MacGregor - att leva med diabetes

Sent igår kväll ringde telefonen. Det var en upprörd mamma till en liten kille med diabetes. Hon var ensam hemma, barnen låg och sov och nu kände hon att hon bara måste få ringa och dela sin frustration med någon. Det här hade hänt:

Barnen skulle vara hos en kompis under kvällen så att mamman kunde gå på ett föräldramöte. När hon lämnade barnen hos kompisen så lämnade hon med bröd som passar såväl diabetiker som andra och bad att de skulle äta en kvällssmörgås vid sjutiden. Eftersom barnen i kompisens familj normalt inte fikar på kvällen så lämnade hon med bröd så att alla skulle kunna få en smörgås, inte bara sonen med diabetes. Allt väl, trodde mamman och åkte på mötet.

När hon ett par timmar senare hämtade sina barn hinner de inte mer än ut i bilen förrän sonen uppgivet berättar att när det var dags för kvällsmackan så dukade pappan i huset fram bullar och pepparkakor som alla barnen utom just han glufsade i sig med god aptit. Han åt snällt sin smörgås och tog inget kaffebröd, men blev föstås ledsen över att inte kunna få äta han också.

Alltså, hur är man funtad när man beter sig så? Om barnen i den familjen inte brukar äta något på kvällen - varför duka upp kaffebröd när det finns schyssta mackor istället? Vilken unge behöver pepparkakor strax innan sängdags? Tänkte pappan överhuvudtaget inte på att det fanns ett barn med i gänget som INTE fick äta bullar?

Å ena sidan blir jag lika förbannad varje gång jag hör eller upplever något sådant här. Å andra sidan blir man luttrad med tiden. Man lär sig att folk helt enkelt inte fattar och att en förvånansvärt stor andel vuxna antingen har låg IQ eller mer eller mindre saknar empatisk förmåga.

När mörkret föll på fredag eftermiddag steg förväntan hos MacGregors barn. Hemska mysterier utlovades, men ingenting skulle hända förrän det var beckmörkt ute. Moira tjatade under större delen av dagen och hade svårt att bärga sig när det började skymma. Strax efter fyra (vi bor ju inte så långt från Nordpolen) plockades ficklampor fram och vinterkläderna togs på. Så startade Halloween-jakten och med första ledtråden i högsta hugg smög barnen ut i trädgården. Här nedan hittar ni alla läskiga ledtrådar som var utspridda på ägorna, och belöningen var en skräckfilm som väntade under hallmattan (den som Kitty har adopterat).


Vår första utskurna pumpa säckade ihop något när temperaturen steg.

Här startar er vandring och den är läskig som få
Ni kan fortfarande ångra er om ni inte vill gå
Den här varningen är dock den sista
Nu är det upp till er om ni sans och vett mista
Styr stegen och lys mot trädet som var använt av en häxa
När hon skulle lära Snövit en läxa

Ni hittade ledtråden, det var driftigt
Men rör inte äpplet för det är giftigt
Gå nu åt rätt håll och följ husets sida
Gör ni inte det kommer ni att lida
Sikta nu ficklampan mot rätt frukthäck
Så kommer ni att hitta något som fyller er med fasa och med skräck

Ni tror ni är smarta som hittat det här
Men skrattar bäst som skrattar sist för nu får ni besvär
Trots att ni darrar och fryser
Är det bäst att ni fortsätter och lyser
Ja, det är verkligen bäst för er båda
Om ni inte vill hamna nedstoppade i en låda!

Åh, vad ni kan men ta ingenting för givet
Det är dags att snabba på om ni är rädda för livet
Tänk efter och spring, ta och sätt full fart
Det här är inte på långa vägar klart
Och glöm inte att ducka nu när ni ilar
För annars kanske ni blir träffade av pilar!

I hörnet ni nu står och tittar
Men tro inte att ni nästa ledtråd hittar
För den här är gömd på en plats där något hemskt kan ske
Att böna och be är inte någon idé
För här kan huvuden rulla på både gumma och gubbe
Här används yxan vid denna avrättningskubbe

Nu är faktiskt ledtrådarna slut
Det här gjorde vi bara för att lura er ut
Så det är dags att gå in om ni inte vill försvinna
Gå nu in och kanske ni skatten vid regnbågens slut kommer finna
Men akta er så att ni inte blir platta
När ni letar efter det ni vill ha under kattens matta


Den andra pumpan vi skar ut var genuint rädd för den första, som synes ...