veckans wrestler

Eftersom mitt förra inlägg var om Rob Conway så är det väl naturligt att vi tar upp tag-team partnern Sylvain Grenier och vårt möte med honom som nästa. Sylvain Grenier var en av originalmedlemmarna i La Resistance. Det var han och Rene Dupree, the French Phenom, som var de första innan Conway smög sig in. Tag-teamet bildades när Frankrike och President Chirac hade mage att klaga på USAs roll i mellanöstern och Irak framför allt. Det skapade en våg av hat mot Frankrike i Amerika och WWE bestämde sig snabbt för att göra pengar på denna kontrovers och vips, La Resistance, två "fransmän" som rackade ner på USA var igång och retade gallfeber på den amerikanska publiken. Personligen så uppskattar jag heels, de onda, och speciellt när de angriper äppelpaj och Uncle Sam. När hysterin efter Chiracs uttalande hade lagt sig och amerikanarna börjat handla franska varor igen och slutat att kalla french fries för freedom fries (det är sant) så dalade även hatet mot La Resistance hos publiken. Man beslöt då att göra tag-teamet från fransmän till nationalistiska kanadicker som inte gillade Amerika. Det fungerade ett tag också men som jag skrivit i Conwayinlägget så är nu tag-teamet skrotat och alla tre medlemmar är nu singelbrottare. Conway har nog en framtid i WWE men jag räknar med att Grenier kommer att få kicken förr eller senare. För tillfället är han dock på Smackdown! och vi får se vad de planerar för honom.

La Resistance

Vi träffade Grenier strax efter vi träffade Conway och han bleknade i jämförelse med sin karismatiske tag-team partner. Visst var han trevlig, Sylvain, men han sa inte så mycket. Han var mjuk i rörelserna och nästan underdånig när vi bad om foto och autograf.

- Of course, my pleasure, sa han och log ett snällt leende.

Sylvain ska precis till att racka ner på publiken

Autografen var fin och genomtänkt. Han skrev " Pour Sean, Pour Moira, le (eller de, svårt att tyda) Sylvain Grenier, La Resistance, WWE". Lite kul var det att han odlade på den franska (kanadensiska) imagen med sin autograf men när han pratade så gjorde han det på amerikanska utan brytning. Han frågade om vi hade haft det trevligt på galan och var så där alldeles helylligt blygt trevlig. Inte direkt vad man förväntar sig av en heel. Efter vi fått autografer så stod han kvar hos oss och log sitt "pretty boy-leende". Han bara stod still. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

- Flytta på dig din leende fåne, du står ivägen för våra träffar med andra personer, var inte direkt passande. I ärlighetens namn hade det varit jättetrevligt när som helst att sätta igång en konversation med honom men vi hade siktet inställt på större byten. När en annan brottare (vi låter det vara osagt denna gång vem, det kommer senare) kom förbi ursäktade vi oss från den sympatiske Grenier och hoppade på nästa offer.

Sylvain klämmer åt The Hurricane

Sylvain Grenier var genomsympatisk och trevlig, på gränsen till mesig. Men efter att ha träffat honom efter Conway så bleknade mötet med en äkta WWE-Superstar så pass att vi nog inte lade märke till hans goda sidor. Vi hade väl fått storhetsvansinne (ett vanligt förekommande sinnestillstånd när jag är med) och kunde helt enkelt inte uppskatta något som vi skulle ha älskat vilken annan dag som helst.

Sean,  Sylvain Grenier och en solig Moira