veckans wrestler

Hardcore Holly, Bob Holly eller kort och gott Hardcore är en brottare som varit med i WWE i evigheter. När han slog igenom (om man kan säga att han haft ett genombrott) så gjorde han det med ett annat namn. Sparky Pluggs! En racerförare som blivit brottare. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den gimmicken förutom att jag personligen tycker att den sög. Han var dock Sparky under en lång tid innan WWE bestämde sig för att byta hans personlighet från en brett Colgate-leende bilförare till en ruffig slagskämpe. Jag tror i och för sig att den nya gimmicken är mera nära Hollys riktiga jag men jag kan ju inte direkt säga att den är lyckad för det. Han är en "glorified loser" eller i wrestlingtermer, "Jobber to the Stars"! Det är nämligen sällan Hardcore Holly vinner en match och när han väl gör det så är de betydelselösa. För ett par år sedan så fick han en liten push uppåt när han matchades mot Brock Lesnar (finns som tidigare inlägg) och till och med fick gå i en så kallad main-event men givetvis förlorade Hardcore till slut. Den temporära pushen berodde troligtvis inte på Hardcores förträfflighet utan det var snarare att WWE luktade pengar och autencitet när de gjorde en storyline av att Brock faktiskt lyckades bryta nacken av Hardcore under en tidigare match. Annars så har Hardcore Holly mest varvat i de så kallade mindre matcherna även om han varit Hardcore-Champion och Tagteam-Champion. Ett tag så fanns det flera Hollys i WWE, Crash Holly som vi såg första gången WWE var i Finland men numera är den gode Crash död och Molly Holly som vi träffade (finns dokumeterat tidigare i bloggen) året innan när hon var i Helsingfors med RAW (fast de är inte släkt på riktigt förstås, det här är WWE!).



Hardcore Holly med blonderat hår och blekta tänder!

Det finns egentligen inte mycket att säga om Hardcore Hollys insats på galan. Han var med i den första matchen, Over the Top-rope Battle Royal eller vad det nu var. Nu ska jag inte svära på att det vi kommer ihåg är rätt men vi tyckte väl att Hardcore Holly i princip inte gjorde någonting under matchen. Vi hade sett fram emot ett par svulstiga "Alabama-slams", Hardcores finishing move, men det blev inte mycket av det. Han blev utkastat ganska så omgående vilket vi tyckte var ganska så förvånande. Vi hade ju redan förstått att han inte skulle vinna men han brukar ändå vara med ett tag och synas men icke sa Nicke denna gång. Det var rätt snöpligt kort sagt. Hardcore som är en hård typ, är till exempel känd för att ha piskat på René Duprée på riktigt inför en "live-audience" efter att René gjort något misstag med Hardcores hyrbil(!?), fick inte göra något i ringen. Han kom in och åkte ut i samma veva vilket också förklarar varför han knappt kom med på bild när jag fotade.



Big Vito trycker upp Hardcore i ringhörnan i Hartwall Arena och börjar puckla på

På hotellet så träffade vi Hardcore Holly som flyktigast. Han var en av de få som inte var klädd i kostym och skjorta utan han hade någon sorts träningsoverallsbyxor och T-shirt. När han kom in i restaurangen där vi satt så gick Sean och Moira fram med autografblocken. Själv satt jag och tryckte ned några feta pommes frites i min hals och var egentligen alldeles för upptagen för att ställa mig upp för någon av Hardcores dignitär. Dock gjorde jag det, speciellt med tanke på barnen. När jag kom fram till dem där de stod så var det första som slog mig storleken på Hardcores bi-ceps. De var sjukt stora och rörde på sig när han skrev autografer, ungefär som om de levde ett eget litet liv under T-shirt ärmen. Hardcore var en sådan där person som överhuvudtaget var bra mycket större än man föreställt sig efter att ha sett honom på TV. Oftast är det ju åt andra hållet, stora på TV men mindre i verkligheten, men här var det tvärtom. Och bi-cepsen, jag säger det igen, mighty impressive!



Hardcore släpper loss på Big Vito i ena sekunden och i den andra så är han ute ur leken och hans ringtid i Helsinki Finland måste ha varit rekordkort

När han hade skrivit klart autograferna frågade jag,
- Is it Ok if I take a picture of you and the kids?
Hardcore svarade, -No, I do not do photographs, och såg bra sur ut.
Först blev jag lätt förvånad men fann mig snabbt och svarade så trevligt jag kunde,
- Ok sir, I understand, no problem, sorry to disturb you.
Han tycktes vekna en aning då och sa,
-Thanks, log lite, gjorde tummen upp till mig och gick in till långborden där brottarna satt.
Det var nog den enda gången vi såg Hardcore le på hela kvällen. Han satt mest och såg sur ut, åt och drack och åkte upp till rummet. På vägen upp hann han med att säga nej till en liten kille som ville ha en autograf men till hans försvar kan jag väl säga att hissen kom precis. Så vårt möte med Hardcore Holly var kort och jag kan ju inte direkt påstå att han var trevlig, jag kan inte heller påstå att han var otrevlig utan det var mer som ett ingenting, precis som hans brottning (det måste väl i och för sig erkännas att han har en av de bättre drop-kicksen i branschen dock). Men det blev i alla fall varsin snygg liten autograf till barnen, och det är som alltid viktigast för dem.



En av de småtrevliga autograferna som Hardcore Holly skrev till Sean och Moira