Barcelona
Jag har fått ett par förfrågningar om Barcelona och om vi gjorde annat än att se på wrestling så jag passar på att svara här. -Ja, det gjorde vi! Här nedan följer ett litet bildspel (som givetvis avslutas med wrestling) så att ni ser att vi inte enbart är insnöade på upplagda matcher med karlar i tajta trikåer!
När man är i Barcelona så bör man besöka några av byggnaderna som arkitekten Antoni Gaudi lät rita och bygga. Här ovan ser ni Casa Milà, en byggnad med enkom runda former, inte en rät vinkel så långt ögat kunde se. Man kan lätt säga att det var ganska så fantastiska skapelser och Gaudi var antingen geni eller dåre, jag lutar mig nog åt det första.
Några detaljer på Casa Milà, kolla in balkongräcket.
En del av Casa Batllo och tittar man tydligt så ser man den skelettliknande fasaden. Sonen tyckte mest att detta Gaudiohus såg ut som ett pepparkakshus och det har han alldeles rätt i.
Sagrada Familia, kyrkan som Gaudi lät bygga och som det byggs på även idag, var helt enorm med...
tinnar och torn och...
utsmyckningar.
Sonen, fadern och den heliga kyrkan i bakgrunden. Enligt dagens beräkningar som tror man att Sagrada Familia kommer att stå klart år 2020, då har man byggt i 138 år! Jag antar att katalanska arbetare har ganska så långa kaffepauser.
Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena som tar in i runda slängar 100.000 åskådare på fotboll. Publikrekordet ligger dock på 120.000! Det var tyvärr ingen fotboll när vi var där men utanför träffade vi ett par rejält onyktra skottar, det förvånade oss inte ett dugg.
Denna enorma, ja, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det och fortfarande vara rumsren, vi säger kontorsbyggnad, dominerade stora delar av vyerna i Barcelona. Överhuvudtaget så verkade katalanerna vara mycket förtjusta i denna form eftersom det kryllade av pelare, hus, statyer och så vidare, stående, liggande, lutande och så vidare som var formade just så här. Till deras försvar så var det faktiskt en fransk arkitekt som ritade detta!
En av Rivierans guldgossar nere på stranden vid vårt hotell...
och den andre guldgossen (nåja) glatt plaskandes i Medelhavet. Vattnet var faktiskt helt okej tempererat men...
vissa föredrog att ligga uppe vid den ännu mer tempererade och folktomma poolen vid hotellet, Hilton Diagonal Mar, och det...
eftersom man fick hela poolen för sig själv. Under ett par korta ögonblick försökte några spanjorer harpunera den vita valen som så plötsligt dök upp men eftersom de mirakulöst missade kunde han ta sig en välförtjänt siesta i...
den smått mysiga poolbaren. Även hans förstfödde passade på att...
njuta av lugnet och en kall Coca Cola. Hur ölen på bordet kom dit förtäljer inte historien men det är inte faderns i alla fall eftersom han inte dricker öl, möjligtvis en liten cerveza eller två istället!
Och sprang vi inte på stan, låg vid poolen eller shoppade så kunde det se så här relaxat ut uppe på vårt hotellrum på sextonde våningen med utsikt över Medelhavet, värre har man haft det!
Eftersom det här var en grabbresa så undvek vi att träffa spanska kvinnor men det gick inte att undkomma denna bimbo!
Men wrestling var ändå en av huvudattraktionerna så vi åkte ut till Badalona och köade upp för de onumrerade platserna i arenan som Amerikas Dream team i basket vann OS-guld 1996. Sonen klädd i svart i värmen och i bakgrunden så ser ni ett stånd där de sålde falska WWE T-shirts. Inte långt efter bilden var tagen så kom ett gäng med poliser och konfiskerade allt, stånd, kartonger, T-shirts, kassa och personalen som jobbade där. Det var verkligen som i en riktig film och polisen lämnade inte ens en skräpbit kvar när de var klara.
