veckans wrestler

Rosey är WWEs andra "superhjälte".Efter att The Hurricane tagit Rosey under sitt beskydd och tränat upp honom blev även Rosey en tvättäkta superhjälte. Under träningstiden så räknades Rosey som SHIT, Super Hero In Training. Vilka superkrafter han har vet ingen riktigt men han och The Hurricane har i alla fall lyckats vinna tagteam-titlarna på RAW genom att använda sig av de okända krafterna. rosey är en stor person, 1.96 lång och 162 kg tung. Och inte är det muskler som väger! Trots allt så är Rosey ganska så rörlig för sin vikt och det kan inte vara roligt att ligga på mattan när han kommer dundrande efter att ha slängt sig ut från repen eller liknande.




Eugene intar en superhjältepose medan den äkta superhälten Rosey tittar på under deras match i Hartwall Arena

Vårt möte med Rosey var ganska så kort. Det var inte förräns brottarna kom ner till frukost andra dagen som vi såg honom på hotellet. Ganska konstigt egentligen att man kan missa en sådan biff men vi klarade det i alla fall. Han kom ner sent också den gode superhjälten. Vi satt vid vår vanliga plats och Earl Hebner satt där med oss. När Rosey gick förbi sträckte jag upp huvudet och sa,
- Excuse me Mr Rosey, do you have, mer hann jag inte för han avbröt mig.
- Sorry I have to go in and get some breakfast, maybe later, sa han.




William Regal utmanar Rosey på ett kraftprov i deras tagteam-match i Finland


Jaha, tänkte jag, inte behöver du äta något mer med den där kroppshyddan. Men som vanligt så sa jag ingenting utan jag log bara och nickade. 




Regal får erfara att det inte är någon idé att testa sin styrka mot en äkta superhjälte


När vi satt där kom Batista förbi och började prata med oss. Superhjälten Rosey glömde vi bort, här var det storvilt på gång. Batista var mycket trevlig och vi gick ut och tog ett foto på honom och barnen. När vi var klara med honom (eller snarare sagt, han var klar med oss) så stod vi kvar där ute i solskenet och funderade på om vi skulle gå in eller ställa oss vid bussarna. Då kommer Rosey utflygande genom svängdörrarna,
- There you are, sa han, I have been looking for you.
Det här var, som så mycket annat på vår wrestlingresa, omtumlande. Tänk att en av superstjärnorna, och en superhjälte till och med, sökte upp oss.
- I really needed to get something down my throat, sa Rosey, now, what can I do for you?
Han var trevlig, detta vandrande köttberg. Jag tackade honom för att han tagit sig tid till att leta reda på oss och barnen fick varsin autograf och givetvis tog vi ett foto också. Den leende köttfärslimpan fullkomligt överskuggade mina små barn vid fototillfället och ljuset och skärpan i bilden blev inte så bra, men vad gör väl det. Det är inte varje dag en superhjälte tar sig tid till att leka med dem så vi var, som vanligt, nöjda och glada och tillfreds med livet. WWEs brottare, de flesta av dem, vet hur man gör små (och stora) fans glada.




Moira syns knappt, Seans huvud boppar upp i solskenet och över dem båda tornar superhjälten Rosey