Smackdown! in Helsinki 20/11-05
Innan vi brassar på med våra möten med olika wrestlers i Helsingfors 2005 tänkte jag här skriva en liten resumé över själva galan. För dottern så var det hennes andra WWE live-event, för sonen den tredje och för mig den fjärde. Man skulle väl kunna säga att vi alla gick på tå hela hösten i spänd förväntan över vår
resa. Sen så slutade en av våra favoriter, Captain Charisma, eller Christian som var hans namn i WWE. Då kändes det lite tråkigt men förväntningarna var fortfarande stora. Ett par veckor innan vi ska åka skadar sig världsmästaren Batista och han kommer inte att brottas på turnén får vi veta. Det är hela tiden osäkert om Undertaker ska med så vi blir en anings sura över allt strul och undrar lite över vilka det egentligen är som skall komma. En dryg vecka innan galan så går Eddie Guerrero och dör endast 38 år gammal, då gick luften ur oss och förväntningarna försvann.
Affischen Englands-delen av turnén vi gick och såg på
Galan i sig var bra men det blev ändå inte någon riktig klimax på den. WWE-brottarna körde sina Eddie-hyllningar hela tiden och försökte få igång Eddie-chants i arenan men den otroligt tröga finska publiken hängde inte på utan skrek andra saker istället, de få gånger de nu skrek och hejade. Det blev någon sorts besk eftersmak av det hela och detta tror jag speglade många av brottarna när de senare kom till hotellet. Vi visste inte om vi bodde på samma hotell som brottarna när vi åkte ut till galan. En misstanke vi hade var att de bara skulle flyga in för showen och sen sätte sig direkt på planet till England. Vi hade fel dock, när vi satt i restaurangen på hotellet någon timma efter galan så började brottarna att strömma in. Tyvärr var stämningen ganska så tryckt, de flesta av brottarna åkte direkt upp till rummet och kom inte ner igen på kvällen. Vi fick också reda på att brottarna skulle lämna hotellet redan 07.15 på morgonen efter så det blev inte mycket tid över till att prata med någon. Men mer om det senare, nu tar vi galan. Först vill jag bara be om ursäkt för de dåliga fotona. Det räckte liksom inte med att köpa en svindyr kamera som skulle fixa allt själv, till och med jag skulle kunna ta bra bilder med den men aj så fel försäljaren hade! Det kommer att komma mer bilder från galan med presentationerna av de olika personerna vi träffade på och en del av dem är faktiskt acceptabla. Nu kör vi,
Först så kom Smackdowns general manager Teddy Long ut, han snackade lite, en ten bell-count för Eddie och så var galan igång.
Första matchen var ett 13 man "Over the Top-rope"-match med Mr Kennedy, Hardcore Holly, Brian Kendricks, Paul London, Psichosis, Super Crazy, Kid Kash, Funaki, Big Vito, Simon Dean och vilka de sista tre var har jag helt glömt bort. Antingen så är det åldern som tar ut sin rätt eller så kanske de bara var 10 stycken, minnet är inte som det borde vara ibland. Är det någon annan som kommer ihåg, hör av er. I alla fall så vann Mr Kennedy efter att ha "fejkat" en skada. Kul match att se var det i alla fall. Lite bilder från matchen följer nedan.
Sen så var det dags för den obligatoriska tjejmatchen. Vad jag tyckte låter jag vara osagt men Christy Hemme och Jillian är ena hejare på att skrika högt och enerverande.
Det var en lättnad när matchen var över. Vem som vann kommer jag ärligt talat inte ihåg men jag antar att det var Christy eller så var det Jillian, vem bryr sig egentligen? Sen så var det Bobbie Lashley mot Sylvain Grenier, en ganska så ordinär wrestlingmatch där Sylvain först kommer ut och dissar publiken och sen så kom Lashley ut och satte Sylvain på sin plats. På bilderna ser ni först hur Sylvain eldar upp hatet hos publiken och sen hur Lashley gör push-ups med Sylvain klängandes på hans rygg.