Kön ringlade så långt ögat kunde nå men vi kom in...
till slut och fick bra platser i den smockfyllda arenan. Jag kan inte fota men ni ser ringen cirka 6-7 rader framför oss.
Domaren Charles Robinson (som vi träffat en gång i Finland) tjäntgjorde även som fotograf när han inte dömde.
Kane stirrar ned på Finlay som han möter i en riktigt trevlig match. Ni får ursäkta bildkvaliteten på denna och kommande bilder som jag tog på galan. Det var inte så många man kunde tyda om man säger så!
Kane på knä med Hornswoggle framför sig och Hornswoggles hatt på Kanes huvud.
Batista flexar i ringhörnan, antingen är bilden hur suddig som helst eller så har jag druckit här framför datorn. Hur som helst så var stämningen extatisk.
Rey Mysterios tatuerade rygg när han passerar oss på väg till ringen.
Giant Khali, helt sjukt stor (som vi upptäckte ännu tydligare när vi stod bredvid honom på flygplatsen), håller upp sitt världsmästarbälte.
Åven om det är en skillnad på vart de står i bilden så ser ni att Khali är bra längre, och större, än de andra.
Victoria, en av de kvinnliga brottarna på väg till ringen.
Tittar ni riktigt noga så ser ni MVP, Montel Vontavius Porter, i bakgrunden.
Och tittar ni riktigt noga här så ser ni Kane, Mark Henry och lite WWE-personal när de ska boarda sitt flyg.
Efter en riktigt trevlig resa så fick vi hemlängtan och avslutade med varsin läsk och en Sanwich Stockholm på Barcelonas flygplats. Det kommer att komma lite flera bilder från galan när jag publicerar några fler av våra möten med brottarna. Det finns ett par till att ta av och det kommer troligtvis att smaka lika bra för er som vår Stockholmsmacka gjorde för oss!
När man är i Barcelona så bör man besöka några av byggnaderna som arkitekten Antoni Gaudi lät rita och bygga. Här ovan ser ni Casa Milà, en byggnad med enkom runda former, inte en rät vinkel så långt ögat kunde se. Man kan lätt säga att det var ganska så fantastiska skapelser och Gaudi var antingen geni eller dåre, jag lutar mig nog åt det första.
Några detaljer på Casa Milà, kolla in balkongräcket.
En del av Casa Batllo och tittar man tydligt så ser man den skelettliknande fasaden. Sonen tyckte mest att detta Gaudiohus såg ut som ett pepparkakshus och det har han alldeles rätt i.
Sagrada Familia, kyrkan som Gaudi lät bygga och som det byggs på även idag, var helt enorm med...
tinnar och torn och...
utsmyckningar.
Sonen, fadern och den heliga kyrkan i bakgrunden. Enligt dagens beräkningar som tror man att Sagrada Familia kommer att stå klart år 2020, då har man byggt i 138 år! Jag antar att katalanska arbetare har ganska så långa kaffepauser.
Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena som tar in i runda slängar 100.000 åskådare på fotboll. Publikrekordet ligger dock på 120.000! Det var tyvärr ingen fotboll när vi var där men utanför träffade vi ett par rejält onyktra skottar, det förvånade oss inte ett dugg.
Denna enorma, ja, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det och fortfarande vara rumsren, vi säger kontorsbyggnad, dominerade stora delar av vyerna i Barcelona. Överhuvudtaget så verkade katalanerna vara mycket förtjusta i denna form eftersom det kryllade av pelare, hus, statyer och så vidare, stående, liggande, lutande och så vidare som var formade just så här. Till deras försvar så var det faktiskt en fransk arkitekt som ritade detta!
