Shawn Michaels, The Heartbreak Kid part 2
Och så tar vi den som som Sebbe på www.swewrestling.com/forums väntat allra längst på nämligen hans stora idol, Shawn Michaels, The Heartbreak Kid, The Showstopper, Mr Wrestlemania och så vidare. Utan tvekan en av de mest begåvade brottarna i WWEs historia och dessutom en av de populäraste.
CM Punk lyfter handen på kvällens stjärna, Shawn Michaels.
Eftersom ni har sett de flesta av mina bilder från Barcelona allaredan så hoppar jag över och nöjer mig med att publicera bilderna från när vi mötte honom istället. Och så får ni lite av historien också. Så här var det i alla fall när jag och Shawn Michaels ingick i ett nära förbund (åtminstone är det så i min lilla och begränsade värld). Sonen och jag var på helspänn där vi satt maskerade som två avslappade semesterresenärer i hotell-lobbyn. Vi hade redan träffat en del wrestlers men pricken över i, vilket definitivt var Shawn Michaels för oss, hade inte setts till. När han väl gjorde det så förvandlades våra förslappade kroppar till två stycken spännfjädrar och vi stod nästan i givakt där vi halvlåg i sofforna. Shawn, eller HBK som vi kort och gott kallar honom nu för att spara på mina fingrar och tangenterna, kom ut från hissen och gick direkt fram till receptionen där han frågade något. Jag petade på sonen för att se till att han skulle vara beredd att flyga upp när HBK kom och sonen satte sig upp i startgroparna. När HBK var klar i receptionen började han gå emot oss och samtidigt säger någon från WWE-crew något till honom. HBK lyssnar, stannar upp och blir nästan irriterad samt vänder på klacken och säger att han åker upp på rummet igen. Det lilla jag hörde var något om att bussen inte skulle åka på ett tag och så var det med det. Sonen hade redan ställt sig upp och stod nu mellan hissarna och HBK och tittade nästan vädjande på mig med en blick som sa, -Vad fan ska jag göra nu gubbdjävel?! Jag tittade tillbaka på sonen och försökte diskret gestikulera att han skulle hålla fram autografblocket eller åtminstone göra något, vad som helst. Sonen fattar vinken och efter en stygg blick mot mig så ler han mot HBK som precis går förbi honom och säger, -Excuse Mr Michaels... och blir avbruten av HBK som säger, -I will take care of you later, och viftar lätt avböjande med ena handen. HBK går förbi sonen, kliver in i hissen och åker upp. Sonen kommer tillbaka till mig och svär något om att han minsann inte tänker fråga någon annan överhuvudtaget längre. Skit, skit och dubbelskit tänker vi båda två, vi blev nobbade av HBK! Vid sådana här tillfällen blir vi båda lite tveksamma över hur vi ska fortsätta men vi bestämmer till slut att vi bara ska ställa oss upp och se trevliga, så gott det går, ut när brottare kommer förbi. Jag kommer inte ihåg vem vi plockade efter HBK men det var en eller två innan han kom ned igen cirka tjugo minuter senare. Vi sitter då i soffan och iakttar och ställer oss inte upp. Har vi irriterat honom en gång så räcker det tänker vi och lägger ned alla planer vi haft på att söka kontakt. När HBK kommer gåendes så ser vi att han tittar på oss. Han ser inte ett dugg irriterad ut längre utan styr sina steg direkt mot soffgruppen där vi sitter. När han kommer fram säger, -Hi there guys, I had to go up to the room and stretch myself out. Now, what can I do for you? Och vad svarar man på sådant? Sonen ställer sig upp och får en snygg autograf i sitt block och jag ber snällt om att få ta ett foto på de två. Vi småpratar igen om wrestling, jag nämner Sverige (som jag alltid försöker göra när vi träffar brottare) och är allmänt "starstruck" av denna trevliga man. När jag väl tagit fotot på HBK och sonen så tar jag modet till mig att fråga om det skulle vara möjligt om jag också kunde få posera för ett foto med honom och så dravlar jag på om hur lång tid jag varit ett wrestlingfan och vilken ära det skulle vara för mig att få fota mig med en av de största, om inte den största, genom tiderna. Svamleriet från mig tycks aldrig ta slut utan jag fortsätter med att haspla ur mig saker samtidigt som sonen nästan ser ut att skämmas och HBK står bredvid och ser riktigt road ut. Från att "bara" ha varit trevlig med en ganska så intetsägande min förvandlas HBK till en riktigt glad och leende person. Någonstans mellan mitt dravel när jag hämtat andan för att säkerligen fortsätta säger HBK, -Of course we should take photo, us oldtimers have to stick together! Och som jag skrev tidigare, HBK och jag är alltså riktigt tajta, det förstår man ju av den kommentaren! Sagt och gjort, foto blev det och HBK hittade till slut sitt leende men det krävdes en session med undertecknad för det.
