Festus Dalton
Då var vi tillbaka med ännu en rapport från wrestlingvärlden. Sonen och jag var ute och reste alldeles nyss till Barcelona, en tripp som jag vann på Internet! När vi var där så passade vi på att gå på wrestling eftersom WWE-Smackdown var i stan och vår vana trogen så råkade vi även denna gång stöta på ett par av brottarna. Den här gången blev det inga långa möten, brottarna satt och väntade på sin flight till Paris när vi helt oförhappandes knallade förbi deras gate. Vi skulle flyga hem till Sverige via Köpenhamn men eftersom vårt flyg skulle gå långt senare så passade vi på att stanna kvar för att se om vi kunde få byta några ord med någon. Alla brottarna som var med på turnén, kraftigt decimerat personantal efter en steroidskandal i USA, var på plats i vänthallen (om man bortser från Batista och Rey Mysterio, vilket flyg de åkte med har vi ingen aning om men de reste inte med de övriga). De flesta satt ned och läste, spelade kort, lyssnade på musik eller bara vilade. Vi ville inte störa så stod snällt på sidan och tänkte om någon ställer sig upp och promenerar eller går runt lite i vänthallen så slår vi till. Det blev inte så många möten men här kommer i alla fall redovisningen av den första.
Just som vi stod där, storögda som vanligt som man blir i ett sådant sällskap, så såg vi Festus Dalton komma gåendes bortifrån butikerna. Vi manövrerade oss bort för att möta upp honom innan han kom till sofforna där de andra var. Festus Dalton är ganska så ny på Smackdown och hans gimmick består av att han är en smått efterbliven Hillbilly, typ Den sista färden, fast utan banjo och mer komedi än allvar. Festus är en ganska så stor karl så det gick inte att ta miste på att det verkligen var han.
Festus är den stora killen till höger, han med tungan! Till vänster står hans "bror" Jesse och honom berättar vi om en annan gång.
Vi knallade fram i alla fall och frågade om det gick bra med ett foto. Festus såg nästan förvånad ut (vilket flera andra också gjorde)men stannade till och sa, - Sure!
Vi berättade att vi sett galan kvällen innan och att vi hade tyckt att den varit bra. Han undrade om vi också skulle till Paris men vi berättade att vi skulle tillbaka till Sverige och han såg då ännu mer förvånad ut.
- Did you travel all the way from Sweden just to see us? frågade han.
- Sure did, svarade vi och Festus gick från att se förvånad till stolt ut.
Festus började prata om hur kul det var med dedikerade fans och började att ställa upp sig för att posera med sonen. Till saken hör att under hela konversationen så såg Festus helt normal ut, om man bortser från hans storlek, men när han stod där med sonen och tog tag i honom så säger han till mig,
-Are you ready?
-Yep, svarar jag och som på beställning så öppnas Festus mun och tungan hänger ut och ögonen börjar himla. Det här beteendet ingår i hans gimmick men jag blev som vanligt tagen på sängen och darrade till av förvåning, något som återspeglas i det suddiga fotot.
En suddig Sean och en ännu suddigare Festus Dalton
Jag sa något typ, -Oops, och Festus tittade på mig, nu med normal min, och frågade om det hade gått bra. Jag svarade att jag darrat till och han sa då genast,
-Well, we will just have to take another one for safety. Han tittade på sonen igen och sa, -If thats OK with you?
Sonen log glatt och sa , -Ja! och poserandet startade igen. Mun, tunga och ögon kom fram och jag var nu stadig som en klippa och tog nedanstående foto.
En mycket tydligare Sean och en tydlig men fortfarande lika bondfåneaktig Festus Dalton
Vi tackade så mycket och Festus skakade hand med oss båda innan han släntrade iväg till sofforna där de andra var. Festus Dalton var en mycket trevlig herre och det var kul att träffa honom samt att få ta det skojiga fotot. Frågan är bara vilket papper som matchar hans tunga när det är tur för detta foto att scrappas!