En av Rivierans guldgossar nere på stranden vid vårt hotell...
och den andre guldgossen (nåja) glatt plaskandes i Medelhavet. Vattnet var faktiskt helt okej tempererat men...
vissa föredrog att ligga uppe vid den ännu mer tempererade och folktomma poolen vid hotellet, Hilton Diagonal Mar, och det...
eftersom man fick hela poolen för sig själv. Under ett par korta ögonblick försökte några spanjorer harpunera den vita valen som så plötsligt dök upp men eftersom de mirakulöst missade kunde han ta sig en välförtjänt siesta i...
den smått mysiga poolbaren. Även hans förstfödde passade på att...
njuta av lugnet och en kall Coca Cola. Hur ölen på bordet kom dit förtäljer inte historien men det är inte faderns i alla fall eftersom han inte dricker öl, möjligtvis en liten cerveza eller två istället!
Och sprang vi inte på stan, låg vid poolen eller shoppade så kunde det se så här relaxat ut uppe på vårt hotellrum på sextonde våningen med utsikt över Medelhavet, värre har man haft det!
Eftersom det här var en grabbresa så undvek vi att träffa spanska kvinnor men det gick inte att undkomma denna bimbo!
Men wrestling var ändå en av huvudattraktionerna så vi åkte ut till Badalona och köade upp för de onumrerade platserna i arenan som Amerikas Dream team i basket vann OS-guld 1996. Sonen klädd i svart i värmen och i bakgrunden så ser ni ett stånd där de sålde falska WWE T-shirts. Inte långt efter bilden var tagen så kom ett gäng med poliser och konfiskerade allt, stånd, kartonger, T-shirts, kassa och personalen som jobbade där. Det var verkligen som i en riktig film och polisen lämnade inte ens en skräpbit kvar när de var klara.
Kön ringlade så långt ögat kunde nå men vi kom in...
till slut och fick bra platser i den smockfyllda arenan. Jag kan inte fota men ni ser ringen cirka 6-7 rader framför oss.
Domaren Charles Robinson (som vi träffat en gång i Finland) tjäntgjorde även som fotograf när han inte dömde.
Kane stirrar ned på Finlay som han möter i en riktigt trevlig match. Ni får ursäkta bildkvaliteten på denna och kommande bilder som jag tog på galan. Det var inte så många man kunde tyda om man säger så!
Kane på knä med Hornswoggle framför sig och Hornswoggles hatt på Kanes huvud.
Batista flexar i ringhörnan, antingen är bilden hur suddig som helst eller så har jag druckit här framför datorn. Hur som helst så var stämningen extatisk.
Rey Mysterios tatuerade rygg när han passerar oss på väg till ringen.
Giant Khali, helt sjukt stor (som vi upptäckte ännu tydligare när vi stod bredvid honom på flygplatsen), håller upp sitt världsmästarbälte.
Åven om det är en skillnad på vart de står i bilden så ser ni att Khali är bra längre, och större, än de andra.
Victoria, en av de kvinnliga brottarna på väg till ringen.
Tittar ni riktigt noga så ser ni MVP, Montel Vontavius Porter, i bakgrunden.
Och tittar ni riktigt noga här så ser ni Kane, Mark Henry och lite WWE-personal när de ska boarda sitt flyg.
Efter en riktigt trevlig resa så fick vi hemlängtan och avslutade med varsin läsk och en Sanwich Stockholm på Barcelonas flygplats. Det kommer att komma lite flera bilder från galan när jag publicerar några fler av våra möten med brottarna. Det finns ett par till att ta av och det kommer troligtvis att smaka lika bra för er som vår Stockholmsmacka gjorde för oss!
Torrie Wilson- fullfjädrad Diva
Det är inte varje dag man träffar en livs levande Playboymodell, inte för att jag skulle känna igen någon men ändå! WWEs divor, det vill säga de kvinnliga brottarna, tycks vika ut sig så fort de får ett erbjudande och Torrie Wilson är inget undantag från den regeln.
Torrie Wilson är kvinnan på bilden, hunden heter Chloe och var inte med i Barcelona
Torrie är en av de divor som har varit med längst i WWE, inte för att det intresserat vare sig mig eller sonen, vad vi tycker om tjejbrottning är väl ungefär likadant som Anders Timell tycker om tjejfotboll, typ förbjud det! Men men, hon är en del av showen och därför så hade vi gjort en skylt att vifta med på galan.