Sonen och den levande legenden inom wrestlingcirkusen, Shawn Michaels, som är på gott humör även om det inte syns här.
The Heartbreak Kid, hans förlorade leende och ett lyckligt fan.
CM Punk lyfter handen på kvällens stjärna, Shawn Michaels.
Eftersom ni har sett de flesta av mina bilder från Barcelona allaredan så hoppar jag över och nöjer mig med att publicera bilderna från när vi mötte honom istället. Och så får ni lite av historien också. Så här var det i alla fall när jag och Shawn Michaels ingick i ett nära förbund (åtminstone är det så i min lilla och begränsade värld). Sonen och jag var på helspänn där vi satt maskerade som två avslappade semesterresenärer i hotell-lobbyn. Vi hade redan träffat en del wrestlers men pricken över i, vilket definitivt var Shawn Michaels för oss, hade inte setts till. När han väl gjorde det så förvandlades våra förslappade kroppar till två stycken spännfjädrar och vi stod nästan i givakt där vi halvlåg i sofforna. Shawn, eller HBK som vi kort och gott kallar honom nu för att spara på mina fingrar och tangenterna, kom ut från hissen och gick direkt fram till receptionen där han frågade något. Jag petade på sonen för att se till att han skulle vara beredd att flyga upp när HBK kom och sonen satte sig upp i startgroparna. När HBK var klar i receptionen började han gå emot oss och samtidigt säger någon från WWE-crew något till honom. HBK lyssnar, stannar upp och blir nästan irriterad samt vänder på klacken och säger att han åker upp på rummet igen. Det lilla jag hörde var något om att bussen inte skulle åka på ett tag och så var det med det. Sonen hade redan ställt sig upp och stod nu mellan hissarna och HBK och tittade nästan vädjande på mig med en blick som sa, -Vad fan ska jag göra nu gubbdjävel?! Jag tittade tillbaka på sonen och försökte diskret gestikulera att han skulle hålla fram autografblocket eller åtminstone göra något, vad som helst. Sonen fattar vinken och efter en stygg blick mot mig så ler han mot HBK som precis går förbi honom och säger, -Excuse Mr Michaels... och blir avbruten av HBK som säger, -I will take care of you later, och viftar lätt avböjande med ena handen. HBK går förbi sonen, kliver in i hissen och åker upp. Sonen kommer tillbaka till mig och svär något om att han minsann inte tänker fråga någon annan överhuvudtaget längre. Skit, skit och dubbelskit tänker vi båda två, vi blev nobbade av HBK! Vid sådana här tillfällen blir vi båda lite tveksamma över hur vi ska fortsätta men vi bestämmer till slut att vi bara ska ställa oss upp och se trevliga, så gott det går, ut när brottare kommer förbi. Jag kommer inte ihåg vem vi plockade efter HBK men det var en eller två innan han kom ned igen cirka tjugo minuter senare. Vi sitter då i soffan och iakttar och ställer oss inte upp. Har vi irriterat honom en gång så räcker det tänker vi och lägger ned alla planer vi haft på att söka kontakt. När HBK kommer gåendes så ser vi att han tittar på oss. Han ser inte ett dugg irriterad ut längre utan styr sina steg direkt mot soffgruppen där vi sitter. När han kommer fram säger, -Hi there guys, I had to go up to the room and stretch myself out. Now, what can I do for you? Och vad svarar man på sådant? Sonen ställer sig upp och får en snygg autograf i sitt block och jag ber snällt om att få ta ett foto på de två. Vi småpratar igen