Trish Stratus, 100% Babe
Innan vi åkte till Helsingfors ville Moira ha en Trish Stratus T-shirt. Jag försökte förklara för henne att Trish numera var heel (dvs ond i wrestlingvärlden) och att det kanske vore roligare med någon annan. Men Moira hade bestämt sig, Trish var hennes favorit bland de kvinnliga brottarna och hon såg fram emot att få se henne. Hon ville då ha en Trish-tröja på sig. Som den gode far jag är hörsammade jag min dotter och beställde en Trish, plus ett par andra T-shirts för säkerhets skull.
Hela första dagen på hotellet hade Moira på sig Trish-tröjan, och hon fotade sig med en massa wrestlers och divor men ingen Trish. När alla skulle ut till arenan måste vi ha missat henne, och när de kom hem till hotellet måste hon ha smitit upp snabbt. Visst var Moira lycklig över alla hon redan hade träffat och hon hade fått en ny favorit bland tjejerna, Victoria (en senare historia), men det sved lite att missa Trish ändå.
Ute på arenan fick vi i alla fall bekräftat att Trish verkligen var med. Det var en tag-match (det betyder att man är två, minst, i lag) där Trish och Molly Holly brottades mot Victoria och Nidia med Val Venis som special guest referee. Som vanligt tyckte pappan att tjejmatchen var tråkig men Moira var helt involverad, hon höll på alla!
På morgonen vid frukost kom hon heller inte ner, troligtvis använde hon sig av room-service. Men skam den som ger sig. Eftersom jag hade lovat Moira att försöka hitta Ms Stratus så höll jag ett extra vakande öga efter henne när de var på väg att åka. Inte sist av alla, men bra nära nog, kommer hon ner och Moira skiner upp. Vi ber om autograf och Trish är mer än vänlig och småpratar lite med barnen, frågar om de gillade showen etc. Jag frågar henne om det är OK att jag tar ett foto. Givetvis får jag det. Hon tar tag i barnen och bländar av ett Colgate-leende. Till saken hör att Trish är ganska så liten så vinkeln på fotografiet blev inget bra. För att få en bättre bild går jag ner på knä och säger samtidigt,
- Is it OK if I get down on my knees?
- Please do, säger hon, you would not be the first man who has done that. Och så skrattar hon. Jag börjar också att skratta och har nästan svårt att hålla kameran still. Hon skrattar fortfarande när hon går därifrån. Det var ett av våra kortaste möten med brottare/divor men humor hade hon och trevlig var hon. När bussen åkte iväg var hon en av ett par stycken som vinkade hejdå till mina barn. Bara en sådan sak betyder mycket när man är 8 och 11 år (för att inte tala om 40!).
Solen skiner på Sean, Trish och Moira. Inte undra på att hon behöll solglasögonen på hela tiden.