När Torrie väl kom ut så fick hon en rejäl "pop" (publiken jublar högt) från publiken, vilket i sig inte heller säger någonting eftersom den spanska (eller kanske jag ska säga den katalanska) publiken hade "poppat" åt Marit Paulsen, eller vem som helst som kom ut från bakom skynket. Vi stod och viftade med skylten men hon sprang förbi. Nåja, vi satte oss ned på våra platser igen och såg matchen mellan henne och Victoria. Matchen var, kors i taket och Gud förbjude, riktigt underhållande! Båda tjejerna gav allt och det som Torrie saknar i brottningsskicklighet tog hoin igen med ett jävlar anamma och ren "fighting spirit". Tjejerna gav helt enkelt allt och det var ett sekvenser under matchen som man undrade om Torrie verkligen skulle kunna ställa sig upp igen, på riktigt. Till slut så vann hon, face (god) som hon är, och Victoria (en av de få divorna som är riktigt duktig på att brottas) som var heel (ond) fick bita i gräset. Spanjorerna (katalanerna) blev som galna och alla rusade upp till sidan där vi satt. Vi som är något sävliga hann inte riktigt upp utan hamnade i andra ledet. Sonen höll upp skylten och jag höll upp kameran.
Torrie Wilson gör sin entré i Barcelona, eller Badalona om vi ska vara specifika.
När Torrie passerar oss stannar hon till, vänder på sig mot oss (jaja, önskedrömmar, hon vände sig mot sonen som höll i skylten) och spricker upp i ett jätteleende. Sedan pekar hon på skylten med båda händerna, ler ännu mer, gör en halvdan slängkyss samt vinkar till oss (okej då, till sonen, är ni nöjda nu?). När hon går vidare utåt så stannar en av WWEs kameramän upp och tar två stycken foton på sonen och skylten medan jag skriker i hans öra att han ska hålla upp skylten lite längre tid! Resultatet av ett av de fotona ser ni där under. Bilden hittade jag på www.wwe.com där de förevigade oss och vår skylt. Det var kul tyckte vi, speciellt med tanke på att det fanns tusentals skyltar att välja emellan den kvällen.
Sonen, fadern och den heliga skylten (samt en hög med katalaner)
Ute på flygplatsen så hade jag och sonen nästlat in oss borta vid gaten där brottarna satt och vi höll ett öga på alla som var ute och rörde på sig i avgångshallen. Vi ser hur Torrie ställer sig upp och går bort mot butikerna så vi bestämmer oss för att fråga henne om ett litet fotografi. Hon är borta ett tag så vi hinner att fota sonen med två andra WWE-brottare under tiden. Vi ser sedan när hon kommer ut från en av tidningsaffärerna så vi tar några raska kliv ut och ställer frågan,
- Excuse me ms Wilson, would it be OK if I took a photo of you and my son? Som den gode far jag är så vill jag givetvis se till att sonen får föreviga sig med en Playboymodell! När sonen var yngre ville han absolut inte fota sig med "tjej"-brottarna, nu gjorde han det med ett leende, undras varför? Torrie ser först lite frågande ut, som om hon var någon annanstans i tanken, men spricker sedan upp i ännu ett leende.
- Yes of course, svarar hon.
Jag börjar prata om showen från gårdagen och säger något i stil med att, -We are so glad we met you, we saw you at the show and we think you saw our Torrie-sign.
Än en gång så ser hon lite frågande ut, hon verkar tänka och så utbrister hon efter ett tag,
- Are you the ones from Sweden?
Jajamensan svarar jag och hon börjar pladdra på om hur kul det var och vilken tur för henne att hon fick träffa oss där och vilken kul skylt vi gjort och så vidare! Nu är det vi som ser frågande ut medan hon pratar vidare om Sverige som WWE aldrig varit i men hon skulle jättegärna åka dit och brottas. Fotot tycks vara glömt för tillfället och Torrie fortsätter om hur kul det är att vara på turné i Europa och vilken superpublik vi hade varit kvällen innan.