Just som vi stod där, storögda som vanligt som man blir i ett sådant sällskap, så såg vi Festus Dalton komma gåendes bortifrån butikerna. Vi manövrerade oss bort för att möta upp honom innan han kom till sofforna där de andra var. Festus Dalton är ganska så ny på Smackdown och hans gimmick består av att han är en smått efterbliven Hillbilly, typ Den sista färden, fast utan banjo och mer komedi än allvar. Festus är en ganska så stor karl så det gick inte att ta miste på att det verkligen var han.
Festus är den stora killen till höger, han med tungan! Till vänster står hans "bror" Jesse och honom berättar vi om en annan gång.
Vi knallade fram i alla fall och frågade om det gick bra med ett foto. Festus såg nästan förvånad ut (vilket flera andra också gjorde)men stannade till och sa, - Sure!
Vi berättade att vi sett galan kvällen innan och att vi hade tyckt att den varit bra. Han undrade om vi också skulle till Paris men vi berättade att vi skulle tillbaka till Sverige och han såg då ännu mer förvånad ut.
- Did you travel all the way from Sweden just to see us? frågade han.
- Sure did, svarade vi och Festus gick från att se förvånad till stolt ut.
Festus började prata om hur kul det var med dedikerade fans och började att ställa upp sig för att posera med sonen. Till saken hör att under hela konversationen så såg Festus helt normal ut, om man bortser från hans storlek, men när han stod där med sonen och tog tag i honom så säger han till mig,
-Are you ready?
-Yep, svarar jag och som på beställning så öppnas Festus mun och tungan hänger ut och ögonen börjar himla. Det här beteendet ingår i hans gimmick men jag blev som vanligt tagen på sängen och darrade till av förvåning, något som återspeglas i det suddiga fotot.
En suddig Sean och en ännu suddigare Festus Dalton
Jag sa något typ, -Oops, och Festus tittade på mig, nu med normal min, och frågade om det hade gått bra. Jag svarade att jag darrat till och han sa då genast,
-Well, we will just have to take another one for safety. Han tittade på sonen igen och sa, -If thats OK with you?
Sonen log glatt och sa , -Ja! och poserandet startade igen. Mun, tunga och ögon kom fram och jag var nu stadig som en klippa och tog nedanstående foto.
En mycket tydligare Sean och en tydlig men fortfarande lika bondfåneaktig Festus Dalton
Vi tackade så mycket och Festus skakade hand med oss båda innan han släntrade iväg till sofforna där de andra var. Festus Dalton var en mycket trevlig herre och det var kul att träffa honom samt att få ta det skojiga fotot. Frågan är bara vilket papper som matchar hans tunga när det är tur för detta foto att scrappas!
Shawn Michaels, Triple H och Bobby Lashley scrapped
Tre stycken LO:n här med kanske två av de största stjärnorna genom tiderna och det nyaste stjärnskottet som WWE pushar.
Shawn Michaels, HBK, The Heartbreak Kid, The Showstopper, är den första och en legend inom wrestlingvärlden som fortfarande är aktiv. När ni ser hans smeknamn så förstår ni alla brustna hjärtan i LO:n. De stora bokstäverna har jag gjort själv för att matcha bokstäverna i det nedre fotot och där har jag också haft nöjet att använda 3D-kuddar på hjärtat, alltid lika roligt! Mest nöjd här är jag med "banderollen" eller vad man nu skall kalla det för som ser ut lite som ett gammalt pergament samt en sådan nametag man brukar ha på tatueringar. Den fina skrivstilen står dock min fru för och även den vackra embossingen.
HHH, Hunter Hearst Helmsley, Jean-Paul Levesque, The King of Kings, The Game eller kort och gott Triple H som är namnet och stavningen han går under nu är en 10-faldig världsmästare, eller var det elva? Här har jag slitit med att försöka göra en replik av världsmästarbältet i tungvikt som fotomatta och egentligen den enda utsmyckningen om man bortser från förlängningen på repen som finns på bilden. Jag har torrembossat mönstret eftersom själva bältet har något sådant och så har jag fått klämma dit 8 stycken röda blings, precis som på bältet. Stilrent och snyggt tycker jag men det tog en väldans tid att få till. Även här har jag kallat in experhjälp i form av fru för textning (hon är så duktig på det) och embossing.