Efter det kom en match om cruiserweight-bältet mellan Nunzio och Juventud Guerrera, inte heller det någon höjdare. Vi hade i alla fall större förväntningar men eftersom publiken inte alls var med på noterna så blev det heller ingen lyft på matchen.
Sen så var det en match om tag-team bältena med tre tag-teams, mästarna MNM, Heidenreich & Animal och William Regal & Paul Burchill. Det var helt OK och kul att se en sådan legend som Animal brottas även om han är ganska så orörlig och tung. På de första av fotona nedan så ser ni hur Heidenreich slänger sig ut för en "Doomsday device" som misslyckas ganska så kapitalt då Burchill gör illa nacken när han landar (ursäkta igen för suddigt foto).
En av de stora händelserna på galan var Pipers Pit. Inte för att det har något direkt med brottning att göra, det här är showdelen och den behärskar Roddy Piper till fullo. Piper var en av dem som vi pratade med men det kommer i en senare blogg. I alla fall var Simon Dean inne och stökade och Batista kom ut till en monsterpop, drog en spinebuster på Dean, firade med Piper och sen var hans jobb gjort i Finland.
Rowdy Roddy Piper i en Jokerit-tröja!
Batista pekade, det var nog det mest fysiska han gjorde på hela kvällen. Efter Pipers Pit var det dags för en Fatal-four-ways match mellan Booker T, Orlando Jordan, Chris Benoit och Matt Hardy. Givetvis slog sig de onda ihop mot de goda så det blev nästan som en tagmatch med alla inne på en gång. Dock så blev det lite fajt mellan de goda och lite fajt mellan de onda men till slut så lyckades Booker T behålla bältet efter att han fuskat. Heels vinner väldigt sällan på ett hederligt sätt.
Benoit får in en sharpshooter på OJ
En mördande scissor-kick från Booker T på Chris Benoit
Samling i ringen innan matchen då man stirrar styggt på varandra
De goda grupperar sig på en sida
Orlando Jordan i all sin glans.
Hur som helst så var det en underhållande match. Efter den kom kvällens nästsista match, Rey Mysterio mot JBL med Jillian vid ringside. Enligt min åsikt så var det kvällens bästa och JBL bevisade att han är bäst på micken i WWE. Han trashade den finska publiken totalt och bjöd sen ordentligt på sig själv (mer än vad han gjorde på hotellet!). Rey fick vinna matchen till Eddies ära och det var faktiskt en av de bättre föreställningar jag sett live (Rey-JBL matchen).
John Bradshaw Layfield, JBL, en riktig entertainer som sänker den finska publiken efter noter. Personligen älskade jag honom då.
Rey Mysterio helt i svart och med sin Eddie Guerrero-tröja på
Det var mycket prat innan matchen men det var stor underhållning av två stora artister
En missad "Clothesline from Hell", för att vara ett av mina suddiga foton så blev det ändå riktigt bra!
Sista matchen var mellan Undertaker och Randy Orton med Cowboy Bob Orton i släptåg. Undertakers entré var mäktig men matchen var sisådär. Det tog en evighet innan den kom igång eftersom Randy fegade ur ringen hela tiden som Undertaker rörde sig emot honom. Fast det spelade ingen roll för oss. Randy Orton är en av våra nya favoriter men varför får ni läsa om senare. Lite bilder får ni se här från sista matchen. Mer bilder från galan kommer att komma upp på bloggen vid senare tillfälle. Är det någon som vill att jag ska maila över lite bilder så gör jag gärna det men jag ser gärna att man mailar över andra bilder från galan till mig. Eftersom mina bilder är så pass suddiga (fast jag har sparat på en del bra som kommer senare) så vore det kul att se några andra också. Hör gärna av er till mig om ni har bilder från showen, det skulle uppskattas när jag gör ungarnas fotoalbum.
Undertaker tar av sig sin hatt efter att ha skridit till ringen
Det var som sagt mycket klämmande i denna match
Fast ibland så rörde de faktiskt på sig
Och så var de tillbaka på ringgolvet igen. Hade varit bättre om Orton klämt några finnar istället!