Den nu "världsberömda skylten" som Torrie föll för.
När hon sedan tystnar så berättar jag för henne att det faktiskt inte är första gången vi "träffat" henne.
- We saw you in a hotel-lobby in Finland once (vilket är helt sant) but we did not want to disturb you then (vilket inte är helt sant, sonen ville som sagt inte fotografera sig med divorna på den tiden). Torrie tittar förvånat på oss och säger,
- But you guys, you are to sweet! You have to be a little more pushy, we love our fans and you would never disturb us, its for you we do this! You have to be more straightforward, then you get what you want! OK, tänker jag, och kan på rak arm räkna upp några som behandlat oss som luft men jag väljer att låta bli. Torrie är supertrevlig och varför förstöra ett trevligt ögonblick. Dessutom, hon kallade oss "sweet" och det var säkerligen mest riktat till mig, som om! När hon väl är klar med pratandet så tar hon tag i sonen och jag knäpper bilden. Vi pratar lite till och sedan när hon går så avslutar hon med att säga att det varit jättetrevligt att träffa oss och att nästa gång vi ser henne så ska vi komma fram direkt. Vi lovar detta och hon går iväg tillbaka, själva ställer vi oss på vakt för att se om vi kan fånga några mer "strays" som är ute och rör på sig.
Torrie Wilson och en synnerligen nöjd Sean, som vanligt så fick fadern stå bakom kameran och en tyst Ron Simmons catchprase lämnade hans läppar!
Torrie var verkligen trevlig, en av de trevligare WWE-brottarna vi träffat faktiskt, och i fortsättningen så lovar både sonen och jag att vi inte ska börja "kräkas" så fort det serveras tjejmatcher, åtminstone inte när Torrie Wilson är med!
Torrie Wilson är kvinnan på bilden, hunden heter Chloe och var inte med i Barcelona
Torrie är en av de divor som har varit med längst i WWE, inte för att det intresserat vare sig mig eller sonen, vad vi tycker om tjejbrottning är väl ungefär likadant som Anders Timell tycker om tjejfotboll, typ förbjud det! Men men, hon är en del av showen och därför så hade vi gjort en skylt att vifta med på galan.
När Torrie väl kom ut så fick hon en rejäl "pop" (publiken jublar högt) från publiken, vilket i sig inte heller säger någonting eftersom den spanska (eller kanske jag ska säga den katalanska) publiken hade "poppat" åt Marit Paulsen, eller vem som helst som kom ut från bakom skynket. Vi stod och viftade med skylten men hon sprang förbi. Nåja, vi satte oss ned på våra platser igen och såg matchen mellan henne och Victoria. Matchen var, kors i taket och Gud förbjude, riktigt underhållande! Båda tjejerna gav allt och det som Torrie saknar i brottningsskicklighet tog hoin igen med ett jävlar anamma och ren "fighting spirit". Tjejerna gav helt enkelt allt och det var ett sekvenser under matchen som man undrade om Torrie verkligen skulle kunna ställa sig upp igen, på riktigt. Till slut så vann hon, face (god) som hon är, och Victoria (en av de få divorna som är riktigt duktig på att brottas) som var heel (ond) fick bita i gräset. Spanjorerna (katalanerna) blev som galna och alla rusade upp till sidan där vi satt. Vi som är något sävliga hann inte riktigt upp utan hamnade i andra ledet. Sonen höll upp skylten och jag höll upp kameran.
Torrie Wilson gör sin entré i Barcelona, eller Badalona om vi ska vara specifika.
När Torrie passerar oss stannar hon till, vänder på sig mot oss (jaja, önskedrömmar, hon vände sig mot sonen som höll i skylten) och spricker upp i ett jätteleende. Sedan pekar hon på skylten med båda händerna, ler ännu mer, gör en halvdan slängkyss samt vinkar till oss (okej då, till sonen, är ni nöjda nu?). När hon går vidare utåt så stannar en av WWEs kameramän upp och tar två stycken foton på sonen och skylten medan jag skriker i hans öra att han ska hålla upp skylten lite längre tid! Resultatet av ett av de fotona ser ni där under. Bilden hittade jag på www.wwe.com där de förevigade oss och vår skylt. Det var kul tyckte vi, speciellt med tanke på att det fanns tusentals skyltar att välja emellan den kvällen.
