veckans wrestler

Rey Mysterio, WWEs biggest little man och en person som vi träffat på två gånger tidigare men ingen av dessa gånger har vi lyckats få honom att fastna på bild. Visst har vi bilder från showerna men inget från våra träffar och det har varit lite lätt tråkigt. Nu har vi äntligen gjort något åt det, tredje gången gillt, även om vi var närma att missa även denna gång!



För att vara så liten i en värld av mest enormt stora män så har Mysterio lyckats över all förväntan. En av de mest populära brottarna och en av dem som säljer mest merchandice, bättre blir det inte!
  
Det höll som sagt på att gå riktigt illa, eller illa är väl att överdriva men det var på väg att misslyckas igen, mest på grund av vår tafatthet. Första gången vi såg Rey på hotellet var när vi gick förbi gymmet som fanns där. Bland alla redskap och löpband så såg vi Rey Mysterio, Jamie Noble och Charlie Haas. Vi stannade givetvis upp, men bara så där i förbifarten, och när vi gjorde det så tittade Charlie Haas upp. Vi vinkade till lite lätt och Charlie lyfte pliktskyldigast upp handen tillbaka. Jag och sonen fortsatte vidare bort mot sittgrupperna vid poolen och satte oss ned för att njuta lite av solen som hade poppat ut för tillfället. Visst hade vi kunnat gå in på gymmet, hotellgäster som vi var, men det hade känts både påträngande och pinsamt så vi lät bli. När vi låg där i varsin solfåtölj så såg vi att Charlie och Rey var klara och tog sig ut från gymmet och gick till hissarna. Vi hann inte ens sätta oss upp så vi låg kvar. Jamie Noble var också kvar, på löpbandet där han gick och gick och gick!



Rey Mysterio i Barcelona, ni ser hur tomt det var på läktarna denna gång (och då var det ännu tommare på Smackdown kvällen innan!).

Andra gången vi såg Rey på hotellet var när brottarna var på väg mot showen. Han kom ned, iförd solglasögon, och passerade oss där vi satt i lobbyn. Sonen flög upp och stoppade Rey med sitt autografblock. Rey stannade snällt till och skrev och sa några ord. Jag, dum som jag är, satt och tvekade om jag skulle fråga efter ett fotografi men beslöt mig för att inte göra det. Det har med Reys mask att göra och hans integritet, åtminstone så var det så jag tänkte. Rey hejade glatt på mig när han var klar med sonen och sedan gick han ut från hotellet. Vi satte oss ned igen och jag sa till sonen att jag inte ville fråga eftersom han kanske inte ville fotgraferas utan mask. Så fel jag hade! Utanför ser vi hur ett antal fans är framme hos Rey och han poserar glatt med dem. Skit också, tänkte jag, då var väl det kört.



En närbild på Rey i Barcelona, man kan undra när han ska sluta tatuera sig?

När brottarna kom tillbaka på kvällen var vi redan tillbaka. En snabb taxi och en strategisk plats i lobbyn så satt vi där och väntade. Lite om det har ni läst tidigare så jag ska inte tråka ut er med detaljerna men hur som helst, ingen Rey Mysterio blev det i alla fall. Vi gick och la oss och tänkte att nu har vi väl missat honom igen, som vanligt. Men, som tur var hade vi tur igen. När brottarna var på väg att lämna hotellet på morgonen därpå så var sonen och jag runt och kryssade lite i lobbyn. Vi hade precis ätit frukost och kunnat se hur vissa brottare stoppade i sig enorma mängder mat. Det är alltid lika roligt och se hur de tömmer äggbuffén på ägg! Rey syntes inte till och när vi var klara så gick vi ned och ut där bussarna stod. Jag kunde se Rey genom ett fönster och därmed började vi genast att planera. Sonen plockade upp vår Mysterio-skylt och höll upp den så där lagom nonschalant, som om det vore något han gjorde varje dag helt naturligt. Rey ser skylten och vi vinkar. Vi stod väl en sisådär 10-15 meter ifrån bussarna så det var definitivt bara tur att han uppmärksammade oss. Det som hände sedan var, åtminstone för oss, riktigt roligt. Vi ser hur Rey reser sig upp från sin plats i mitten av bussen och sedan så ser vi honom inte längre. Han är ganska kort med andra ord. Ett par sekunder senare så står han i dörröppningen till bussen och tittar ut och säger, -Hej grabbar, den där skylten känner jag igen! Vi går fram och Rey kliver av bussen med sin frukost i handen, en påse godis. -Snygg skylt säger han, är det ni som har gjort den? Vad svarar man på det? -Självklart, säger vi och berättar att den varit med och viftats på många shower varav han säger att han sa ju att han kände igen den. Och så står vi där och småpratar med Rey om showen, deras förestående resa till Paris och vad tråkigt det var att det inte kom så mycket folk. Rey tycker också att det är tråkigt men han ger alltid 100 % i alla fall eftersom de som har kommit ska ha valuta för sina pengar. Och ni, som har flugit in från Sverige (vi hann med att berätta det också), det måste ha kostat en del, er kämpade jag extra hårt för säger han med ett stort leende. När vi står där så håller bussarna på att fyllas upp och Rey säger att han måste hoppa på eftersom de är på väg. Det är då jag äntligen klämmer fram det, -Ett fotografi, frågar jag? Rey ställer sig bredvid sonen och håller upp påsen, -Det här är vad jag tycker om er skylt, sweet! Vi lämnar en Mysterio som var på synnerligen gott humör när han klev på bussen igen och vinkade hejdå till oss. Vi var minst lika nöjda och vinkade glatt tillbaka. Äntligen, som Fylking skulle sagt.



Sonen, skylten, Rey och godispåsen, sweet som sagt!