om wrestling, jag nämner Sverige (som jag alltid försöker göra när vi träffar brottare) och är allmänt "starstruck" av denna trevliga man. När jag väl tagit fotot på HBK och sonen så tar jag modet till mig att fråga om det skulle vara möjligt om jag också kunde få posera för ett foto med honom och så dravlar jag på om hur lång tid jag varit ett wrestlingfan och vilken ära det skulle vara för mig att få fota mig med en av de största, om inte den största, genom tiderna. Svamleriet från mig tycks aldrig ta slut utan jag fortsätter med att haspla ur mig saker samtidigt som sonen nästan ser ut att skämmas och HBK står bredvid och ser riktigt road ut. Från att "bara" ha varit trevlig med en ganska så intetsägande min förvandlas HBK till en riktigt glad och leende person. Någonstans mellan mitt dravel när jag hämtat andan för att säkerligen fortsätta säger HBK, -Of course we should take photo, us oldtimers have to stick together! Och som jag skrev tidigare, HBK och jag är alltså riktigt tajta, det förstår man ju av den kommentaren! Sagt och gjort, foto blev det och HBK hittade till slut sitt leende men det krävdes en session med undertecknad för det.
Sonen och den levande legenden inom wrestlingcirkusen, Shawn Michaels, som är på gott humör även om det inte syns här.
The Heartbreak Kid, hans förlorade leende och ett lyckligt fan.
J.T.G. Cryme Tyme
Vi dunkar på med ännu ett litet möte från Barcelona och nu plockar vi in JTG, den andre brottaren i tagteamet Cryme Tyme. Man kan väl säga att efter mötet med JTGs tagpartner, Shad Gaspar, så var vi lätt bortskämda och redan så pass nöjda så vi skyndade på denna. Inte för att JTG på något sätt var otrevlig, nej, bara för att hinna med så många som möjligt.
JTG eldar upp publiken i Barcelona, -Yo yo yo!
Sonen och jag hade ju "stalkat" Shad i Barcelona men JTG hade vi sett till överhuvudtaget förrän han kom ned från rummen alldeles strax innan de skulle iväg till showen. Som alla andra kom han ut ur hissen med sin väska i släp, det finns inte en wrestler som har en väska utan hjul, och såg rätt bortkommem ut. Dessutom var han inte så hiphop/ghetto/blingbling-klädd som man skulle kunna föreställa sig. Han såg synnerligen normal ut och det tog oss en sekund eller två att reagera.
JTG är på väg att göra ett nummer på Cody Rhodes efter att Shad slocknat i hörnan. Det syns tydligt på fotot hur beredd Rhodes är på att kontra vid rätt tidpunkt!
JTG och Shad på väg ut ifrån matchen de förlorade men som vanligt är "good guys" alltid vinnare i publikens ögon.
Han var kort den gode JTG, definitivt under 1.80, och det förvånade faktiskt lite, fråga inte varför! I alla fall, när han kom gåendes där med sin väska så släntrade vi oss tveksamt upp eftersom vi inte var 100 på att det var JTG. När vi väl såg det tog sonen klivet framåt och JTG stannade upp snällt. Det blev en autograf och lite småprat men inte mycket mer än så. Roligast var utan tvekan när han gick, hur konstigt det än kan låta. Jag sa något om "lycka till ikväll" och tackade för fotot och han sa, -Chill! och flinade brett. Längre än så blev det inte, jag sa ju att han var kort!
Sonen och JTG från Cryme Tyme i Barcelona. Lägg märke till att sonen gör samma gest som JTG. Det är något vi konstant glömmer att göra även om vi tänker på de olika brottarnas gester precis innan vi träffar dem.
