veckans wrestler

Kurt Angle är en alldeles äkta olympisk hjälte. Han vann sin guldmedalj vid OS i Atlanta 1996 och inte helt oväntat så var det i brottning som medaljen bärgades. Kurt Angle är också en alldeles äkta WWE-hjälte, i alla fall enligt min åsikt. Troligtvis så är han den mest kompletta brottaren som någonsin befunnit sig i en wrestlingring. Att han är skicklig som brottare behöver jag inte förklara närmare med tanke på guldmedaljen, den skickligheten tog han med sig från amatörbrottningen men det var inte bara det. Angle behärskar allt, från brottning till mic-skills och allt däremellan, och han är dessutom en fenomenalt trevlig person. Det vet jag, och Sean, för vi har träffat den fyrfaldige WWE-mästaren. Oftast så porträtteras Angle som en heel och "- You suck!"- chantsen låter alltid högt och ljudligt när han brottas. men det är inte för att folk tycker att han suger, det är en del av spelet mellan publiken och brottaren. Angle har också varit face vid ett flertal tillfällen och då skriker publiken istället "-You rock!". När vi träffade honom i Åbo så var han för tillfället face.




Den Olympiske hjälten, Kurt Angle

Sean och jag satt utanför frukostmatsalen och inväntade brottare. Vi hade betat av en del, kanske inte så högprofiliga men vi var ändå alldeles till oss i trasorna. Det var första gången för oss. När vi satt där kom Kurt Angle och vi var väl båda på väg att svimma, slänga oss på golvet och skrika att "we are not worthy" och sedan slita kläderna av hans kropp som de wrestling-groupies vi egentligen är men på något sätt så behöll vi lugnet. Angle är för mig, näst efter Hogan, den störste genom tiderna så det är förklarligt att det rann till på en. Men som sagt, på något outgrundligt sätt lyckades jag behålla lugnet och sakta gå fram och fråga,




- Mr. Angle, would it be possible if my son could have an autograph? I mitt sinne så tänkte jag tyst att när du väl skrivit en autograf till honom kan du väl tatuera in ditt namn i min panna? Men givetvis sa jag ingenting, dock tyckte jag att han tittade en anings konstigt på oss så jag undrade nästan om han kunde läsa mina tankar. Men oavsett om han kunde läsa tankar eller inte så klev han fram till Sean och sa,
- Sure, whats your name? Sean svarade och jag förbannar honom än till denna dag att han inte svarade Trent utan helt enkelt sa sitt eget namn. Så Angle skrev, "To Sean from Kurt Angle, 4x WWE Champion", en våt dröm för en wrestlingfanatiker! Sen frågade han,
- Are you here to see the show tonight?
- You can bet your sweet bottom that we are, tänkte jag svara men eftersom det hade låtit en anings påträngande så sa jag, - Yes sir, we have never seen wrestling live before so this is the first time, och så svamlade jag vidare om hur fantastiskt det skulle bli och hur vi sett fram emot det och så vidare, troligtvis blev jag nu påträngande men Abgle bara lyssnade och nickade så jag fortsatte. Att jag själv faktiskt sett galan föregående år lät jag vara därhän, det var ju i alla fall första gången för Sean. Vi fick givetvis också ta ett foto på Angle och Sean och sedan så sträckte han (!) fram handen till mig och sa tack. Jag greppade den och ville väl egentligen aldrig släppa men gjorde det ändå. Till slut sa han,
- Well, I hope you will enjoy the show and hopefully I will see you there. Han sa hejdå och gick in i hissen och åkte upp till rummet. Sean och jag stod kvar och tittade på vilken våning som hissen stannade på. Angle bodde på samma våning som oss! Hallelujah!





Angle böjer och bänder på sina motståndare. Troligtvis gör det ont på riktigt!


Senare på dagen då Sean och jag skulle ta oss ut på stan för att få i oss lite lunch så stötte vi på "Kurtan" igen. Vi kom ner till lobbyn och styrde våra steg mot utgången. Då kom Angle precis in.
- Hi guys, how are you doing? säger han till oss.
Först vet jag inte vad jag skall svara men lyckas pressa ut något om att vi mådde alldeles förträffligt.
- So, where are you heading off to, säger Angle sedan.
- Han pratar med oss, han pratar verkligen med oss, tänkte jag. Det var en sådan upplyftande känsla att en av världens mest berömda brottare stoppade oss och började konversera. Jag sa i alla fall att vi skulle iväg och äta något och han önskade oss en trevlig lunch.




Angle tackar den extasiska publiken i Åbo


På vägen till McDonalds, var annars?, så pratade jag och Sean om den enorma tur vi haft och hur fantastiskt allting var och så vidare. Vi trippade verkligen fram på gatorna i Åbo och alla våra bekymmer som man ändå går och drar på året runt var som bortblåsta. På McDonalds såg vi Los Guerreros utanför men vi satt kallt kvar. Vi hade redan träffat både Eddie och Chavo men framför allt så hade vi träffat Kurt Angle så vi kunde lugnt sitta kvar och njuta av den feta maten.



En sann mästare i aktion. Han kastar, slänger, böjer och vrider och vänder tills motsåndarna ger upp


På galan så gick Kurt Angle den nästsista matchen i tag-team med Chris Benoit, en annan alldeles förträffligt trevlig wrestler. De mötte Big Show och John Cena och det var lugnt galans bästa match, givetvis så var Angle (och Benoit) de som gjorde matchen. När Kurt Angle kom ut, till stora ovationer från publiken, så hade han med sig en liten videokamera som han filmade publiken med. Sean och jag hade kanonplatser och vi stod där vid ringside och log från öra till öra. Sean med sin "Kurt Angle, my olympic hero"-skylt och jag med kameran i högsta hugg. När Kurt kommer upp bredvid oss så stannar han och pekar på Sean och skylten och ler. Jag fotar frenetiskt och hinner inte sträcka fram handen men Sean får sig en klapp på sin hand (än en gång, varför alltid han och vad har han som inte jag har förutom ungdom, utseende och utstrålning?). Angle och Benoit vann också matchen så allting var verkligen frid och fröjd.




Kurt Angle har precis pekat på Sean och hans skylt


Tillbaka på hotellet så satt Sean och jag och åt en sen middag när brottarna kom släntrande in. Angle såg oss vid vårt bord, vinkade till oss men åkte ganska så genomgående upp på rummet. Det var det sista vi såg av honom på den resan.



Den brunbrända olympiske mästaren Kurt Angle och den något bleka sonen

Kurt Angle var verkligen en true champion, på alla sätt och vis. Definitivt en av de trevligaste brottarna vi mött. Nästa inlägg på denna blogg blir från årets wrestlingresa då vi såg Smackdown i Helsingfors. Vi lyckades inte träffa så väldigt många brottare, ja allting är ju relativt, det blev ganska så många autografer men inte så många foton. Vi ville inte vara alltför påträngande med tanke på Eddie Guerreros död en vecka innan Finland och dessutom var tiden vi såg brottarna mycket knapp men mer om det senare. Dock kan vi alltid glädja med att även författaren till denna blogg numer finns förevigad bredvid en brottare så ni kommer få det tvivelaktiga nöjet av att få beundra min fula nuna för en gångs skull. Brottaren ifråga som jag fotade mig med och som kommer som nästa inlägg i denna blogg har redan figurerat här men vi får väl kalla det kommande inlägget för Version 2, då vet i alla fall alla wrestlingnördar vem det är frågan om.