veckans wrestler

HBK, the Heartbreak Kid, the Showstopper, the Main-Event, Shawn Michaels! En man som har gjort allt inom wrestlingen, och lite till. När han först slog igenom i WWE (dåvarande WWF) så var han en utpräglad tagteam-brottare. Snabb, atletisk, ung och vig, en frisk fläkt bland alla dopingproppade muskelberg som dominerade WWE vid den tiden. En av mina första och största favoriter och jag tycker att han fortfarande håller mycket bra. Under ett flertal år var dock Shawn Michaels borta från wrestlingen. En ryggskada satte stopp för hans deltagande men han har nu varit tillbaka i ett par år och ingen är lyckligare än jag. HBK var involverad i den kanske mest kontroversiella matchen i WWEs historia. Shawn vann världsmästartiteln i en match mot dåvarande mästaren Bret  "Hitman" Hart i Kanada. Hitman var på väg till WCW men WWEs ägare Vince McMahon hade lovat honom att han skulle få avsluta snyggt med att behålla titeln inför sin hemmapublik. Men istället så "fuskade" McMahon och beodrade domaren (Earl Hebner, som tidigare figurerat i denna blogg) att agera som om Hitman gav upp och ringa i klockan och ge segern till Michaels. Det blev ett himla liv, en fet spottloska och ett alldeles riktigt slag med knytnäve backstage (ganska så ovanligt för att vara wrestling). Kanadickerna har än till denna dag inte förlåtit HBK och buar ut honom så fort han visar sig där i ringen även om han är så kallad face, god. Tänk att man kan fuska i redan uppgjorda matcher, det är innovativt det.




The Hearbreak Kid i sin klassiska posé på galan i Hartwall Arena




Och sett ur en annan vinkel från samma gala


När vi satt på hotellet så såg vi många brottare passera och vi blev väl ungefär lika upphetsade över alla. Dock finns ju de där storheterna som får hjärtat att banka lite snabbare och handsvetten att börja tränga fram. Det låter ju nästan som om man blivit kär men så farligt var det inte, men bra nära!  Shawn Michaels, HBK, var en av de sista som kom ner när de var på väg till arenan. Stiligt klädd och med ett leende på läpparna. Vi formeligen flög upp från där vi satt. Snabbt skickade jag fram ungarna, min alldeles egna lilla förtrupp (och en effektiv sådan), för att fråga om autograf. Givetvis fick de det. Jag frågade om det gick bra att ta ett foto och det var som vanligt inga problem. Shawn tog tag i Sean och Moira och bländade av sitt värsta Colgate-leende. Själv stod jag darrandes med kameran och försökte le tillbaka. Jag klarade inte heller av att försöka konversera med The Heartbreak Kid utan det enda jag lyckades haspla ur mig var ett
- Thank you very much Mr Michaels
- My pleasure, svarade han med sin något skrovliga röst som inte passar hans utseende, nice kids you have got, they are yours, aren´t they?
Jag mumlade något om att de var mina men jag var väl så pass "awstruck" av legendens närvaro att jag liksom bara sa ja eller något liknande. Han gick iväg med sin lilla rullväska mot bussen och vi stod kvar där för att invänta flera brottare. Moira sa,
- Stäng munnen pappa!
Jag gjorde det, tror jag. Jag kommer ärligt talat inte ihåg om den var öppen eller inte men dottern märkte i alla fall att jag tappat fokus för ett tag så det var väl därför hon sa så.




Shawn Michaels gör sin vanliga "ringstrut" när han tar sig in i ringen i Helsinki. På vägen ut struttades det inte lika mycket.




Ännu en posé av HBK men fortfarande samma gala (som för övrigt alla bilder är ifrån)


Ute på galan gick Shawn Michaels en match mot Ric Flair (tidigare blogginlägg), den andra legenden på plats. Enligt min mening så var det galans bästa. Båda brottarna har utan tvivel sina bästa år i ringen bakom sig (även om speciellt Shawn behärskar det mesta fortfarande) men de vet hur de spela upp en match inför publiken och de vet hur man får publiken med sig och mot sig. Nu jublades det dock åt i princip allt de båda gjorde och matchen slutade med att Shawn skulle ge Flair en "Superkick". Något gick dock fel när han skulle leverera den upp i Flairs nia. Jag såg inte riktigt vad som hände men HBK skadade sig på något sätt så avslutningen blev lite tafflig. Dock så vann hann matchen men fick senare ledas ut med stöd av domaren.




The Nature Boy´s bakdel exponeras för publiken och sen...




...så får han sig en rejäl flygtur signerad HBK airways


När vi var tillbaka på hotellet och brottarna började ramla in igen så åkte Michaels direkt upp till rummet och vi såg honom inte mer på kvällen. Kanske hade han så pass ont efter skadan eller så var det bara åldern som spökade (vilket i och för sig inte stoppade Flair som höll igång till långt in på småtimmarna).




Flair och Michaels stirrar på varandra och bygger upp stämningen grymt bra


På morgonen när vi satt vid frukostmatsalen så kom Shawn Michaels ner. Han haltade en anings så det var troligvis som vi misstänkte, någon sorts skada. Triple H kom också ner och de åt frukost tillsammans. Det märktes att de var bundis om man säger så. En japansk (asiatisk i alla fall) dam ville fota sig med båda och de ställde ganska så motvilligt upp där i matsalen. Vi satt kvar och tittade, storögt som vanligt.




Flair fixar till håret för att reta HBK som tar det med ro.


När väl HBK kom ut från matsalen så gick han förbi oss, stannade till och hejade,
- Hi, there, everything alright with you lot?
- Oh, yes fine Mr Michaels, thanks for asking, svarade jag, hows your leg?
- Oh, no problem, its fine and dandy, just some minor scratches and bruises. I am used to it, svarade han.
Jag hade morskat upp mig lite från gårdagen så jag svarade då,
- Well, you put on a hell of a show and we all really enjoyed your match. Definately the best at the show.
- Thanks, sa han och log.
Sen så släntrade han iväg bort till receptionen och vi satt kvar, fortfarande stirrandes men kanske inte lika storögt som tidigare och jag hade definitivt käften stängd.




Ric Flair lyckas koppla en "Figure 4" , hans avslutargrepp, på Michaels som vrider sig i "smärta".


Vi pratade inte mer med honom på vår resa. HBK vinkade till när han klev på bussen och vi vinkade tillbaka. Oavsett vad någon annan säger, det var stort att träffa en av dem som jag anser vara bland de största inom wrestlingen. Och inte gjorde det saken sämre att han verkade vara en riktigt trevlig prick, trots att han faktiskt har ett litet rykte om sig att inte alltid vara det.




En glad Sean, en glad Shawn och en glad Moira. Kameramannen försöker vara lika glad men "The Showstoppers" karisma får honom att darra till en anings.