JTG eldar upp publiken i Barcelona, -Yo yo yo!
Sonen och jag hade ju "stalkat" Shad i Barcelona men JTG hade vi sett till överhuvudtaget förrän han kom ned från rummen alldeles strax innan de skulle iväg till showen. Som alla andra kom han ut ur hissen med sin väska i släp, det finns inte en wrestler som har en väska utan hjul, och såg rätt bortkommem ut. Dessutom var han inte så hiphop/ghetto/blingbling-klädd som man skulle kunna föreställa sig. Han såg synnerligen normal ut och det tog oss en sekund eller två att reagera.
JTG är på väg att göra ett nummer på Cody Rhodes efter att Shad slocknat i hörnan. Det syns tydligt på fotot hur beredd Rhodes är på att kontra vid rätt tidpunkt!
JTG och Shad på väg ut ifrån matchen de förlorade men som vanligt är "good guys" alltid vinnare i publikens ögon.
Han var kort den gode JTG, definitivt under 1.80, och det förvånade faktiskt lite, fråga inte varför! I alla fall, när han kom gåendes där med sin väska så släntrade vi oss tveksamt upp eftersom vi inte var 100 på att det var JTG. När vi väl såg det tog sonen klivet framåt och JTG stannade upp snällt. Det blev en autograf och lite småprat men inte mycket mer än så. Roligast var utan tvekan när han gick, hur konstigt det än kan låta. Jag sa något om "lycka till ikväll" och tackade för fotot och han sa, -Chill! och flinade brett. Längre än så blev det inte, jag sa ju att han var kort!
Sonen och JTG från Cryme Tyme i Barcelona. Lägg märke till att sonen gör samma gest som JTG. Det är något vi konstant glömmer att göra även om vi tänker på de olika brottarnas gester precis innan vi träffar dem.
Chris Jericho Y2J part 2
Då minnet börjar svikta är det nog dags för att avverka resten av brottarna från vår senaste Barcelonaresa. Just nu ligger Finlandsresan och de möten vi gjorde där klarast i huvudet men Barcelona har legat som ett mörkt moln över dessa så drar iväg dem här. Eftersom minnet inte kommer ihåg allt heller blir det kortfattade små saker som presenteras och vi drar till med den dåvarande världsmästaren i tungvikt, Chris Y2J Jericho.
Chris Jericho, iförd sitt mästarbälte, flinar nedlåtande åt HBK i arenan i Barcelona
Chris Jericho var borta från brottningen under en längre tid men bestämde sig nog för att göra comeback när han upptäckte att han inte blev den superstjärna han var inom brottningen på allt det andra han provade. När han kom tillbaka var det för att "rädda" WWE undan Randy Orton vilket innebar att Jericho skulle vara en av de goda pojkarna. Det fungerade inte så länge, inte beroende på Y2J utan snarare de som skriver manus, och det tog inte lång tid innan man beslöt sig för att vända honom heel (ond) vilket jag personligen tycker är bra eftersom han passar bättre som det.
Chris Jericho visar CM Punk vem det är som bestämmer i ringen...
eftertryckligen!
Chris Jericho, hans tagpartner Lance Cade och Shawn Michaels med sin tagpartner för kvällen CM Punk.
Givetvis (fast man kanske inte ska säga så när det gäller WWE) gick världsmästaren Jericho i mainevent som var en tagmatch. Detta är ganska brukligt på WWE houseshows så att de kan visa upp deras största stjärnor utan att de behöver slita ut sig för mycket i onödan. Jag har tidigare i bloggen skrivit om själva matchen så vill ni veta mer får ni läsa bakåt. Hur som helst var både sonen och jag mycket roade.
Chris Jericho på väg ut från arenan i Badalona Barcelona.
