vi berättade gladeligen att vi rest hela vägen från Sverige för att se henne och alla andra WWE-Superstars. Hon tyckte att det var en lång väg att resa men var oerhört tacksam för att WWE hade sådana lojala fans. Jag berättade att vi faktiskt såg henne på flygplatsen i Barcelona året innan när hon var där med Smackdown och att vi även sett henne i lobbyn på Hilton i Helsinki men inte vågat oss fram. Lilian blev lätt imponerad över våra globetrotter-fasoner men tyckte definitivt att vi skulle vågat prata med henne även då.
Det betalar att kunna spanska i Spanien. Lilian drog ned stort jubel för allt hon sa, vad hon nu sa?!
Vi stod väl där och svamla ett tag, Lilian, jag och sonen, och givetvis så ställde hon upp på ett fotografi efter att hon signerat sonens autografblock. Jag måste säga, eller tycka, att det blev ett av de bättre fotografier jag tagit på sonen och WWE-personer. Lilian ler inte bara med sina Colgate-tänder, hon tycks även le med sina ögon och det var precis så som det kändes under hela vårt lilla möte. Man ser det på sonen också, det är sällan han ser så lycklig ut. Lilian Garcia var mycket trevlig och självklart måste jag se till att skapa en Lilian-skylt till nästa gång vi ser RAW igen.
Sonen och Lilian Garcia, visst ser de lyckliga ut tillsammans?
Lilian med sitt bländande leende på väg mot ringen i Barcelona
När vi träffade Lilian var jag med för en gångs skull, jag var alltså vaken! Och hade jag nu sovit så hade jag garanterat vaknat av klapprandet från hennes stilettklackar när hon gled över marmorgolvet i lobbyn. Redan när hon närmade sig oss kunde man känna doften av hennes parfym och värmen runt hennes person.
Lilian Garcia, utan tvekan den bästa kvinnliga annonsören inom sportvärlden
Som vanligt så ursäktade vi oss för att vi störde när vi stoppade henne men hon bara log och sa att det gjorde vi inte alls det. WWE-fans störde aldrig enligt henne (vilket rimligtvis måste vara en sanning med modifikation). Hon frågade oss var vi kom ifrån (vårt ospanska utseende måste ha avslöjat oss) och vi berättade gladeligen att vi rest hela vägen från Sverige för att se henne och alla andra WWE-Superstars. Hon tyckte att det var en lång väg att resa men var oerhört tacksam för att WWE hade sådana lojala fans. Jag berättade att vi faktiskt såg henne på flygplatsen i Barcelona året innan när hon var där med Smackdown och att vi även sett henne i lobbyn på Hilton i Helsinki men inte vågat oss fram. Lilian blev lätt imponerad över våra globetrotter-fasoner men tyckte definitivt att vi skulle vågat prata med henne även då.
Det betalar att kunna spanska i Spanien. Lilian drog ned stort jubel för allt hon sa, vad hon nu sa?!
Vi stod väl där och svamla ett tag, Lilian, jag och sonen, och givetvis så ställde hon upp på ett fotografi efter att hon signerat sonens autografblock. Jag måste säga, eller tycka, att det blev ett av de bättre fotografier jag tagit på sonen och WWE-personer. Lilian ler inte bara med sina Colgate-tänder, hon tycks även le med sina ögon och det var precis så som det kändes under hela vårt lilla möte. Man ser det på sonen också, det är sällan han ser så lycklig ut. Lilian Garcia var mycket trevlig och självklart måste jag se till att skapa en Lilian-skylt till nästa gång vi ser RAW igen.
Sonen och Lilian Garcia, visst ser de lyckliga ut tillsammans?
Cody Rhodes
Ibland bara flyter folk förbi utan att man märker dem och så var fallet nästan i detta fall. Cody Rhodes är en sådan person som knappast märks. Han ser helt normal ut, är normalt byggd (i alla fall om man jämför med de flesta andra brottarna) och gör inte så mycket väsen av sig.