Den sista LO:n här är på Bobby Lashley, The Dominator (visst har de skojiga smeknamn?). Jag försökte hitta ett bakgrundspapper som kunde matcha hans glänsande neonblå jacka men det var svårt. Istället blev det ett likadant som jag använde till Triple H (något jag upptäckte efteråt). Bokstäverna är för att matcha hans skjorta, silhuetten som jag gjort själv är till för att föreställa någon sorts skugga från det lilla fotot och få fram en 3D-känsla utan att använda kuddar, det blev väl inte som jag tänkt mig. Sedan var det så tomt så jag drog två röda streck rakt över eftersom han har sådan på sin jacka. LO:n dög men är inte en av mina bättre.
Shawn Michaels, HBK, The Heartbreak Kid, The Showstopper, är den första och en legend inom wrestlingvärlden som fortfarande är aktiv. När ni ser hans smeknamn så förstår ni alla brustna hjärtan i LO:n. De stora bokstäverna har jag gjort själv för att matcha bokstäverna i det nedre fotot och där har jag också haft nöjet att använda 3D-kuddar på hjärtat, alltid lika roligt! Mest nöjd här är jag med "banderollen" eller vad man nu skall kalla det för som ser ut lite som ett gammalt pergament samt en sådan nametag man brukar ha på tatueringar. Den fina skrivstilen står dock min fru för och även den vackra embossingen.
HHH, Hunter Hearst Helmsley, Jean-Paul Levesque, The King of Kings, The Game eller kort och gott Triple H som är namnet och stavningen han går under nu är en 10-faldig världsmästare, eller var det elva? Här har jag slitit med att försöka göra en replik av världsmästarbältet i tungvikt som fotomatta och egentligen den enda utsmyckningen om man bortser från förlängningen på repen som finns på bilden. Jag har torrembossat mönstret eftersom själva bältet har något sådant och så har jag fått klämma dit 8 stycken röda blings, precis som på bältet. Stilrent och snyggt tycker jag men det tog en väldans tid att få till. Även här har jag kallat in experhjälp i form av fru för textning (hon är så duktig på det) och embossing.
Den sista LO:n här är på Bobby Lashley, The Dominator (visst har de skojiga smeknamn?). Jag försökte hitta ett bakgrundspapper som kunde matcha hans glänsande neonblå jacka men det var svårt. Istället blev det ett likadant som jag använde till Triple H (något jag upptäckte efteråt). Bokstäverna är för att matcha hans skjorta, silhuetten som jag gjort själv är till för att föreställa någon sorts skugga från det lilla fotot och få fram en 3D-känsla utan att använda kuddar, det blev väl inte som jag tänkt mig. Sedan var det så tomt så jag drog två röda streck rakt över eftersom han har sådan på sin jacka. LO:n dög men är inte en av mina bättre.
Gergory Helms, Randy Orton, Roddy Piper & William Regal scrapped
Det har varit ett tag sedan jag la upp några LO:s, inte för att jag inte varit produktiv, för det har jag, utan det gar berott på att tiden varit knapp. Nu kommer en hel hög i två omgångar istället.
Den första är Gregory Helms, tidigare känd som The Hurricane, och det är en mycket okomplicerad LO. Papperet som är gul/guldaktigt matchar hans mästarbälte och det enda jag gjort är att doodla lite på sidorna för att förhöja lite och sedan chalkat lätt på det. Hans skinnrock blev en alldeles utmärkt plats att göra en förlängning på så att jag kunde få in en fotomatta till bilden på honom och barnen. Den snygga skriften har min fru producerat åt mig samt embossat det för att få det där extra lilla glänset.
