Shelton Benjamin, Mr Benjamin!
Shelton Benjamin är en av de duktigaste och mest atletiska brottarna som WWE har. Genom sin bakgrund i amatörbrottningen behärskar han alla grepp och kast men karisma är något som han helt saknar, åtminstone enligt mig. Det är kul att se en Benjamin-match för alla spektakulära moves samt de mer traditionella brottningsgreppen han använder sig av. Men elektriciteten saknas ändå på något sätt.
Sean och jag har egentligen träffat Shelton två gånger. Den första gången var i Åbo då han var en del av WGTT, the Worlds Greatest Tag Team, med Charlie Haas. Han brottades dock inte utan det enda han gjorde var att springa in och sparka Chavo Guerrero i nian under Chavos match mot just Haas. Domaren tittade bort (som de alltid gör) och Haas lyckades besegra Chavo genom Benjamins hjälp. Shelton var en heel då.
Shelton på den tiden han var tag-team specialist med Charlie Haas i Team Angle som sedemera blev The Worlds Greatest Tag-Team
På hotellet så sprang vi på Shelton flera gånger men han sprang liksom bara förbi. Vi hann aldrig ens fråga honom om autograf eller liknande och eftersom han var en så kallad mindre stjärna brydde vi oss icke så mycket. Vi var nöjda med Big Show, Undertaker, Angle, Eddie och så vidare. Jag tror inte att han var otrevlig på något sätt, det var bara det att han tycktes vara någon annanstans än där han befann sig.
När vi träffade hela RAW i Helsingfors året därpå hade inte mycket ändrats. Shelton Benjamin var förvisso en mycket större stjärna nu när han stod på egna ben, och han var dessutom face, en good-guy, men han verkade vara lika borta som året innan. Vi lyckades inte heller den här gången fånga honom. De gånger vi såg honom var vi antingen upptagna med någon annan brottare eller så gled han förbi så snabbt att ingen av oss hann fråga om något.
Mr Benjamin visar upp sig för publiken i Helsingfors
Matchen han gick mot Tyson Tomko var OK, och inte var det Tomkos förtjänst. Mot en bättre brottare med lite mer karisma hade det kanske till och med blivit riktigt roligt. Shelton gör som sagt bra matcher men han måste ha en motståndare som kan stå för show-delen.
Shelton och Tyson Tomko precis innan matchen brakar igång i Hartwall Arena
Tillbaka på hotellet gäckade Mr Benjamin oss ännu en gång. På förmiddagen då brottarna skulle åka iväg så kom Shelton ner väldigt sent. Jag stod och pratade med någon annan så jag såg inte var han tog vägen där nere i lobbyn. Jag visste att han fanns där men inte var. Plötsligt kommer Sean fram till mig och säger,
- Titta, jag fick honom!
I hans hand har han Sheltons autograf. Jag ser mig omkring, frågar Sean var han är och Sean pekar. Längst bort i lobbyn står Shelton och ler bredvid en annan wrestler. Jag börjar tåga dit med ungar och kamera i släptåg men då går Shelton ut och kliver in i bussen. Jag och Moira hann aldrig säga ett ord till honom. Det var bara Sean som klarade av den bedriften och konversationen ska ha varit som följer,
- Mr. Benjamin sir, could I please have your autograph?
- Sure son.
Nästa gång, om det blir någon, så ska jag ta mig f-n sätta krokben på honom så att han stannar upp lite i alla fall. Alla sätt är bra förutom de dåliga!
Man kan undra om Shelton överhuvudtaget är skrivkunnig när man ser det här. Dock så lyckades Sean få Shelton att skriva det här, mer än vad jag lyckades med i alla fall. Nu pryder "this sorry excuse for an autograph" ett av våra WWE-fotoalbum
Sean och jag har egentligen träffat Shelton två gånger. Den första gången var i Åbo då han var en del av WGTT, the Worlds Greatest Tag Team, med Charlie Haas. Han brottades dock inte utan det enda han gjorde var att springa in och sparka Chavo Guerrero i nian under Chavos match mot just Haas. Domaren tittade bort (som de alltid gör) och Haas lyckades besegra Chavo genom Benjamins hjälp. Shelton var en heel då.
Shelton på den tiden han var tag-team specialist med Charlie Haas i Team Angle som sedemera blev The Worlds Greatest Tag-Team
På hotellet så sprang vi på Shelton flera gånger men han sprang liksom bara förbi. Vi hann aldrig ens fråga honom om autograf eller liknande och eftersom han var en så kallad mindre stjärna brydde vi oss icke så mycket. Vi var nöjda med Big Show, Undertaker, Angle, Eddie och så vidare. Jag tror inte att han var otrevlig på något sätt, det var bara det att han tycktes vara någon annanstans än där han befann sig.
När vi träffade hela RAW i Helsingfors året därpå hade inte mycket ändrats. Shelton Benjamin var förvisso en mycket större stjärna nu när han stod på egna ben, och han var dessutom face, en good-guy, men han verkade vara lika borta som året innan. Vi lyckades inte heller den här gången fånga honom. De gånger vi såg honom var vi antingen upptagna med någon annan brottare eller så gled han förbi så snabbt att ingen av oss hann fråga om något.
Mr Benjamin visar upp sig för publiken i Helsingfors
Matchen han gick mot Tyson Tomko var OK, och inte var det Tomkos förtjänst. Mot en bättre brottare med lite mer karisma hade det kanske till och med blivit riktigt roligt. Shelton gör som sagt bra matcher men han måste ha en motståndare som kan stå för show-delen.
Shelton och Tyson Tomko precis innan matchen brakar igång i Hartwall Arena
Tillbaka på hotellet gäckade Mr Benjamin oss ännu en gång. På förmiddagen då brottarna skulle åka iväg så kom Shelton ner väldigt sent. Jag stod och pratade med någon annan så jag såg inte var han tog vägen där nere i lobbyn. Jag visste att han fanns där men inte var. Plötsligt kommer Sean fram till mig och säger,
- Titta, jag fick honom!
I hans hand har han Sheltons autograf. Jag ser mig omkring, frågar Sean var han är och Sean pekar. Längst bort i lobbyn står Shelton och ler bredvid en annan wrestler. Jag börjar tåga dit med ungar och kamera i släptåg men då går Shelton ut och kliver in i bussen. Jag och Moira hann aldrig säga ett ord till honom. Det var bara Sean som klarade av den bedriften och konversationen ska ha varit som följer,
- Mr. Benjamin sir, could I please have your autograph?
- Sure son.
Nästa gång, om det blir någon, så ska jag ta mig f-n sätta krokben på honom så att han stannar upp lite i alla fall. Alla sätt är bra förutom de dåliga!
Man kan undra om Shelton överhuvudtaget är skrivkunnig när man ser det här. Dock så lyckades Sean få Shelton att skriva det här, mer än vad jag lyckades med i alla fall. Nu pryder "this sorry excuse for an autograph" ett av våra WWE-fotoalbum
Kommentarer:
Trackback