Då så, en kort resumé från galan. Mer bilder och framför allt mer berättelser om våra möten kommer att dyka upp här i vår lilla blogg.
resa. Sen så slutade en av våra favoriter, Captain Charisma, eller Christian som var hans namn i WWE. Då kändes det lite tråkigt men förväntningarna var fortfarande stora. Ett par veckor innan vi ska åka skadar sig världsmästaren Batista och han kommer inte att brottas på turnén får vi veta. Det är hela tiden osäkert om Undertaker ska med så vi blir en anings sura över allt strul och undrar lite över vilka det egentligen är som skall komma. En dryg vecka innan galan så går Eddie Guerrero och dör endast 38 år gammal, då gick luften ur oss och förväntningarna försvann.
Affischen Englands-delen av turnén vi gick och såg på
Galan i sig var bra men det blev ändå inte någon riktig klimax på den. WWE-brottarna körde sina Eddie-hyllningar hela tiden och försökte få igång Eddie-chants i arenan men den otroligt tröga finska publiken hängde inte på utan skrek andra saker istället, de få gånger de nu skrek och hejade. Det blev någon sorts besk eftersmak av det hela och detta tror jag speglade många av brottarna när de senare kom till hotellet. Vi visste inte om vi bodde på samma hotell som brottarna när vi åkte ut till galan. En misstanke vi hade var att de bara skulle flyga in för showen och sen sätte sig direkt på planet till England. Vi hade fel dock, när vi satt i restaurangen på hotellet någon timma efter galan så började brottarna att strömma in. Tyvärr var stämningen ganska så tryckt, de flesta av brottarna åkte direkt upp till rummet och kom inte ner igen på kvällen. Vi fick också reda på att brottarna skulle lämna hotellet redan 07.15 på morgonen efter så det blev inte mycket tid över till att prata med någon. Men mer om det senare, nu tar vi galan. Först vill jag bara be om ursäkt för de dåliga fotona. Det räckte liksom inte med att köpa en svindyr kamera som skulle fixa allt själv, till och med jag skulle kunna ta bra bilder med den men aj så fel försäljaren hade! Det kommer att komma mer bilder från galan med presentationerna av de olika personerna vi träffade på och en del av dem är faktiskt acceptabla. Nu kör vi,
Först så kom Smackdowns general manager Teddy Long ut, han snackade lite, en ten bell-count för Eddie och så var galan igång.
Första matchen var ett 13 man "Over the Top-rope"-match med Mr Kennedy, Hardcore Holly, Brian Kendricks, Paul London, Psichosis, Super Crazy, Kid Kash, Funaki, Big Vito, Simon Dean och vilka de sista tre var har jag helt glömt bort. Antingen så är det åldern som tar ut sin rätt eller så kanske de bara var 10 stycken, minnet är inte som det borde vara ibland. Är det någon annan som kommer ihåg, hör av er. I alla fall så vann Mr Kennedy efter att ha "fejkat" en skada. Kul match att se var det i alla fall. Lite bilder från matchen följer nedan.
Sen så var det dags för den obligatoriska tjejmatchen. Vad jag tyckte låter jag vara osagt men Christy Hemme och Jillian är ena hejare på att skrika högt och enerverande.
Det var en lättnad när matchen var över. Vem som vann kommer jag ärligt talat inte ihåg men jag antar att det var Christy eller så var det Jillian, vem bryr sig egentligen? Sen så var det Bobbie Lashley mot Sylvain Grenier, en ganska så ordinär wrestlingmatch där Sylvain först kommer ut och dissar publiken och sen så kom Lashley ut och satte Sylvain på sin plats. På bilderna ser ni först hur Sylvain eldar upp hatet hos publiken och sen hur Lashley gör push-ups med Sylvain klängandes på hans rygg.
Efter det kom en match om cruiserweight-bältet mellan Nunzio och Juventud Guerrera, inte heller det någon höjdare. Vi hade i alla fall större förväntningar men eftersom publiken inte alls var med på noterna så blev det heller ingen lyft på matchen.
