Matt Hardy, Version 1, The Sensei of Mattitude
Matt Hardy är inte längre med i WWE. Han har fått sparken efter ett otrohetsdrama som involverade en av hans bästa vänner, Edge (en annan brottare), och hans dåvarande flickvän Lita (även hon brottare/diva). Synd tycker vi som gillar "The Sensei of Mattitude". Men han får vara med här ändå för han är trots allt en Superstar.
När Sean och jag var i Åbo och tittade på Smackdown! så var Matt Hardy V1 en av de brottarna som vi verkligen såg fram emot att se brottas. På hotellet träffade vi en hel hög redan på morgonen men ingen Hardy syntes till. När brottarna samlades i lobbyn för att åka till galan såg vi inte heller till honom så vi trodde inte att han var med. Året innan i Helsingfors hade Undertaker lämnat återbud och det är visst tämligen vanligt. Det är på grund av den relativt stora skadefrekvensen hos brottarna. Wrestling må vara uppgjort men risken att skada sig är ganska så stor ändå (Undertakers återbud gällde dock födseln av hans första barn, se vilka fina människor det här är!). Så vi blev lite förvånade när Matt Hardys signaturmelodi spelades redan vid första matchen.
Men glada blev vi och det syns säkert på bilden nedan. Tittar ni uppe i högra hörnet så ser ni en liten kille i en T-shirt som det står "Cheat2" på. Det är Sean i sin nyinköpta Los Guerrerros "Cheat2Win"-tröja (jag har då aldrig sagt att wrestlers är bra förebilder). Jag står till höger på bilden men det syns inte här. Den här bilden lyckades vi helt oförhappandes hitta på Internet och det var lite roligt att se oss själva på galan.
The Sensei of Mattitude hälsar på sina fans, Sean och jag gömmer oss i hörnet.
Efter galan skyndade vi oss tillbaka till hotellet. Det var fullt med wrestlers i baren och restaurangen men ingen Matt Hardy så långt ögat nådde. Det blev lite pratstunder och autografer innan jag fick slita med mig Sean upp på rummet. Han var så trött att ögonen gick i kors men ändå fick jag verkligen jobba för att övertala honom att det var läggdags. Jag kommer inte ihåg vad klockan var men den hade definitivt passerat 24.00 strecket med råge. Det är ganska så förståeligt att han inte ville sova när han satt i ett rum fullt med sina idoler. Väl uppe på rummet så somnade han på två sekunder med ett stort leende på läpparna.
Vi gick upp tidigt helt enkelt på grund av att vi skulle åka med Siljas morgonbåt. I frukostmatsalen var det tomt och öde. Inte en wrestler att skåda. Sean och jag hade nästan gett upp hoppet att få träffa Matt Hardy när han som förste WWE-person klev in i matsalen. I normala fall försöker jag att undvika att störa så kallade kändisar när de gör något, såsom att äta till exempel. Vi brukar vänta tills de är klara med vad de gör innan vi försynt går fram. Här fanns dock ingen tid att spilla så jag chansade och gick ner till buffén där Version 1 stod och försåg sig med ägg (en hel sjok av ägg). Jag ställde mig bredvid, tog själv ett ägg och sa,
- Goodmorning Mr Hardy, great show yesterday.
- Ah, you were there, svarade han, glad you enjoyed it.
Jag frågade om det möjligtvis var möjligt om vi kunde störa honom så här innan hans frukost och ta en bild och få en autograf eftersom vi var så illa tvungna att åka till båten som gick till Sverige strax. Det var inga som helst problem. Jag vinkade till mig Sean som studsade upp från stolen och skuttade ner till buffén. Bilden togs men Sean hade lämnat autografblocket vid bordet så jag sa till honom att hämta det.
- No, you go and finish your breakfast since you are in a hurry, sa Matt, I will come up there as soon as I have picked up mine here.
Så vad gör man? Självklart gick vi tillbaka till bordet. Hardy plockade klart sin frukost och haltade ganska så betänkligt upp mot vårt bord. Han satte ner sin mat på bordet bredvid oss och drog fram en stol och satte sig. Han tog pennan och skrev, "To Sean..." och sen dog pennan. Jag blev smått desperat, försökte kickstarta pennan, letade efter en annan men hittade ingen. Jag ska bara springa och låna en sa jag men han svarade.
- Take it easy, I will fix that och haltade iväg för att låna en penna så att han kunde skriva en autograf.
Vi satt kvar och nästan skämdes. För det första såg det ut att göra ont när han gick och för det andra så var det vi som ville ha en autograf, inte han! Väl tillbaka med en hotellpenna (som vi har kvar) skrev han, "To Sean, Matt Hardy Version 1, The Sensei of Mattitude, WWE 03". Det täckte hela sidan i autografblocket. Vi satt och småpratade lite om galan och om Sverige (ett land som Matt gärna ville besöka) en stund. Han var supertrevlig och mycket sympatisk. Det kanske låter lite löjligt men han verkade ha väldigt god hand med barn. När vår tidsfrist för att hinna med båten var på väg att ta slut så tackade vi så mycket och reste oss för att gå. Han sa,
- Hope you have a good boat-trip back to Sweden and hope to see you again next year (och ja, jag vet att de bara säger så för att vara trevliga men det låter också väldigt trevligt och små 10-åringar och 39-åringar (då) uppskattar sådant).
Vi träffade aldrig Matt Hardy året därpå. RAW var i Helsingfors och han hade i och för sig bytt från Smackdown! till RAW men han var inte med på grund av en skada. Ett kort tag därefter fick han sparken som jag nämnt på grund av att hans flickvän hade varit otrogen med en av hans bästa vänner. Eftersom Matt Hardy inte kunde hålla tyst om detta utan skrev vad han tyckte på sin hemsida så valde WWE att sparka honom (vilket de borde ångra idag med tanke på hur publiken låter när Edge och Lita uppträder på WWEs shower). En viktig sak lärde vi oss av "The Sensei of Mattitude", och det var att alltid ha en hel hög med extra pennor när det ser ut att bli autografdags.
Sean (i samma tröja som han använde kvällen innan, den lilla smutspellen) och Matt Hardy Version 1 som var betydligt renligare än Sean och hade bytt sin tröja.