veckans wrestler

Vito och Nunzio precis efter Nunzio vunnit cruiserweighttiteln på Europaturnén

Nunzio har figurerat tidigare här i bloggen så jag ska försöka att låta bli att förklara alltför mycket om honom här. Men det lilla man kan säga om honom är att han är en av de minsta brottarna viktmässigt i WWE, han är dock kanske den som är mest störigast (i ringen). Utan tvekan så är det hans italienska karaktär som han spelar som kräver ett tufft yttre. Vi har träffat på Nunzio tidigare och länken om det hittar ni här under. För er som inte orkar gå in på den länken publicerar vi en favorit i repris här, lägg märke Seans korta hår. Det blev inget foto denna gång men trots allt en liten historia och här kommer den.



Juventud, laddad och självsäker före matchen

Nunzio hade tidigare i veckan vunnit Cruiserweight-titeln i Italien när Smackdown varit där. Inte var det någon överraskning med tanke på Nunzios härkomst. WWE ville väl ge den italienska publiken något att jubla åt när han pinnade Juventud som han även mötte här i Finland. Något att jubla åt i Finland fick vi inte. Matchen var kort, cirka sex och en halv minut, och publiken var i princip dödstyst under hela tiden. Jag ska inte sitta här och säga att matchen var dålig men man tycker i alla fall att brottarna kanske kunde ansträngt sig lite till och framför allt kunde publiken försökt leva sig med lite mer. Wrestlingmatcher sjunker genast om inte publiken är med och hurrar och skriker och den enda som hördes nu var väl Danne från swewrestling som åtminstone försökte starta något nere vid ringside. Åtminstone har jag för mig att det var Hr. Ahlm som lät. Nåväl, Nunzio vann efter lite fusk och så var den matchen till enda.



Nunzio och Juventud cirklar varandra innan matchen drar igång i Hartwall Arena

På hotellet så såg vi Nunzio med sin betydligt större side-kick Vito när de släntrade in i hissarna och åkte upp. Vi satt stilla där i lobbyn och tänkte väl inte alltför mycket på att de hade passerat. Vi var, som jag skrivit tidigare, försiktiga och ville inte störa alltför mycket. Senare på kvällen så kommer både Nunzio och Vito ner och går in i restaurangen. Vi hade med några promobilder som vi hoppades få signerade och en av dem var på Nunzio så den plockade vi fram. När han och Vito kom ut från restaurangen en kort tid senare så ställde sig Sean upp för att gå fram men eftersom Nunzio och Vito började diskutera något så smälte han in i bakgrunden och försvann som en kamelont. Han är bra smidig min son! Jag undrade lite lätt vad han gjorde och ställde mig också upp för att titta var han tog vägen. Dottern satt kvar med kameran och lekte med den.



Nunzio försöker förklara för domaren att Juventud fuskar!

Sean stod och gömde sig bakom en pelare och flinade åt mig när jag kom dit.
- Vad gör du här, sa jag?
- Äh, dom är upptagna så jag vill inte störa, säger han.
Fin kille som sagt! Jag stannade kvar och skulle säga något mer till Sean när Nunzio får syn på bilden som han höll i. Han vinkade till sig Sean så vi knallade fram båda två.



Lite hederlig brottning i Helsinki Finland

-Hi there, sa Nunzio, did you see the show tonight.
-Yes, svarade Sean, och jag bara stod där samtidigt som Vito kastade sitt onda öga på mig (åtminstone kändes det som det fast jag antar att han egentligen bara tittade för att liksom se vem gubben var som hängde med ungen). Sean och Nunzio snattrade vidare lite om brottningen och Sean sa något om att det var kul att Nunzio var Cruiserweightchamp och så vidare. Själv stod jag där utan autografblock eller kamera och såg antagligen dum ut (något som jag har utarbetat till perfektion). Hade jag haft blocket eller kameran hade jag givetvis frågat både Nunzio och Vito om autografer plus foton men nu hade jag inte det. Mina små diskreta vinkningar till dottern måste ha fått mig att se än dummare ut men eftersom hon inte iaktog oss så såg inte hon dem.



Ibland gick det undan men tyvärr var en lovande match ett sömnpiller, mycket tack vare publiken.

Det slutade i alla fall med att Sean fick en vänskaplig näve på armen av Nunzio, en klapp på huvudet av Vito och en uppgiven blick av mig och så gick vi och satte oss.
- Varför hade du inte kameran med dig? sa Sean till mig.
- Och du då, sa jag, varför hade du inte din kamera med dig (den låg på vårt bord)?


Nunzio lyckas vinna, givetvis på fusk, vilket uppskattades av pappan i familjen

Sådär fortsatte vi att gnata på varandra ända till en annan brottare dök upp, men det är som sagt en annan historia som troligtvis kommer som nästa inlägg och det blir nog också det sista. Till dess, ha det bra, tack för att ni läser och kommentarer tas tacksamt emot.


En liten förminskning av promobilden som Sean fick på turnén 2005. Det står "To Sean, Good luck, Nunzio F.B.I" även om det är lätt otydligt när jag kopierat den till datorn. Nedan ser ni bilden på Sean och Nunzio från 2003 när Smackdown var i Turkuu och pappa hade kameran med sig på plats. Nunzio var enormt trevlig, båda gångerna vi träffade honom.