Sonen, fadern och den heliga skylten (samt en hög med katalaner)
Ute på flygplatsen så hade jag och sonen nästlat in oss borta vid gaten där brottarna satt och vi höll ett öga på alla som var ute och rörde på sig i avgångshallen. Vi ser hur Torrie ställer sig upp och går bort mot butikerna så vi bestämmer oss för att fråga henne om ett litet fotografi. Hon är borta ett tag så vi hinner att fota sonen med två andra WWE-brottare under tiden. Vi ser sedan när hon kommer ut från en av tidningsaffärerna så vi tar några raska kliv ut och ställer frågan,
- Excuse me ms Wilson, would it be OK if I took a photo of you and my son? Som den gode far jag är så vill jag givetvis se till att sonen får föreviga sig med en Playboymodell! När sonen var yngre ville han absolut inte fota sig med "tjej"-brottarna, nu gjorde han det med ett leende, undras varför? Torrie ser först lite frågande ut, som om hon var någon annanstans i tanken, men spricker sedan upp i ännu ett leende.
- Yes of course, svarar hon.
Jag börjar prata om showen från gårdagen och säger något i stil med att, -We are so glad we met you, we saw you at the show and we think you saw our Torrie-sign.
Än en gång så ser hon lite frågande ut, hon verkar tänka och så utbrister hon efter ett tag,
- Are you the ones from Sweden?
Jajamensan svarar jag och hon börjar pladdra på om hur kul det var och vilken tur för henne att hon fick träffa oss där och vilken kul skylt vi gjort och så vidare! Nu är det vi som ser frågande ut medan hon pratar vidare om Sverige som WWE aldrig varit i men hon skulle jättegärna åka dit och brottas. Fotot tycks vara glömt för tillfället och Torrie fortsätter om hur kul det är att vara på turné i Europa och vilken superpublik vi hade varit kvällen innan.
Den nu "världsberömda skylten" som Torrie föll för.
När hon sedan tystnar så berättar jag för henne att det faktiskt inte är första gången vi "träffat" henne.
- We saw you in a hotel-lobby in Finland once (vilket är helt sant) but we did not want to disturb you then (vilket inte är helt sant, sonen ville som sagt inte fotografera sig med divorna på den tiden). Torrie tittar förvånat på oss och säger,
- But you guys, you are to sweet! You have to be a little more pushy, we love our fans and you would never disturb us, its for you we do this! You have to be more straightforward, then you get what you want! OK, tänker jag, och kan på rak arm räkna upp några som behandlat oss som luft men jag väljer att låta bli. Torrie är supertrevlig och varför förstöra ett trevligt ögonblick. Dessutom, hon kallade oss "sweet" och det var säkerligen mest riktat till mig, som om! När hon väl är klar med pratandet så tar hon tag i sonen och jag knäpper bilden. Vi pratar lite till och sedan när hon går så avslutar hon med att säga att det varit jättetrevligt att träffa oss och att nästa gång vi ser henne så ska vi komma fram direkt. Vi lovar detta och hon går iväg tillbaka, själva ställer vi oss på vakt för att se om vi kan fånga några mer "strays" som är ute och rör på sig.
Torrie Wilson och en synnerligen nöjd Sean, som vanligt så fick fadern stå bakom kameran och en tyst Ron Simmons catchprase lämnade hans läppar!
Torrie var verkligen trevlig, en av de trevligare WWE-brottarna vi träffat faktiskt, och i fortsättningen så lovar både sonen och jag att vi inte ska börja "kräkas" så fort det serveras tjejmatcher, åtminstone inte när Torrie Wilson är med!