Till själva mötet nu och det var ett kort litet sådant. Vi var som alltid strategiskt stationerade i lobbyn och brottarna var på väg ned för att ta sig ut till arenan. De riktigt stora stjärnorna brukar komma ned bland de sista och så var det även i detta fall. Jag kommer inte ihåg nu vem det var som kom samtidigt med Jericho men vem det än var så pratade Jericho med denna person hela tiden så vi missade nästan honom. Jäktad var han men när han såg våra bedjande hundvalpsögon ryckte han till och stannade upp lite. Vi frågade som vanligt om ett kvickt fotografi och det var inget problem. Under den korta tiden vi stod vid honom han hann fråga oss var vi kom ifrån och vi berättade att det var Sverige. Då sa han något i stil med, -Så ni passar på att se på wrestling när ni är här på semester? Varav jag svarade, -Nej, vi åkte hit för att se er eftersom ni aldrig varit närmare än Sverige än Finland! Jag funderade också på att nämna vår mjölk/konjaksincident i Helsinki men lät bli. Jericho log och lovade att vi skulle få valuta för pengarna på showen. Mycket mer än så var det inte, Jericho var professionellt trevlig, inte översvallande men ej heller otrevlig så det räckte för oss. Dessutom blev fotografiet ganska så bra och vår samling av sådana en bild större.
Sonen och den silverprydde och utsmyckade Chris Y2J Jericho som ler trevligt på fotot.
Chris Jericho, iförd sitt mästarbälte, flinar nedlåtande åt HBK i arenan i Barcelona
Chris Jericho var borta från brottningen under en längre tid men bestämde sig nog för att göra comeback när han upptäckte att han inte blev den superstjärna han var inom brottningen på allt det andra han provade. När han kom tillbaka var det för att "rädda" WWE undan Randy Orton vilket innebar att Jericho skulle vara en av de goda pojkarna. Det fungerade inte så länge, inte beroende på Y2J utan snarare de som skriver manus, och det tog inte lång tid innan man beslöt sig för att vända honom heel (ond) vilket jag personligen tycker är bra eftersom han passar bättre som det.
Chris Jericho visar CM Punk vem det är som bestämmer i ringen...
eftertryckligen!
Chris Jericho, hans tagpartner Lance Cade och Shawn Michaels med sin tagpartner för kvällen CM Punk.
Givetvis (fast man kanske inte ska säga så när det gäller WWE) gick världsmästaren Jericho i mainevent som var en tagmatch. Detta är ganska brukligt på WWE houseshows så att de kan visa upp deras största stjärnor utan att de behöver slita ut sig för mycket i onödan. Jag har tidigare i bloggen skrivit om själva matchen så vill ni veta mer får ni läsa bakåt. Hur som helst var både sonen och jag mycket roade.
Chris Jericho på väg ut från arenan i Badalona Barcelona.
Till själva mötet nu och det var ett kort litet sådant. Vi var som alltid strategiskt stationerade i lobbyn och brottarna var på väg ned för att ta sig ut till arenan. De riktigt stora stjärnorna brukar komma ned bland de sista och så var det även i detta fall. Jag kommer inte ihåg nu vem det var som kom samtidigt med Jericho men vem det än var så pratade Jericho med denna person hela tiden så vi missade nästan honom. Jäktad var han men när han såg våra bedjande hundvalpsögon ryckte han till och stannade upp lite. Vi frågade som vanligt om ett kvickt fotografi och det var inget problem. Under den korta tiden vi stod vid honom han hann fråga oss var vi kom ifrån och vi berättade att det var Sverige. Då sa han något i stil med, -Så ni passar på att se på wrestling när ni är här på semester? Varav jag svarade, -Nej, vi åkte hit för att se er eftersom ni aldrig varit närmare än Sverige än Finland! Jag funderade också på att nämna vår mjölk/konjaksincident i Helsinki men lät bli. Jericho log och lovade att vi skulle få valuta för pengarna på showen. Mycket mer än så var det inte, Jericho var professionellt trevlig, inte översvallande men ej heller otrevlig så det räckte för oss. Dessutom blev fotografiet ganska så bra och vår samling av sådana en bild större.
Sonen och den silverprydde och utsmyckade Chris Y2J Jericho som ler trevligt på fotot.