Sen så var det en match om tag-team bältena med tre tag-teams, mästarna MNM, Heidenreich & Animal och William Regal & Paul Burchill. Det var helt OK och kul att se en sådan legend som Animal brottas även om han är ganska så orörlig och tung. På de första av fotona nedan så ser ni hur Heidenreich slänger sig ut för en "Doomsday device" som misslyckas ganska så kapitalt då Burchill gör illa nacken när han landar (ursäkta igen för suddigt foto).
En av de stora händelserna på galan var Pipers Pit. Inte för att det har något direkt med brottning att göra, det här är showdelen och den behärskar Roddy Piper till fullo. Piper var en av dem som vi pratade med men det kommer i en senare blogg. I alla fall var Simon Dean inne och stökade och Batista kom ut till en monsterpop, drog en spinebuster på Dean, firade med Piper och sen var hans jobb gjort i Finland.
Rowdy Roddy Piper i en Jokerit-tröja!
Batista pekade, det var nog det mest fysiska han gjorde på hela kvällen. Efter Pipers Pit var det dags för en Fatal-four-ways match mellan Booker T, Orlando Jordan, Chris Benoit och Matt Hardy. Givetvis slog sig de onda ihop mot de goda så det blev nästan som en tagmatch med alla inne på en gång. Dock så blev det lite fajt mellan de goda och lite fajt mellan de onda men till slut så lyckades Booker T behålla bältet efter att han fuskat. Heels vinner väldigt sällan på ett hederligt sätt.
Benoit får in en sharpshooter på OJ
En mördande scissor-kick från Booker T på Chris Benoit
Samling i ringen innan matchen då man stirrar styggt på varandra
De goda grupperar sig på en sida
Orlando Jordan i all sin glans.
Hur som helst så var det en underhållande match. Efter den kom kvällens nästsista match, Rey Mysterio mot JBL med Jillian vid ringside. Enligt min åsikt så var det kvällens bästa och JBL bevisade att han är bäst på micken i WWE. Han trashade den finska publiken totalt och bjöd sen ordentligt på sig själv (mer än vad han gjorde på hotellet!). Rey fick vinna matchen till Eddies ära och det var faktiskt en av de bättre föreställningar jag sett live (Rey-JBL matchen).
John Bradshaw Layfield, JBL, en riktig entertainer som sänker den finska publiken efter noter. Personligen älskade jag honom då.
Rey Mysterio helt i svart och med sin Eddie Guerrero-tröja på
Det var mycket prat innan matchen men det var stor underhållning av två stora artister
En missad "Clothesline from Hell", för att vara ett av mina suddiga foton så blev det ändå riktigt bra!
Sista matchen var mellan Undertaker och Randy Orton med Cowboy Bob Orton i släptåg. Undertakers entré var mäktig men matchen var sisådär. Det tog en evighet innan den kom igång eftersom Randy fegade ur ringen hela tiden som Undertaker rörde sig emot honom. Fast det spelade ingen roll för oss. Randy Orton är en av våra nya favoriter men varför får ni läsa om senare. Lite bilder får ni se här från sista matchen. Mer bilder från galan kommer att komma upp på bloggen vid senare tillfälle. Är det någon som vill att jag ska maila över lite bilder så gör jag gärna det men jag ser gärna att man mailar över andra bilder från galan till mig. Eftersom mina bilder är så pass suddiga (fast jag har sparat på en del bra som kommer senare) så vore det kul att se några andra också. Hör gärna av er till mig om ni har bilder från showen, det skulle uppskattas när jag gör ungarnas fotoalbum.
Undertaker tar av sig sin hatt efter att ha skridit till ringen
Det var som sagt mycket klämmande i denna match
Fast ibland så rörde de faktiskt på sig
Och så var de tillbaka på ringgolvet igen. Hade varit bättre om Orton klämt några finnar istället!
Då så, en kort resumé från galan. Mer bilder och framför allt mer berättelser om våra möten kommer att dyka upp här i vår lilla blogg.
Kommentarer:
Trackback