The Big Show, part 2
Då var det dags att presentera något nytt och något stort på denna blogg och vi håller oss fortfarande kvar vid vår senaste resa till Finland. De som vi har kvar från Barcelona börjar bli lite luddiga i minnet men de kommer någon gång när andan faller på. Nu så till det stora, nämligen The Big Show, världens största (storleksmässigt) idrottsman enligt WWE.
The Big Show ser inte alltför munter ut när han kliver in i ringen. När han hade fått sova en natt var det desto muntrare!
Ni som följer bloggen kan redan allt om var vi varit och var vi stått så vi hoppar över detaljerna. Sonen och jag har alltså placerat oss utanför hotellentrén när vi ser The Big Show genom ett av fönsterna. Mannen är enorm, med betoning på enormt enorm. Vi följer honom med blicken, så där blasé som bara vi kan så att det inte ska se ut som om vi råstirrar. De finska säkerhetsvakterna, som inte är blasé utan snarare sagt malplacé, råstirrar istället på oss och försöker se tuffa ut. Som vanligt låtsas vi inte om något utan lallar på i vanlig ordning.Vi ställer oss lite på sidan, till höger sett utifrån (jaja, några detaljer ska ni ju ha), och väntar i spänd förväntan på att någon ska komma ut. Säkerhetsvakterna står nästan direkt vid entrén så vi känner att det är lite onödigt att stå så nära dem. Plötsligt kommer The Big Show ut och han ser ännu större ut i verkligheten än vad han gör i ringen, och genom hotellfönster. Vi har ju träffat mannen förut men vi blir lika förvånade ändå, The Giant var inget dåligt smeknamn i WCW!
The Big Show är så stor så han får inte ens plats på fotografiet, eller så är jag en usel fotograf! Men ni ser i alla fall storleksskillnaden på honom och MVP som han mötte i Helsinki Finland.
The Big Show står och andas lite morgonluft och i ena näven har han en vattenflaska, vi står som sagt till vänster och efter hans inandningar, som sänker syrenivån runt flygplatsen med 50 %, väljer han att gå till höger (skit samma, detaljer är roligt!). Som de mycket målmedvetna och organiserade människor vi står vi kvar och velar om vi ska följa efter, om vi bara ska stå där vi står, om vi ska plocka upp en Big Show-skylt eller om vi ska göra något överhuvudtaget. Eftersom vi inte kan komma fram till ett beslut börjar vi misströsta när Big Show gått en sisådär 15-20 meter från hotellet och hänger lite med våra huvuden som inte riktigt fungerar vid denna arla morgontid.
Ok, han får plats, och det är jag som är en usel fotograf!
Den store, och det skulle väl i och för sig kunna vara jag men det är det inte, stannar upp när han gått sina 20 meter, vänder om och går tillbaka mot hotellet. Vi glor på Big Show, han verkar inte titta på någonting och vakterna glor på oss. När han, den gigantiska, nästan kommit fram till vad sonen och jag snabbt kommit överens om är vår "striking range", den plats då vi ska slänga oss fram likt skrikande småflickor på en E.M.D-konsert, stannar han upp igen och öppnar sin medhavda vattenflaska som han helt sonika tömmer ut på några av de gröna växterna som finns på sidan för att pigga upp betongen. Här tar vi äntligen ett beslut, det får bära eller brista så vi tar ett par raska och modiga steg framåt för att genskjuta den garguantiska innan han går in på hotellet igen. Vårt avancemang uppmärksammas av säkerhetsvakterna och vi ser hur de börjar korsa vägen mellan oss och Big Show samtidigt som de bröstar upp sig ännu mer. Läget är kritiskt men vi kliver på som vi inte sett dem och försöker snedda oss förbi. Då ser vi att Big Show har sett oss och vi får ögonkontakt med honom, vakterna som har ryggen mot honom ser det inte utan ställer sig som en mur ett par meter framför oss och vår framfart. 
MVP och The Big Show i en slagduell i matchen som världens största idrottsman vinner tämligen enkelt.
-Whooooaaa, ta det lugnt, det är bara två dem, säger den gigantiska Big Show till vakterna, jag tror att jag ska klara av det! Seger, tänker vi båda och vi ser hur vakterna inte riktigt vet hur de ska bete sig. Big Show har ett stort, vad annars, leende på läpparna och nästan skrattar lite åt vakterna. Vi kliver runt och går fram till den store mannen. Det var ett väldigt komiskt ögonblick och båda jag och sonen var mycket roade och dessutom var det perfekt att detta hände just då. Under hela tiden vi var kvar där var vakterna det också men de vågade inte gå emellan som de gjort mellan oss och Show efter hans tillsägelse. Och varför skulle de egentligen göra det? De flesta vi träffat har inte haft något som helst problem med att stanna till.
The Big Show lämnar ringen efter att ha gjort processen kort med MVP.
Hur som helst, vi klev fram till Big Show och han sa, -How are you doing guys? Vi svarade bra och och jag sträckte fram albumet för att få den signerad. Mycket snygg, och stor, autograf blev och under tiden han skrev småpratade vi lite, det vill säga Show och jag, om showen. När han var klar frågade jag om ett foto med honom och sonen så att jag kunde göra en till scrapbooking layout med honom och sonen. Big Show, som inte tittat i albumet, lyfte på ögonbrynet intresserat och frågade vad? Jag förklarade och bläddrade snabbt upp den jag gjort från vårt möte i Åbo. Show nickade gillande och sa, -Cool, nice job, och så vinkade han till sig sonen med sina jättefingrar och tog tag i sonens hand. - Why are you so quiet? frågade Show sonen som svarade, -You are big and I am a bit scared of you, halvt på skämt, halvt på allvar. Big Show skrattade hjärtligt och poserade glatt för fotot. När det var taget så frågade jag snabbt om inte jag också kunde få stå bredvid honom för att förevigas på foto, det gäller att ta chansen när man har den, och givetvis fick jag det. Han tog tag i min näve, som fullkomligt försvann i hans, och sa flinande, -Whats up bro, are you scared as well? Och därmed, i min lilla värld, så är jag och och Big Show inofficiellt släkt. Jag svarade i alla fall att jag inte är lika lättskrämd som sonen och ställde mig bredvid Show som fortfarande höll ett fast tag om min hand. Ett foto senare tackade vi så mycket och Show svarade inga problem. Vi bockade och bugade och drog oss tillbaka till hörnet medan Show sa att det var trevligt att träffas, igen, och att vi skulle ta det lugnt. Det fanns inte ett uns "heel" i mannen utan han var god helt igenom. Mycket trevlig och ett riktigt proffs och dessutom ett riktigt roligt kort att ha.
The Big Show och min 1.83 långe son. Man undrar lätt vad Show har i skonummer och varför den lätt löjlige vakten, som speglas i fönstret bakom min son, verkade anse att Big Show borde skyddas från de "hysteriska" fansen.
Jag och en av världens största nävar. Kolla in fingrarna på den andra näven som greppar den tomma flaskan. Huj! Trevlig person Big Show som både såg snällare ut iförd sina glasögon och uppförde sig bra mycket snällare än hans elaka ringpersonlighet.