Den andra LO:n är Randy Orton, The Legend Killer, och inte här heller har jag gjort något mycket. Papperet är så snyggt i sig så man vill inte gå in och förstöra det. Tribalmönstret i papperet matchar Randys rygg och armar som är tatuerade (syns dock inte så bra på fotot men känner man till honom så kopplar man direkt) i ett liknande mönster. Fotot där han sträcker upp armarna i sin posé smälter väl in i papperet. Sedan har jag bara gjort en liten fotomatta i ett Grays-papper, satt dit "brads" och bokstäverna ritade jag själv och gjorde mallar av. Tanken där var att bokstäverna skulle se lite "tribal" ut men det blev väl som det blev. Läs gärna ännu mer om Randy Orton eftersom vi träffat honom hela två gånger.
Den tredje LO:n är Rowdy Roddy Piper, en legend inom wrestlingindustrin, och här var valet av papper lätt. Piper, som egentligen är kanadensare, uppträder som skotte i kilt och allt och det var bara att försöka hitta ett papper som liknade ett skotskt tartan. Dubbla fotomattor (röd+vit) för att matcha hans vita T-shirt och röda krage, stora chipboards (jag använder dem dock enbart som mallar och inte direkt på mina LO:s) (jättebra tycker jag att det är) samt "blixt"-bokstäverna till Roddy Piper som jag gjort själv för att matcha stilen "Hot Rod" är skrivet i på hans T-shirt. Gul cardstock och dabba lite med rött och så var det klart.
Den sista LO:n i detta inlägg är William Regal. Idén till LO:n är helt skamlöst stulet från ett födelsedagskorts- LO jag gjorde till min son när han fick de två skådespelarna från Little Britain´s autografer från mig. Den LO:n är i sin tur ännu mer skamlöst stulen från Little Britain´s logga. Enkelt men snyggt tycker jag.
Den första är Gregory Helms, tidigare känd som The Hurricane, och det är en mycket okomplicerad LO. Papperet som är gul/guldaktigt matchar hans mästarbälte och det enda jag gjort är att doodla lite på sidorna för att förhöja lite och sedan chalkat lätt på det. Hans skinnrock blev en alldeles utmärkt plats att göra en förlängning på så att jag kunde få in en fotomatta till bilden på honom och barnen. Den snygga skriften har min fru producerat åt mig samt embossat det för att få det där extra lilla glänset.
Den andra LO:n är Randy Orton, The Legend Killer, och inte här heller har jag gjort något mycket. Papperet är så snyggt i sig så man vill inte gå in och förstöra det. Tribalmönstret i papperet matchar Randys rygg och armar som är tatuerade (syns dock inte så bra på fotot men känner man till honom så kopplar man direkt) i ett liknande mönster. Fotot där han sträcker upp armarna i sin posé smälter väl in i papperet. Sedan har jag bara gjort en liten fotomatta i ett Grays-papper, satt dit "brads" och bokstäverna ritade jag själv och gjorde mallar av. Tanken där var att bokstäverna skulle se lite "tribal" ut men det blev väl som det blev. Läs gärna ännu mer om Randy Orton eftersom vi träffat honom hela två gånger.
Den tredje LO:n är Rowdy Roddy Piper, en legend inom wrestlingindustrin, och här var valet av papper lätt. Piper, som egentligen är kanadensare, uppträder som skotte i kilt och allt och det var bara att försöka hitta ett papper som liknade ett skotskt tartan. Dubbla fotomattor (röd+vit) för att matcha hans vita T-shirt och röda krage, stora chipboards (jag använder dem dock enbart som mallar och inte direkt på mina LO:s) (jättebra tycker jag att det är) samt "blixt"-bokstäverna till Roddy Piper som jag gjort själv för att matcha stilen "Hot Rod" är skrivet i på hans T-shirt. Gul cardstock och dabba lite med rött och så var det klart.
Den sista LO:n i detta inlägg är William Regal. Idén till LO:n är helt skamlöst stulet från ett födelsedagskorts- LO jag gjorde till min son när han fick de två skådespelarna från Little Britain´s autografer från mig. Den LO:n är i sin tur ännu mer skamlöst stulen från Little Britain´s logga. Enkelt men snyggt tycker jag.