Cody är son till The American Dream, Dusty Rhodes och bror till Goldust, Dustin Rhodes. Med tanke på karaktärerna hans far och bror har är det nästan lite konstigt att han är så alldaglig. Tillsammans med Ted DiBiase bildar han ett tagteam och är även med i The Legacy som leds av Randy Orton, vilket givetvis gör honom till heel.
Cody Rhodes lämnar arenan i Barcelona tillsammans med Ted DiBiase
Hur som helst, tillbaka till mötet som var kortare än kort. Som vanligt så var jag inte riktigt på fötterna utan satt och dagdrömde i en av fåtöljerna i lobbyn. Sonen däremot har lite bättre koll och petade till mig med armbågen i mellangärdet (fruktansvärt onödigt om jag får säga det själv) när en svartklädd kille kom ut från hissen. - Är det där Rhodes, frågade han? Jag fick titta både en och två gånger innan jag faktiskt förstod att det var Cody. Med ett, -Jag tror det, ringandes i hans öron ställde sig sonen upp och fångade in Cody precis när han skulle passera oss. En autograf senare hade jag lyckats masa upp min kroppshydda ur fåtöljen och frågade om ett foto. Inget problem, Cody Rhodes ställer sig bredvid sonen och försöker se lite "ond" ut på fotografiet, vilket knappast lyckas. Så fort fotot är taget går han tillbaka till sin originalmin som är så nära nollställd som man kan komma och säger,
- Thanks guys, have a good day! Och så går han.
Mycket mer blev det inte. Cody var vare sig otrevlig eller arrogant, han var bara lätt nollställd. Dock så lyckades vi pricka av ännu en wrestler i vårt lilla (som nu är stort som ett hus) fotoalbum och det är alltid lika trevligt.
Sonen och Cody Rhodes och man förstår varför det är Christian och inte Cody som använt sig av karaktären Kapten Karisma! Inget illa ment dock, Cody ställde upp utan ett knyst och det är alltid lika trevligt.
Cody är son till The American Dream, Dusty Rhodes och bror till Goldust, Dustin Rhodes. Med tanke på karaktärerna hans far och bror har är det nästan lite konstigt att han är så alldaglig. Tillsammans med Ted DiBiase bildar han ett tagteam och är även med i The Legacy som leds av Randy Orton, vilket givetvis gör honom till heel.
Cody Rhodes lämnar arenan i Barcelona tillsammans med Ted DiBiase
Hur som helst, tillbaka till mötet som var kortare än kort. Som vanligt så var jag inte riktigt på fötterna utan satt och dagdrömde i en av fåtöljerna i lobbyn. Sonen däremot har lite bättre koll och petade till mig med armbågen i mellangärdet (fruktansvärt onödigt om jag får säga det själv) när en svartklädd kille kom ut från hissen. - Är det där Rhodes, frågade han? Jag fick titta både en och två gånger innan jag faktiskt förstod att det var Cody. Med ett, -Jag tror det, ringandes i hans öron ställde sig sonen upp och fångade in Cody precis när han skulle passera oss. En autograf senare hade jag lyckats masa upp min kroppshydda ur fåtöljen och frågade om ett foto. Inget problem, Cody Rhodes ställer sig bredvid sonen och försöker se lite "ond" ut på fotografiet, vilket knappast lyckas. Så fort fotot är taget går han tillbaka till sin originalmin som är så nära nollställd som man kan komma och säger,
- Thanks guys, have a good day! Och så går han.
Mycket mer blev det inte. Cody var vare sig otrevlig eller arrogant, han var bara lätt nollställd. Dock så lyckades vi pricka av ännu en wrestler i vårt lilla (som nu är stort som ett hus) fotoalbum och det är alltid lika trevligt.
Sonen och Cody Rhodes och man förstår varför det är Christian och inte Cody som använt sig av karaktären Kapten Karisma! Inget illa ment dock, Cody ställde upp utan ett knyst och det är alltid lika trevligt.