veckans wrestler

John Bradshaw Layfield, JBL, Mr Smackdown, The Wrestling God och så vidare, kärt barn har många namn. Men även inte så kära barn kan också ha många namn. I denna blogg så har JBL figurerat tidigare, det var ett kort möte utanför Stockmans i Helsingfors som jag berättade om då men ett litet foto hanns med. Det här mötet blev inte längre det heller, vad värre var var att det resulterade inte i något fast det ska man väl inte säga för vi har möjligtvis ett större förakt för Mr Layfield nu, och det är ju ett resultat det också.





De flesta möten vi haft med wrestlers har varit positiva och det kommer att komma många fler sådana här i bloggen för vi har flera på lut. Men vi kan samtidigt inte undanhålla er läsare några av de negativa mötena vi haft också. Mr Kennedy var den första riktigt negativa, här kommer nästa.



A wrestling God i Helsingfors, eller är det en wrestling fraud som motståndarna brukar säga?

JBL var en av de personerna som vi hade sett fram emot att få träffa om vi skulle ha turen att springa på några brottare igen. Mannen är en ganska så medioker brottare men han är ett under på mikrofonen och en perfekt superheel. Trots sin något limiterade brottning och orörlighet i ringen ser man alltid på JBLs matcher med glädje. Det är oftast roligt och JBL kan både ge och ta emot smällar med stor trovärdighet. Ute på Hartwall Arena gick han en match mot Rey Mysterio och jag vågar nog sticka ut hakan här och säga att det var kvällens största behållning. JBL kom ut och sågade den finska publiken vid fotknölarna, skällde ut dem över att de var den sämsta publik han någonsin uppträtt inför och höll en lång och mycket bra monolog. Det var verkligen show-business! Själva matchen mot Mysterio var också bra och JBL tog emot mycket stryk och förnedrade sig själv genom att få is nerhällt i byxan för att svalka sina privata delar som precis tagit emot en rejäl träff av Mysterio. Det var kul, det var fart och fläkt och givetvis så förlorade JBL och hans valet Jillian matchen, mycket för att hedra Eddie Guerrero!



JBL böjer och bänder på Rey Mysterio som vrider sig i "plågor"

När vi var på hotellet så kom JBL med den sena brottningsgruppen och han hade på sig sin cowboyhatt och kostym. Vi hann aldrig fånga honom i lobbyn och det var nog lika så bra. Vid ett flertal tillfällen passerade han vårt bord (mellan bar och restaurang) men inte en enda gång blickade han ner på oss. Han var fullt upptagen med att vara allmänt högljudd, dricka sprit och röka feta cigarrer. Det märktes att han var en av de som bestämde. Ingen sa emot honom om något och han var nästan elak i sina skämt mot andra. När JBL pratade så lyssnade alla och när han skämtade så skrattade alla, fast ibland så tror jag att de bara skrattade för att de var så illa tvungna. Någon sorg och saknad över Eddie verkade inte finnas men å andra sidan ska jag inte lägga mina egna värderingar över hur folk sköter sin sorg. Faktum var att han var så pass "störig" mot de flesta så jag sa åt barnen att låta bli att fråga om autograf även om de skulle få chansen. Det var ändå ganska så roligt och sitta och iaktta honom (och de andra för den delen) och sättet han höll på, så vi var ändå nöjda med att ha kommit så pass nära ändå.



JBL distraherar domaren medan Jillian ger sig på Rey i bakgrunden





På morgonen när alla skulle resa iväg så satt vi i lobbyn och alla wrestlers samlades där. Många gick rakt ut till bussarna men JBL stod där i lobbyn med ett litet hov av ja-sägare omkring sig. Moira hade ställt sig upp och hade precis fått sig en autograf av Christy Hemme (mer om det senare). Hon stod där och tittade på sin autograf med ett litet leende på läpparna när JBL började röra på sig i riktning förbi henne. När han precis skulle gå förbi så sträckte Moira upp sitt lilla block med ett leende och frågade om en autograf. JBL tittade, och till hans försvar så måste jag säga att han hade ett leende på läpparna också, och så viftade han avvärjande på ena handen och gick och pratade med en WWE-crew. Moira stod kvar och när JBL gick tillbaka i lobbyn och förbi henne igen passerade han utan att ens titta. Han gick tillbaka till de andra brottarna han pratat med tidigare, sa något, och alla började skratta. Jag gick upp till Moira och sa till henne att inte fråga igen för det var ingen idé. JBL tittade åt vårt håll då och jag är säker på att han fnös och sa något om oss. Eller åtminstone så inbillar jag mig själv det. Tack för den, tänkte jag, från att ha varit en stor favorit är du nu en av de jag inte skulle gråta särdeles mycket över om du fick sparken av WWE. Risken är väl inte så stor för det men fortsätter han att behandla fans så där så kommer inte hans gimmick att hålla i längden så man vet aldrig. Och risken att vi skulle fråga JBL om en autograf någon annan gång är också minimal, man lär sig så länge man lever! I vårt första inlägg om JBL skrev jag något om att han verkade vara ganska så arg av sig, ingenting hade ändrat sig till den här gången tyvärr. Man kan inte ha tur jämnt och alla kan inte vara trevliga och JBL har all rätt att säga nej. Det är dock tråkigt att vissa brottare inte kan bry sig för en kort sekund och en liten autograf, speciellt när man tycks ha tid över till annat som inte verkar vara så viktigt. Det viktigaste för WWE och dess brottare borde vara att bry sig om sina fans, speciellt med tanke på den något undermåliga produktion WWE har nu och det faktum att det faktiskt finns konkurrens på banan igen. Vårt nästa blogginlägg blir dock från en superproffsig och mycket trevlig wrestler som vet att bry sig om sina fans.



JBL utslagen med Jillian över sig efter båda åkt på en "dubbel"-619. Hur otrevlig han ändå var så gjorde han en mycket bra match.